Julen – att ge inte att få

Så här lagom inför jul så har jag plötsligt drabbats av beskedet att jag inte längre har något arbete. 40% arbetstid har jag från december, vilket med rätten till 75 dagar som deltidsarbetslös, innebär att jag förmodligen måste gå över till att bli heltidsarbetslös efter ett tag.

Eftersom jag är ensamstående fyrabarnsmamma som ännu inte lyckats skrapa ihop till vare sig årsförråd eller flera månadslöner på banken, enligt kyrkans råd, så gäller en rejäl svångremspolitik och nedskärningar i hushållskassan.

För barnen har jag meddelat att det inte blir så många julklappar i år. Vi måste helt enkelt vara rädda om de pengar vi har. Det verkar inte som om barnen har tagit illa upp, men kanske att minstingen på sex år inte har förstått riktigt. Jag har i varje fall köpt ett par tre presenter till varje barn. Min äldste son som är nästan elva år har ryckt på axlarna och sagt att ”vi har ändå så mycket grejer”.

Men är inte detta ändå en chans att återerövra vad julen ändå handlar om? Istället för köphysteri så kan vi som familj koncentrera oss på att bara vara tillsammans och tänka på att ge istället. För ge, det kan faktiskt de flesta av oss.

I Hjälpföreningen, kyrkans kvinnoförening, har initiativ redan tagits för julens tjänandeprojekt. Kontakt har tagits med den kristna hjälporganisationen Hoppets stjärna, och vi har fått information om vad vi ska skänka för något nu i jul. Vi ska packa in det vi skänker i bananlådor och ta med till vårt kapell. Min yngsta dotter och jag har vandrat iväg till ett par matbutiker och tiggt bananlådor. Nu står sex bananlådor i källarförrådet fyllda med barnkläder och leksaker som ska göra livet lite lättare för någon familj utanför vårt rika land.

Vad är julen för dig? Är det köphysteri, ”årets julklapp”, vinterresa till något varmare land eller är det främst gemenskap och givande? Jag tror vi alla får tänka till lite vad julen representerar. Vi firar att vår frälsare en gång föddes i fattiga omständigheter i ett stall. Han som är vår Gud kom ner till oss i all enkelhet. Det Kristus vill förmedla till oss är kärlek och gemenskap,
viljan att ge och finnas till för varandra och uppskatta och känna tacksamhet
för det vi faktiskt har. För mig representeras dessa tankar så fint i Topelius
dikt som tonsatts av Sibelius. En julsång som minner mig om min barndom där
julen präglades av mitt finlandssvenska arv.

Giv mig ej glans, ej guld ej prakt i signad
juletid.

Giv mig Guds ära
änglavakt och över jorden frid.

Giv mig en fest som gläder mest, den konung jag har
bett till gäst!

Giv mig ej glans,
ej guld, ej prakt, giv mig en änglavakt!

Giv mig ett hem på fosterjord,

en gran med barn i ring,

en kväll i ljus med Herrens ord

och mörker där omkring!

Giv mig ett bo

med samvetsro,

med glad förtröstan, hopp och tro!

Giv mig ett hem på fosterjord

och ljus av Herrens ord!

Zacharias Topelius