Efterlyser en mer balanserad bild av Romneys religion och drivkrafter

Dagens gästkrönikör: Jens Åman

OM FÖRFATTAREN: Medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga (mormon) och gymnasielärare i religion och samhällskunskap

Mormon: Patrik Lindenfors menar att mormoner mörkar sin tro och ropar på religiös diskriminering. Inget kan vara mer fel. Det är naturligt med ett intresse för Mitt Romneys religion. Men debatten måste hållas med balanserade argument och i en respektfull anda.

Det är lite lustigt att Lindenfors anklagar flera debattörer här på Newsmill för att inte gå in i teologiska resonemang när syftet så tydligt har varit att visa på hur Mitt Romney skiljer på politik och religion. Jag tror att de flesta mormoner är glada över att få dela med sig av sin tro och tala om sina känslor kring Gud men frågan är om det hör hemma i ett forum som detta där vi diskuterar politik. Lika lite som Mitt Romney använder sin presidentkandidatur som en språngbräda för att värva nya medlemmar till sin kyrka så vill jag använda detta forum för att ventilera min religion.

Det är förståeligt att det finns ett intresse för den religion som republikanernas presidentkandidat bekänner sig till. Det är inget fel att titta på fakta och analyser av vad presidentkandidaternas bakgrund kan få för effekter på deras ämbetsutövande. Jag kan också förstå att det finns en rädsla och en osäkerhet inför en religiös inriktning av kristendomen som är mindre mainstream och mer okänd än större traditionella kristna grupper.

Det finns en poäng med det som Johan Rönnblom pekar på, nämligen att alla religioner innehåller element som ur sitt sammanhang kan te sig konstiga eller rent av absurda, som exempelvis den kristna nattvarden. Vi behöver en bredare förståelse för religiösa fenomen innan vi uttalar oss kategoriskt. Det är en mycket fin linje mellan att utöva en sund religionskritik och att svartmåla och förnedra människors innersta övertygelser.

I allt detta ligger vikten av källkritik och man kan stilla fråga sig var Lindenfors hämtat sin information om Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och dess historia? Har han befunnit sig i internets utkanter och letat svajiga argument? Hur kan han så kategoriskt uttala sig om olika historiska händelser? Hur kan han avfärda mormonernas tro som mer osannolik eller värre än annan tro? Det finns ingen logik bakom det!

Eftersom Lindefors absolut biter sig kvar vid den religiösa aspekten av Mitt Romneys liv känns det angeläget att bemöta den kritik som framställts, även om det i detta forum endast kan ges korta svar eller alternativa förklaringar:

– När det gäller Abrahams bok och dess tillkomst finns det olika teser kring detta. Men att som Lindenfors  hävda att det är ett solklart fall av förfalskning är väldigt magstarkt. Det finns hållbara teorier som på goda grunder kan förklara hur översättningen av Abrahams bok gick till och vilken originalkälla som använts.

– Joseph Smith var en vanlig människa och han var själv den förste att erkänna att han hade fel och brister. Men han var aldrig fälld i domstol för något brott. Han satt dock i fängelse i väntan på rättegång ett antal gånger. Som alla vet är man i en rättsstat oskyldig tills det bevisats annorlunda av en domstol. Smith mördades i fängelset av en lynchmobb efter att ha lovats beskydd av lagen i delstaten illinois. Delstaten har sedermera bett om ursäkt officiellt för behandlandet av Joseph Smith och andra medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga under den tiden.

– Det kan idag genom arkeologiska fynd varken bekräftas eller dementeras att hästar (eller vissa andra djur) existerat under Mormons boks tid år 2200 f.kr till 400 e.kr. Avsaknaden av arkeologiska fynd eller brist på lämningar från hästar och andra djur är dock inget bevis på att de inte existerat. Ett parallellexempel är att även om inga säkra fynd av lejon har gjorts än i Israel utesluter man inte att denna djurart funnits där. En alternativ förklaring är att det hebreiska ordet häst ”sus” har betydelsen ”att hoppa”. Det finns många djur som hoppar. Kan folket på Mormons boks tid beskrivit hjorten med ordet ”sus”? Det är en möjlighet. Speciellt som det i Mormons bok aldrig anges att hästen använts vid strid eller som dragdjur vilket annars kanske varit självklart.

