Min väg till evangeliet

 

Idag har jag varit mjesusonmountainedlem i Jesu Kristi kyrka av SDH i 20 år! Den 26 Mars 1995 var dagen då jag blev döpt! Tänkte bara om jag kanske lite enkelt kunde dela med mig av min berättelse;Jag föddes 1978 av unga föräldrar (har också en äldre syster född 1975). Våra föräldrar skilde sig 1982 och jag fick växa upp hos min far. Jag hade det bra där och var hos mamma två helger i månaden. Båda mina föräldrar gifte om sig och vi fick många flera syskon. 1985 kom min mors make (A) i kontakt med en man som berättade att han var mormon (R). A bjöd hem denne man för att umgås, ett intresse uppstod av hans tro hos min mor särskilt. Ytterligare medlemmar i hans församling besökte oss, och slutligen också missionärerna. I December 1985 blev min mor döpt, då det aldrig hos henne rådde någon tvekan att detta måste vara sanningen. Vad gäller mig tog det några år till. Jag fick på så vis komma till kyrkan nästan varannan söndag. Jag minns inte riktigt vad jag tyckte på den tiden. Man gör ju bara det som man ser sina föräldrar göra och tänker inte så mycket på det. När jag var i tonåren började jag mera frivilligt komma på aktiviteter i kyrkan, även när jag var hos min far. Jag kan minnas att jag kände en värme och en gemenskap som jag inte kände någon annanstans. Det kändes härligt att vara där. Men jag levde ett annat liv också som jag inte hade någon direkt tanke på att ge upp. Jag och mina vänner använde gärna ett rått språk och festade gärna ibland med alkohol och cigaretter redan vid 13, 14, 15 års ålder .Sen jag fortsatte komma till kyrkan och i Januari 1995 skulle det bli en Bolliad i Borlänge (där jag bodde och fortfarande bor). Mina vänner i kyrkan ville att jag skulle följa med och jag tyckte det var okej bara för att det var på hemmaplan så jag kunde gå hem och sova.  Så jag var iallafall med på dagarna där och under vittnesbörds mötet sista dagen upplevde jag någon som jag tidigare aldrig hade varit med om; mitt hjärta slog så fort och mina tårar bara rann ner för kinderna pga av den helt fantastisk känsla som uppfyllde hela mig, jag kunde inte sluta gråta på hela denna dagen och mitt hjärta ropade att jag måste döpa mig, detta är sant. Jag sökte inget för jag trodde mig ha det bra som jag hade men efter denna upplevelse kunde jag bara inte gå vidare utan att göra en förändring. Jag kände inom mig att detta evangelium som dessa människor vittnade om, var sant. Jag behövde döpa mig! Så två och en halv månad senare vart jag döpt. Min far ville helst att jag skulle vänta tills jag var myndig men mamma och jag fick hjälp från ovan att övertala honom. Båda mina föräldrar, min bonusmor, min farmor och alla mina syskon var med på mitt dop. En av mina bröder som aldrig varit i kyrkan tidigare påverkades starkt av anden och frågade senare sin mor varför han grät vid dopet! Hon kunde inte svara på det men jag sa att det var den helige anden som vittnade för honom att det jag gjorde var rätt .Det var en fantastisk dag i mitt liv. Att kunna känna sig helt ren och lycklig! Jag har sedan dess fått många vittnesbörd på att Gud, Vår Himmelske Fader lever och att Jesu Kristi Kyrka är hans återupprättade rike här på jorden. Jag har under dessa 20 år inte tvivlat på evangeliet en enda gång! Mitt vittnesbörd har visst varit mindre brinnande i mig pga att jag kanske inte bett eller läst skrifterna som jag borde eller på grund av att man felat. Trotts alla dessa fantastiska känslor som anden kan ge oss är detta ändå en Tro, det är ju därför vi är här på jorden för att Tro! Tron är något vi själva väljer och jag väljer att tro på detta varje dag för att det är så fantastiskt och det känns så sant! Som om allt liksom faller på plats. Jesus säger ju i Bibeln till sina apostlar; skall ni oxå lämna mig? Då svarade Simon Petrus; Herre till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord!. Det är så jag kan känna; Till vem skall jag då gå?.
Nej nu får det räcka för denna gången. Tack alla som läst  hoppas det på något sätt kan ha stärkt era vittnesbörd!?

