Varför ha dåligt samvete?

Människor borde inte gå omkring med dåligt samvete. En del gör det mot bättre vetande. Tänk om de visste vad Jesus gjort för dem. De vet resultatet, dvs att Gud förlåter oss människor, men det vet inte hur det hela började egentligen. De har ingen aning om att Gud förlåter oss människor pga Jesus och vad han gjort.

De vandar omkring i okunnighet och tror att Gud förlåter oss människor bara för att han har lust med det. De har ingen aning om att Gud är både rättvis och förlåtande. Och dessa två saker går inte ihop egentligen. Man kan antingen kräva rättvisa eller be om förlåtelse och hoppas på att få nåd. Den som känner sig orättvist behandlad och anser sig ha rätt, han kräver rättvisa.

Medan den som känner sig misslyckad och inte levde till sin fulla potential, och var lite eller mycket egoistisk i sitt handlande, han kan inte be om rättvisa. För den rättvisan skulle ju slänga honom i fängelse. Eller hur? Därför måste han be om förlåtelse och hoppas på att få nåd. Varje gång vi interagerar med människor så finns det en som vill kräva rättvisa och en som vill be Gud om nåd för att få förlåtelse. Alltid.

Det är alltid också så att ibland har man den ena rollen och andra gånger har man den andra. Det finns ingen människa som alltid kan kräva rättvisa, och ingen människa som alltid behöver Gud om förlåtelse och hoppas på att få nåd. Vi hoppar mellan dessa två roller, allt beroende på omständigheterna.

När man blir äldre och omvärderar det man gjort i sin ungdom, då inser man att även de gånger som man trodde att man kunde kräva rättvisa, hade man egentligen behövt be Gud om förlåtelse och hoppas på att få nåd. Den kunskapen kommer med åldern. Detta känner inte ungdomar och unga vuxna.

För när man blir äldre då inser man att Gud tittar inte bara till en persons handlande utan även till personens intentioner, dvs varför som man sa eller gjorde något. Människor blir oftast mer ödmjuka genom ålderns rätt. Man blir visare och klokare. Alla blir det. Det är därför som det är så underbart att lyssna till gamla talare i kyrkan. Ungdomar och de som är i yngre medelåldern har hela sitt liv framför sig, och de gör upp planer för det, saker som de vill och ska förverkliga.

Varje gång som de förverkligar en sak, så kör de över både en och annan person för att nå sitt mål. Man når mål bara genom att vara egoistisk, för det finns alltid flera personer som vill samma sak som man själv.

Så för att återgå till det dåliga samvetet som vi människor så lätt lider utav. Samvetet är något som vi alla har. Vissa människor är mera känsliga än andra och andra är rent ut sagt överkänsliga. Vissa har ett så överkänsligt samvete att de inte kan fungera i vardagen på grund av det. Då behöver de få hjälp av doktorn och få medicin.

Samvetet är vår moraliska uppfattning, Kristi ljus. Alla religioner innehåller väldigt mycket av Kristi ljus, men inte alla religioner vet att det är Jesus Kristus som personifierar detta ljus. Ledare inom olika religioner tror att de fått uppenbarelserna från Gud, och det är sant att de har. Ofta så kan religionsledare komma överens om väldigt många saker, ja även med ateister som inte alls tror på Gud.

Jag tänker ofta på det här med att människor överallt i hela världen vet om att ett av Guds kännetecken är att han är kärleksfull och är förlåtande. Folk vet detta, men de vet inte varför och hur det fungerar. Vi som är kristna vet varför Gud är förlåtande och ger nåd.

Det finns tillräckligt med Kristi ljus i alla religioner i hela världen för att människor inte ska behöva gå med dåligt samvete. För om man tror att man kan bedöma om en religion är rätt eller fel genom att känna efter i sitt samvete, då har man totalt fel. Man kan inte ha samvetet som en temperaturmätare på hur rätt en religion eller kyrka är. Samvetet är väldigt subjktivt och männsikor är olika känsliga där beroende på hur de mår psykiskt. Samvetet är ingen objektiv bedömare, utan det är subjektivt och allt beror på vårt kulturarv, uppleverlser, känslor, utbildning, hälsa mm.

Man skulle kunna tro att den som mår dåligt och grubblar har ett extra känsligt samvete, men det är inte riktigt sant. Samvetet blir mera okänsligt när man mår dåligt eller grubblar, för man fokuserar på problem och är kritisk i sitt sinne.

Ett kritiskt sinne har ett okänsligt samvete, för det fokuserar på negativa saker och problem, och är inte medveten och närvarande mentalt. Personen finns på ett ställe fysiskt och har sitt sinne någon annan stans. För att bli mentalt uppmärksam och närvarande i nuet, och för att bli medveten, så måste man släppa på kritiska tankar och börja tänka gott om alla människor. Jesus ville att vi skulle älska vår nästa som oss själva. Först då är vi mentalt närvarande och medvetna i nuet, och uppmärksamma på vad som sker runt i kring oss.

Eftersom alla religioner har något som liknar den gyllene regeln, så finns det tillräckligt med Kristi ljus för att slippa att gå omkring med dåligt samvete. Själv så känner jag tacksamhet över att jag vet varför Gud förlåter oss människor och ger oss nåd. En dag hoppas jag att alla människor förstår varför Gud förlåter dem, och att de uppskattar Jesu försoningsoffer för dem.

Jesus Kristus är lösningen på två oförenliga saker: rättvisa och förlåtelse. Vi vill ha båda delarna fastän det inte går, och Gud vill ha båda delarna också. Med andra ord vill vi alla ha det. Det är som om man skulle försöka blanda vatten och olja. Det fungerar inte om man inte häller i emulgeringsmedel. Men om man häller i det så går det alldeles utmärkt att blanda. Jesus är det emulgeringsmedel, och vi behöver det. Alltid.

Så min fundering är – varför ha dåligt samvete helt i onödan? Följ den gyllene regeln så mår man bra i samvetet.