– Mörk hud är inte ett straff från Gud. Det är sant att vissa passager i Mormons bok tidigare har tolkats på det sättet av såväl medlemmar som ledare. Men vid noggrann läsning framgår det att en mörk hudfärg var ett tecken Gud satte på vissa grupper av människor i särskiljande syfte. Denna grupp människor var vid tillfällen under historien onda men vid andra tillfällen var de goda. Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga menar att alla människor, oberoende av nationalitet, hudfärg och kultur, har ett unikt och lika stort värde i Guds ögon.

– Språket i Mormons bok är anpassat till den version av King James Bible som var gällande när Joseph Smith verkade. Det var helt enkelt det naturligaste sättet att översätta vid den tiden.

Jag tror inte Lindenfors medvetet är ute efter att skada mormoner men hans kritik slår fel. Det är farligt att bara köpa en sidas argument när man undersöker en religion eller en politisk åskådning. Det är vanligt att mormonernas tro definieras av motståndare till kyrkan och Lindenfors går tyvärr rätt in i den fällan. Lindenfors menar att det enda han vill är att hitta drivkraften bakom Mitt Romneys religion. Den drivkraften finns i de traditionella kristna värdena, tro, hopp och kärlek. Svårare än så är det inte.

http://www.newsmill.se/artikel/2012/09/19/efterlyser-en-mer-balanserad-bild-av-romneys-religion-och-drivkrafter

Lilla Svarta Sara

Det finns en sång som Lina Sandell har skrivit texten till, den heter ”Där uppe ingen död skall vara” men den är mera känd som ”Lilla Svarta Sara”. Denna sång var mycket populär på 1800-talet bland kristna, men idag så är det inte så många som känner till den på grund av att den inte är ”rumsren” sett ur våra moderna ögon. Folk tänkte annorlunda då än vad vi gör nu, och sångerna som skrevs på 1800-talet speglar deras sätt att tänka.

Psalmen fanns med i sångböcker som publicerades av Svenska Missionsförbundet i samarbete med Evangeliska Forsterlandsstiftelsen. Den publicerades också av Laestadieanerna.

http://sv.wikipedia.org/wiki/D%C3%A4r_uppe_ingen_d%C3%B6d_skall_vara

En av de allra mest populära läsarsångerna är ”Lilla Svarta Sara” som är nr 24 i Ragundafestivalen.

”De genuina läsarsångerna är andliga visor som sjöngs flitigt av läsarna i samband med sammankomster i hemmen, huvudsakligen under 1700- och 1800-talet. Ordet läsare förekommer första gången i text på 1750-talet. Läsarna kännetecknas av flitig läsning av Bibeln samt andlig gemenskap i s k konventiklar. Genom Kunglig Majestäts plakat från 1726, infördes förbud mot konventiklar vilket drev fram en utveckling av den andliga sången mot enkla visor som skildrade bibelsammanhang och enskilda människoöden. 

Läseri och väckelsetid födde läsarsångerna. Genom dessa sånger kunde predikningar förmedlas som inte var förbjudna och många läsare undgick därmed att straffas med böter, fängelse eller landsförvisning. Sångerna var elden i läsarnas samlingar, som traderades med skillingtryck eller från mun till mun och som därigenom fördes vidare över generationerna.”

http://ragundafestivalen.se/lasarsanger.htm

Denna mycket populära läsarpsalm talar om ”fattigt negerbarn” och ”den vite läraren”. Då flickan somnar in och dör så så förvandlas hon i sin hy från svart till att bli vit och skär (lilla svarta Sarah är vit och skär i Lammets blod).

