Michiganrelikerna – en amerikansk arkeologisk bluff !?

Michiganrelikerna är namnet på något som räknas som en av USAs största arkeologiska bluffar. Fynden av relikerna skulle peka på att det funnits kontakt mellan Amerika och det forntida Främre Orienten.

1890 påstod en man vid namn James Scotford att han hade funnit ett antal fornlämningar, vilket inkluderade ett lerkärl med främmande symboler samt ingraverade plattor som kunde tas för hieroglyfer.

Scotford såg dessa fynd som ett bevis för att människor från Främre Orienten eller Europa hade levt i Amerika. Arkeologer och historiker drog dock snabbt slutsatsen att objekten var förfalskningar. Scotford gav sig emellertid inte  utan inledde ett samarbete med Daniel E. Soper, en fd. statssekreterare i Michigan.

De två männen kunde visa upp tusentals objekt gjorda av varierande material, vilka de hävdade att de funnit i sexton territorier i Michigan. Fynden inkluderade mynt, pipor, lådor, figurer och kilskriftstavlor som uppvisade olika bibliska scener inkluderat de tio budorden.

1907 rapporterar Detroit News in en artikel att Soper och Scotford sålde kopparmynt som de sade var arkeologiska fynd. 1911 gjorde Frederick Starr, professor vid Chicagouniversitetet uttalandet att dessa sk. reliker var falska.

Även medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga blev intresserade av fynden. Den kände geologen James E Talmage, som i kyrkan idag är mest känd för att ha skrivit boken ”Jesus Kristus”, deltog  i utgrävningar och testade de påstådda arkefakterna i sitt labb i Utah. Hans forskningsarbete ledde honom till att benämna arkefakterna som förfalskningar.

De senaste studierna av dessa föremål gjordes av professorn i antropologi Richard B Stamp vid Michigans Historiska Museum. Studierna indikerar på att arkefakterna hade gjorts med samtida verktyg. Nutida historiker är ense om att Scotford och Soper gick samman för att sälja falska reliker för att tjäna pengar.

Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga höll 797 av objekten i Salt Lake City Museet. 2003 överlämnade de objekten till Michigans Historiska museum i Lansing där de fortfarande finns. Källa: Wikipedia

Även om de allra flesta idag ser Michiganrelikerna som förfalskningar så finns det vissa som har andra teorier.  En som särskilt intresserade sig för relikerna var Henriette Mertz som levde mellan 1896-1985.

Hon var en amerikansk arkeolog, patentadvokat och en historiker med forntida studier som specialitet. Under andra världskriget arbetade hon med att knäcka koder på USAs  myndighet för kryptografi.

1964 upptäckte hon att Bat Creek inskriptionen som fanns på Smithsonian Institutet visades upp och ner. När stenen vändes visade den sig ha semitiska tecken. Hennes upptäckt ledde till att Cyrus H. Gordon kunde klassificera inskriptionerna som härledda från det hebreiska alfabetet från första århundradet e. Kr.

Eftersom Mertz var en känd expert i att analysera skrift och språk blev hon tillfrågad att analysera Michigans artifakter. Innan själva språket analyserades gjorde Mertz vissa observationer.

Det första var att varje relik verkade bära en tre teckens symbol. Hon  förutsatte att dessa tre symboler kunder vara den Grekiska symbolen för IHS (=Jesus), vilket var en symbol som kom i bruk runt 312 e Kr.

Mertz kategoriserade det skrivna i tre grupper; bibliska, stridsscener och kalendariska uppteckningar. Mertz upptäcke också något som andra forskare hade missat: även om bokstäverna kunde vara blandade så fanns ett konstant mönster. Genom fortsatta analyser upptäckte hon att symmetrin indikerade att vem som än hade gjort ingraveringarna måste vara familjär med språket de skrev på.

Efter konciliet i Nicaea 325 e Kr fanns det många kristna som var tvungna att fly för sina liv. Kunde de som gjort dessa texter ha varit koptiker som flytt från avrättning? Om så var fallet var det inte orealistiskt med en text där egyptiska hieroglyfer var blandade med grekiska bokstäver.

Slutsatsen blev att de personer som skrivit på plåtarna var kristna flyktingar som flydde från avrättning och seglat från bl a Neapel, Alexandria, Kartago och Östra Medelhavets hamnar och därefter antagits ha gått förlorade i Norra Atlanten. Läs mer Läs mer Läs mer YouTube YouTube