Vad är kvinnoförtryck?

Som medlem i Jesu Kristi Kyrka så får jag vid sällsynta tillfällen höra att jag som kvinna är förtryckt eftersom jag är mormon. Jag har funderat mycket på frågan och till en början måste jag tänka till om vad som är kvinnoförtyck och om jag på något sätt själv upplever kvinnoförtryck.

Runt om i världen får vi höra om övergrepp på kvinnor för att de är just kvinnor. Det kan vara mord på kvinnor i Pakistan som blivit våldtagna och sedan anklagas för otukt då de har våldtagits och sedan dödas, det är kvinnlig omskärelse, hedersvåld, kvinnor som inte får utbilda sig, kvinnor som skadas med saltsyra i ansiktet om de sagt nej till en friare, kvinnor som inte lever i ett äktenskap på lika villkor som mannen osv osv. I vårt västerländska samhälle kan det vara synen på att kvinnan får skylla sig själv om hon hade kort kjol på sig och därefter blev våldtagen, det kan röra sig om löneskillnader mellan män och kvinnor för lika arbete eller lågavlönade sk. kvinnoarbeten.

Vad som är kvinnoförtryck kan alltså i viss mån vara självklart att definiera. Men sen kommer vi till gråzonerna. Är det inte kvinnoförtryck att i synnerhet yngre kvinnor idag känner att de måste styla sig maximalt för att känna att de är accepterade? Trots att det finns stor risk för infektioner och svamp väljer många kvinnor att raka underlivet och bära stringtrosor. Många yngre kvinnor hetsas att banta och utföra kirurgiska ingrepp för att göra sig själva mer attraktiva. För mig är detta kvinnoförtryck och jag är tacksam för att mina döttrar uppfostras i en miljö där de kan känna att de är älskade och värdefulla precis som de är. Idag talas det också om ”brinnande vulva”. Detta är ett ökande problem i vårt samhälle och innebär att kvinnor går med på samlag, trots att de egentligen inte vill det, vilket medför att deras kroppar inte är mottagliga för samlag och underlivet skadas. Att känna att man måste gå med på samlag fast man inte vill det, är inte det kvinnoförtryck?

Och så kommer vi då till den svåraste av gråzonerna. Är jag förtryckt som kvinna eftersom jag är religiös? Ja, inte lever jag annorlunda som kvinna eller omfattas av annorlunda normer som kvinna bara för att jag är mormon. Så är det inte. Som kvinna i kyrkan lever jag enligt normer som är gängse i vanliga kristna frikyrkor.

Rent vetenskapligt är det inte så konstigt. Kvinnor och män har hjärnor som skiljer sig från varandra och män och kvinnor är bra på olika saker. I kyrkan bejakar man detta faktum och säger att kvinnor är de som primärt är bäst lämpade för att ta hand om små barn.

Betyder detta att kvinnor är mindre värda eller underlägsna män? Nej, tvärtom. Det innebär att inom vissa områden är kvinnan biologiskt överlägsen män. Tyvärr är detta en het politisk fråga. Kvinnor och män får nämligen inte vara olika enligt vissa politiska grupper. En kvinna får inte åberopa amning som argument för att vilja stanna hemma längre med sina barn. Det är bara att mjölka ur brösten och lämna över barnet till mannen. För mig framstår denna syn som kvinnoförtryck. Jag får nämligen inte som kvinna lov att vara kvinna. Jag får inte lov att vara biologiskt överlägsen mannen i något avseende, trots att jag faktiskt är det! Dessutom måste frågan om hur länge en kvinna ska stanna hemma med sina barn när de är små vara en fråga som var och en måste få besluta om själv. Är inte jag förtryckt om staten ska lägga sig i mina personliga val?

Visst finns det gråzoner som jag har grubblat över. Som mamma vill jag ju ge mina barn den bästa och mest kärleksfulla uppfostran jag kan uppbåda. När jag fick min första dotter påverkades jag av diskussionen om könsneutral uppfostran och undvek i det längsta en betoning på rosa kläder, dockor etc och hällde över min dotter bilar. Min äldsta dotter är verkligen en tuffing. Hon testar allt, vågar allt och har ingen rädsla för spindlar.

När jag fick min yngsta dotter hade jag tappat stinget och lät dottern bestämma själv. Min yngsta dotter är idag sex år och lever en totalt rosa tillvaro enligt eget val, är rädd för spindlar, trots att jag förgäves försökt få henne att vänja sig vid dem och leker inte speciellt mycket med dockor. Här är det nintendo som gäller, naturligtvis ett rosa. Gjorde jag fel som lät yngsta dottern välja själv? Har jag förtryckt henne då jag målade väggarna i hennes rum rosa, klär henne i rosa kläder och köper ett rosa nintendo till henne? Hon har ju valt detta själv, men låter jag passivt henne bli förtryckt?

Frågan kanske låter patetiskt löjlig, men för många föräldrar och ”tyckare” är detta en principiell fråga. Som tröst kan jag ivarjefall säga att bägge mina döttrar vill skaffa sig en utbildning. Min äldsta dotter vill bli veterinär och min yngsta dotter vill bli läkare. Så helt misslyckad kan jag ju inte vara som mamma, eller? Äldsta dottern har dessutom deklarerat att hon aldrig ska gifta sig eller skaffa barn! Med den inställningen torde både feminister och företrädare för ”föd- inga-barn-till- denna- överbefolkade-jord” bli nöjda. Min yngsta dotter har jag däremot misslyckats med. Hon säger att hon ska gifta sig och skaffa fem barn.

Så för att återkomma till den ursprungliga frågan om jag är förtryckt för att jag är medlem i Jesu Kristi kyrka blir svaret nej. I kyrkan uppmanas både kvinnor och män att både bilda och utbilda sig. Min erfarenhet är att många kvinnor i kyrkan är välutbildade. Oftast utbildar de sig före de skaffar barn. En del kvinnor skaffar barn tidigt i livet och skaffar sig en akademisk utbildning då deras barn har blivit lite äldre. Om en man begår äktenskapsbrott blir han utesluten ur kyrka. Naturligtvis gäller detta även kvinnor om de begår äktenskapsbrott. Om en man i kyrkan misshandlar sin hustru blir han utesluten ur kyrkan. Detta gäller också om han misshandlar sina barn. Mormonstaten Utah var också en av de första stater i världen som fick kvinnlig rösträtt. Detta så tidigt som 1870. Världens äldsta ännu existerande kvinnoförening är kyrkans Relief Society (Hjälpföreningen).

Jag upplever mig inte som förtryckt. Däremot kan jag ibland råka på föråldrade inställningar som jag faktiskt kan ta ställning emot. En välmenande kvinna i min församling skickade för en tid sedan ett meddelande till mig där hon uttryckte sin beundran för mig som kvinna, MEN absolut tyckte att jag borde använda BH. Naturligtvis blev jag upprörd över detta bemötande, men lastar vare sig denna kvinna eller kyrkan för synen på det nödvändiga behovet av en BH. Det är en kulturell fråga och jag har själv valt bort detta kvinnliga nödvändiga jämte kravet på rakning av ben och armhålor och krigsmålning ( läs: smink). Kvinnoförtryck kan alltså betyda olika saker för olika kvinnor, men snälla du som anser mig förtryckt för att jag är mormon. Glöm det! Det är din kritik som är förtryckande. Som kvinna är jag fri och har själv valt mitt liv.