Det är nog nu som många av er läsare kommer att förfasa sig tror jag. Era förfäder som levde på 1800-talet och i början av 1900-talet trodde att afrikaner bar på Hams förbannelse, och då de dog skulle de komma till himlen och bli förvandlade, och så skulle de se ut som kaukasier vars hy är vit/skär. Så trodde man då på den tiden doktrinärt! Det gjorde mormoner också. Men av någon underlig anledning så förtränger kristna detta och kommer med ett jättepekfinger och pekar på just mormoner som om de vore unika i detta, vilket det inte är.

Mormoner trodde precis lika dant som alla andra kristna på den tiden. De allra flesta kristna på 1800-talet och i början av 1900-talet trodde att afrikaner hade svart hudfärg på grund av att Ham hade blivit förbannad och att detta gick i arv. Känns det igen? Mormoner är barn av sin tid, dvs de tror samma saker som de allra flesta andra kristna gör. Allt som man trodde förr är inte ok, och uppenbarelsen ökar allt eftersom tiden går. Idag så kallar man folk som tror på detta sättet att de är rasister. Så, javisst, de var rasister allihopa skulle man kunna säga. En del kristna gillar att mobba mormoner och säger att de är rasister nuförtiden, detta trots att Mormonkyrkans historia är parallell med andra kyrkors historia.

http://en.wikipedia.org/wiki/Curse_of_Ham

”I en undanskymd del av en kyrkogård i Kalmar finns en gravsten i mörk granit. ”Kafferkvinnan Sara död 1903″ lyder den nötta inskriptionen. Sara Makatemele (1846–1903) inspirerade Lina Sandell till sången om ”Lilla Svarta Sara”, ett stackars ”fattigt negerbarn”. Den tio verser långa sången med titeln Däruppe ingen nöd skall vara är mest en kuriositet i dag, aldrig lika känd eller omtyckt som exempelvis Blott en dag eller Tryggare kan ingen vara, om än flitigt sjungen i söndagsskolor under första hälften av 1900-talet.”

http://www.kulturens-varld.se/index.10684—1.html

http://kalmarlexikon.se/index.php/s/svarta-sara.html

”Väckelserörelserna var från första början involverade i en intensiv skriftutgivning. Parallellt med att väckelsen spred sitt budskap i muntlig och skriftlig form blev den själv föremål för litterära framställningar i romaner, reseskildringar, tidningar och tidskrifter. Denna bok vill bidra till att kasta nytt ljus över bilden av väckelsen i litteraturen liksom över den genremässiga och idémässiga mångfalden i väckelsens egen litterära verksamhet. I bokens första del, »Väckelsen i litteraturen«, diskuteras bilden av och relationen till väckelsen i texter av Emilie Flygare-Carlén, Selma Lagerlöf, H.C. Andersen, Sara Lidman, Tore Nilsson och Åke Lundgren, liksom bilden av väckelsen i 1800-talets engelskspråkiga reseskildringar. I den andra delen, »Väckelsens litteratur«, belyses den genremässiga bredden i de samfundsanknutna bokförlagens utgivning. Bland annat analyseras romaner av P.P. Waldenström och Elisabeth Beskow, mera känd under signaturen Runa. Här behandlas även dagboks- och tidskriftsgenren, reseskildringen, julboken och den andliga sången, representerad av Lina Sandells kända visa om Lilla Svarta Sara.

http://www.artos.se/ovrigt/fran-sara-greta-till-lilla-svarta-sara-vackelsen-i-litteraturen-och-vackelsens-litteratur

http://sv.wikipedia.org/wiki/D%C3%A4r_uppe_ingen_d%C3%B6d_skall_vara

http://linasandell.blogspot.se/2009/12/svarta-sara.html

Däruppe ingen död skall vara

Melodi: traditionell. Text: Lina Sandell.