Det är viktigt att granska sina källor….

IdOriginaldokumentetag fick jag en statusuppdatering på Facebook från genealogen Peter Sjölund. En stort bedrägeri har begåtts av en känd forskare och författare.

”Igår avslöjades en mycket allvarlig form av forskningsfusk gällande den kända medeltida Bure-släkten. Det uppdagades att författaren Tommy Hernelind, som skrivit flera böcker om denna och andra släkter, har förfalskat en källa genom att manipulera Riksarkivets officiella återgivande av ett medeltida brev. Detta för att fabricera ett ”bevis” för en påhittad släktkedja som han publicerat, för att skapa ”fina” anor för Buresläkten.” (Genealogi.se  Peter Sjölund. Fuskande forskare förfärar. 2015-03-14)

 

Min kommentar till det hela var att jag ser Bure-ätten som tillräckligt fascinerande, utan att behöva fixa till den med kopplingar till adliga anor. Själv tillhör jag Bure-ätten på min mammas sida och känner till den i viss mån.

Det är svårt med källforskning. Hernelind lär ha ursäktat sitt bedrägeri med att han lider av dyslexi. Idag så läste jag också om vilka problem forskare brottas med som arbetar med Joseph Smith papers. Joseph Smith är väl dokumenterad. Han hade skrivare som skrev ner allt han sa och gjorde. Problemet är naturligtvis att skrivarna kan ha hört fel, missuppfattat och att de som läser vad som skrivits inte har lyckats tyda vissa skrivares handstil. Ett exempel i artikeln som togs upp var att en skrivare hade tecknat ner att Emma Smith hade [fött] ett barn (child) och att Joseph Smith åkte iväg dagen efter. Lite konstigt kanske, fram till att man kommer fram till att inget barn uppges att fötts vid denna tid, utan att det var en förkylning (chill) som Emma hade.

Deseret News. 150312.The good, the bad and the illegible: Deciphering handwriting of early LDS Church scribes

 

Prins Ata, den andre sonen till kungen av Tonga och fjärde i linje till tronen har äntligen blivit döpt

Prince Ata viewing the October 2014 General Conference with missionaries.
Prince Ata viewing the October 2014 General Conference with missionaries.

Det blev en hel del kontroverser då prins Ata av Tonga visade intresse för Mormonkyrkan. Kungen fick höra talas om att hans näst äldste son hade bestämt sig för att bli döpt, och då skickade han sina soldater först för att stoppa dopet, men prinsen skickade iväg soldaterna.

Kungen nöjde sig inte med detta utan skickade premiärministern på Tonga för att få ett slut på spektaklet och förhandla med prinsen. Dopet sköts på framtiden ett tag och prinsen fortsatte att gå i kyrkan.

Men nu har äntligen prins Ata blivit döpt i en församling på Hawaii nu i mars. Vi får väl hoppas att kungen inte gör honom arvslös och allt möjligt annat som han hotade med. Det är inte lätt då man har trilskande föräldrar som inte gillar religionen man valt. Detta förekommer oftare än man tror.

http://lds.net/blog/hasten/tongan-prince-baptized-mormon-church-fathers-wishes/#.VQGkJeGwHZg

http://www.nzkanivapacific.co.nz/2015/03/prince-ata-baptised-in-mormon-church-despite-kings-repeated-requests-to-postpone-ceremony/#.VQGp4-GwHZj

http://mormonlady.com/2014/11/03/kungen-av-tonga-skickar-premiarministern-for-att-stoppa-sonen-fran-att-dopas/

Saved by grace – not by works