Däruppe ingen död skall vara
och inga tårar, ingen natt.
Så sjöng den lilla svarta Sarah,
ett fattigt negerbarn så glatt.

Där uppe ingen värk skall vara
och inga smärtans rop som här.
Där får jag se Guds anlet klara
och evigt bliva där han är.

En gång, en enda gång allena
hon hört den vite läraren.
Hon hört om blodet som kan rena,
hon hört om Jesus barnens vän.

Hon hört ock om den nya staden,
vars murar heta salighet.
Där vill hon ock stå med i raden
och lova Gud i evighet.

Nu ligger hon på smärtans läger,
en usel bädd av hö och strå.
Men ack, den klara blicken säger
att fröjd i hjärtat bor ändå.

Fast utan någon vän vid sidan,
fast bädden är så hård och kall,
hon ligger där i glad förbidan
av vad som ännu komma skall.

Hon tänker på de dyra orden
hon hört en gång av läraren.
Hon tänker på den nya jorden
och på den nya himmelen.

Däruppe ingen död skall vara,
hon sjunger – men allt mera matt,
och inget rop och ingen fara
och ingen gråt och ingen natt.

Allt svagare ännu blir rösten:
En gyllne stad – en gyllne stad –
och ingen död, och med den trösten
hon somnar slutligt in så glad.

Nu lockar hon de toner klara
ur harpan fram med fröjdfullt mod.
Ty se den lilla svarta Sarah
är vit och skär i Lammets blod.

http://runeberg.org/sondag/0217.html

Spekulationer om Jesus var gift eller ej

Nu har det dykt upp ett nytt litet fragment som visar att det fanns troende som själva trodde att Jesus var gift. Men det betyder inte att Jesus verkligen var gift, eller att detta fragment är ett bevis för att han var gift.

Dessa spekulationer har också funnits i Mormonkyrkan med jämna mellanrum, precis som det finns i andra kristna sammanhang.

”Den hittills okända papyrusbiten visades på tisdagen vid en konferens i Rom. Professor Karen L King menar att texten, som skrevs på 300-talet, kan tyda på att kristna vid den tiden trodde att Jesus var gift. Men några säkra besked på den punkten vill hon ändå inte ge.

Flera språkliga experter vittnar om att fragmentet troligtvis inte är en förfalskning. Den korta texten lyder: ”Jesus sade till dem: Min fru…””

http://www.dagen.se/nyheter/nya-spekulationer-om-att-jesus-var-gift/

“The Innocence of Muslims”: Some Reflections

Well, I’ve now watched what may be the entirety of The Innocence of Muslims, the film that has, ostensibly, sparked the recent demonstrations and violence in Egypt, Yemen, Libya, Pakistan, and elsewhere.

 

As the saying goes, those are fourteen minutes of my life that I’ll never get back.

 

It’s a dreadful piece of work — badly acted (especially noteworthy is the aged Arabian Jewess who speaks with a distinct Brooklyn accent), incomprehensible and disjointed, with oddly wavering sound quality.  But its production values aren’t the least of its many sins.

 

At one point, in connection with his marriage to the very young ‘A’isha, daughter of Abu Bakr, the film calls Muhammad a “child molester.”  I understand where this is coming from, though I think the charge is inflammatory and deeply misleading, and that this union needs to be placed within its Arabian historical context (something that I may, someday, attempt to do in an academic setting).

 

But there is utterly no historical basis for the film’s depiction of the Qur’an as a deliberate fraud concocted, at the request of Khadija, on Muhammad’s behalf by Waraqa b. Nawfal (who, curiously, is shown in the film wearing the apparent garb of a Coptic priest).

 

Nor is there even the slightest warrant in the documents for representing early Muslims as gleefully simple-minded sadists whose early expansion was motivated by lust and pedophilia, let alone for portraying Muhammad as illegitimate and as an idiotic buffoon, and both Muhammad and the Caliph ‘Umar as “gay.”

 

It’s amazing to see how much insulting falsehood the film’s creator(s) managed to cram into somewhat less than a quarter of an hour.

 

The movie has no redeeming virtues, and I cannot imagine that it would ever have gained much of an audience anywhere had murders and demonstrations in parts of the Islamic world not made it internationally famous.

 

As an undergraduate, decades ago, I once acted in and co-directed a satirical movie entitled Oedipus Wrecked.  About the same length as The Innocence of Muslims (a puzzling title, by the way, that is never explained), it was roughly as faithful to its historical sources and far better filmed, but never gained an audience of more than a hundred people.  (The site on which I saw The Innocence of Muslims boasts nearly six million views, and it’s not the only place to watch the thing.)  Oedipus Wrecked also never existed in more than one copy — this was long before personal computers, etc. — and, so far as I’m aware, may no longer exist at all.  If it does, it’s in the custody of a Salt Lake City psychiatrist.  (A fellow student at the time, he was one of its co-directors — honest! — and his wife was our lead, and only, actress.)  I’m bitterly jealous that this piece of dreck, The Innocence of Muslims, has gained such notoriety.  It’s not even (intentionally) funny.

 

But we’re talking serious matters here.  People have been murdered (at least ostensibly) over this worthless film, their bodies defiled, embassies and consulates damaged if not destroyed.

 

Writing in the Daily News, an English-language version of the Turkish newspaperHürriyet, for 15-16 September, columnist Mustafa Aykol proclaims this a “Time for Muslim Anger Management.”  Like me, he has seen the film (though he describes it aseleven minutes long).  Quite accurately, he pronounces it “simply disgusting,” “a silly yet nasty attempt to demonize Islam in all possible ways.”

 

“The main problem here,” he writes, “which we also saw in the protests of the insults against the Prophet Muhammad in Danish cartoons, is that the peoples of the Middle East are not used to make a distinction between a government and a society, because in their own countries, governments typically control everything.  So, when cartoons in Denmark or films in America vilify Islam, they intuitively presume that the Danish or the American governments have ‘allowed this to happen,’ if they didn’t do it themselves behind the scenes.”

 

“Ignorance of the way the West works in many Muslims countries makes rabble-rousing easy,” observes The Economist (“Muslim Rage: Why They Won’t Calm Down,” 15 September 2012).  ”Protestors at the American embassy in Cairo on September 11th erroneously believed the offensive film to have been shown on ‘American state television’: in a place with a weak tradition of independent broadcasting, that claim is not as absurd as it might be elsewhere.”

 

One of the many things we ought to be doing is explaining to the Muslim world that our government does not and cannot and, by our values, should not do anything about even worthless and dishonest films.  I have no illusion that doing so will end these demonstrations or calm the rage in the short term.  But these sorts of responses have happened before (e.g., with the Danish cartoons, and, much earlier, with Moustapha Akkad’s film The Message), and The Innocence of Muslims will, sadly, certainly not provide the last occasion for rioting and killing over a Western depiction of Muhammad.

 


Daniel C. Peterson (Ph.D., University of California at Los Angeles) is a professor of Islamic studies and Arabic at Brigham Young University and is the founder and editor-in-chief of the University’s Middle Eastern Texts Initiative. He has published and spoken extensively on both Islamic and Mormon subjects. Formerly chairman of the board of the Foundation for Ancient Research and Mormon Studies (FARMS) and an officer, editor, and author for its successor organization, the Neal A. Maxwell Institute for Religious Scholarship, his professional work as an Arabist focuses on the Qur’an and on Islamic philosophical theology. He is the author, among other things, of a biography entitled Muhammad: Prophet of God (Eerdmans, 2007). He is the founder of MormonScholarsTestify.org. He blogs daily at www.patheos.com/blogs/danpeterson/.

http://www.patheos.com/blogs/danpeterson/2012/09/the-innocence-of-muslims-some-reflections.html

Ateister tycks vilja inskränka trosfriheten för USA:s president

Dagens gästkrönikör: Jens Åman

OM FÖRFATTAREN: Medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga (mormon) och gymnasielärare i religion och samhällskunskap

Mormon: Per Mikael Nilsson vill hindra personer med religiös övertygelse att inneha offentliga ämbetet. Det är ett angrepp på tros- och yttrandefriheten som är mycket värre än att släppa in en mormon i Vita huset. Låt amerikanska folket få välja kandidat efter prestation och karaktär!

I ett beskt angrepp på Mitt Romneys religiösa tro och med en känga åt Louis Herreys försvar på detta angrepp konstaterar Per Mikael Nilsson att Romney tror på sagor, saknar kritiskt förhållningssätt och inte kan sin egen kyrkas historia. Detta diskvalificerar därmed Romney att bli USA:s nästa president. I Sverige finns det en tradition av att förlöjliga och kritisera den religiösa tro som USA:s ledare bekänner sig till. Nilsson sällar sig till belackarna och dumförklarar republikanernas kandidat .

Med sin argumentation befinner sig Nilsson på ett sluttande plan. Hans resonemang förordar en censur av rätten att tänka fritt. Tror du på en högre makt är du per automatik diskvalificerad från att ha en maktposition i samhället. Med detta resonemang måste man underkänna samtliga presidenter i USA:s historia samt en stor del av väldens alla styrande och ledare.  Är det då så att religion, om den ens ska få finnas, ska förpassas till den privata sfären och hållas hemlig? Uppenbart är Nilsson ingen förespråkare för trosfrihet. Om du ska ha inflytande så ska du inte vara andlig på något sätt. Du får inte tro på något övernaturligt eller på fenomen som inte går att förklara. Punkt slut.

Den intressanta fråga som Nilsson inte besvarar är vem som ska avgöra vilka personer som är tillräckligt opåverkade av sin kultur, religion eller etnisk tillhörighet för att styra ett land? Vem ska släppas in i Vita huset? Är det bara den som enbart tror (!) på vetenskapen. Ska man inför en statlig instans som ska reglera detta? Är det utvalda ateister som ska styra vår värld? Det är en skrämmande tanke att det ska regleras hur vi får tänka, känna och tro.

Om Nilsson fick som han ville skulle Mitt Romney inte ens få ställa upp i valet. Orsaken: han tror och han har integritet nog att hålla fast vid sina principer. Är det inte bättre att det amerikanska folket får välja president utifrån prestationer och karaktär? I den amerikanska kulturen förväntar man sig att presidenten tror på Gud och Jesus Kristus. Det kan verka främmande för oss i Sverige men ger det oss verkligen rätt att dumförklara, förlöjliga och ropa på censur?

På Nilsson låter det som att Romney är en duvunge som är oprövad i sin politiska gärning. Han har ju trots allt verkat som inflytelserik politiker under en tid. Han har bestått folkets prov. En presidentvalskampanj brukar föra med sig att varje sten vänds och varje garderob undersöks. Om Romneys omdöme är så dåligt som Nilsson hävdar hade han förmodligen gjort bort sig för länge sedan. Nilsson ger sken av att det handlar om en konspiratorisk plan där Romney på något sätt helt plötsligt ska tappa omdömet och falla in i politisk mormonism den dagen han väljs som commander in chief. Är det inte lite långsökt?

Romney har alltid varit försiktig med att tala om sin tro för han vet att den lätt kan missuppfattas. Den är generellt en politisk belastning men viktig för honom som privatperson. Det finns inget som tyder på att han kommer att bli mer eller mindre religiös efter valet. Låt oss hoppas att vi kan se en fortsatt valrörelse där det blir fokus på de politiska sakfrågorna snarare än en pajkastning med unkna argument.

http://www.newsmill.se/artikel/2012/09/15/ateister-tycks-vilja-inskr-nka-trosfriheten-f-r-usas-president