Bön och hämtpizza; Vardagstro i mormonfamiljen.

Denna artikel publicerades idag i en bilaga till GP och delades ut till alla hushåll i hela Göteborg, även till dem som inte prenumererar på tidningen. 500.000 läsare nås på detta sättet.

Det enda felet i hela artikeln som Gunnel och jag kunde hitta var att det refereras till att den amerikanska ursprungsbefolkningen, indianerna, härstammar från Israel. Det stämmer inte då de allra flesta dog i krig, och att man snarare skall se det som att några av de amerikanska indianerna har någon avlägsen förfader som härstammade från Israel men att andra förfäder som dessa har kommer från bland annat Asien.

Alla som släktforskar vet hur många förfäder som man hittar då man går 30-50 led bakåt i tiden. Massor! Det räcker med att en av dem kom från Israel, de andra kan komma från andra ställen på jorden. Allt annat verkar vara helt korrekt i artikeln.

http://mormonlady.se/cherokee-dna/

Mvh Mormonlady


Familjen Malm i Västra Frölunda

 

”Vår tro genomsyrar allt”
Daniel och Eva Malm gillar att träna löpning, skyndar för att hämta på förskolan och köper hämtpizza precis som alla andra. Men de dricker varken kaffe eller vin och har bönestunder flera gånger om dagen. Eva och Daniel är två av Sveriges niotusen mormoner.
FAKTA/Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga

Kyrkan är den fjärde största kristna kyrkan i USA.

Omkring hälften av de drygt 14 miljoner medlemmarna bor utanför USA, utspridda i 185 av världens länder. I Sverige finns ungefär 9000 medlemmar.

Just nu är 55 000 män och kvinnor från mormonkyrkan ute och missionerar i världen. Ett hundratal av dem befinner sig i Sverige.

Kyrkans lära

Kyrkan grundades av Joseph Smith i USA 1830 och är enligt mormonerna ett återupprättande av Jesus ursprungliga kyrka. Enligt kyrkan uppenbarade sig Gud och Kristus för den blivande profeten 1820. Tre år senare uppenbarade sig ängeln Moroni, som visade Joseph var han grävt ner guldplåtar med heliga skrifter: Mormons bok.

Boken säger bland annat att den amerikanska ursprungsbefolkningen, indianerna, härstammar från Israel och att Jesus besökte den amerikanska kontinenten efter sin uppståndelse.

Kärnan i läran är att Kristus ses som Guds son och världens frälsare. Genom hans försoning kan alla människor frälsas från synd och återvända för att leva hos Gud med sina familjer för evigt.

Mormonerna tror på både Bibeln och Mormons bok, samt ytterligare ett par skrifter.

Mitt Romnet och presidentvalet

Den 6 november ställs världens mest kände mormon, repub­likanen Mitt Romney, mot Barack Obama i USA:s presidentval. Det är första gången en mormon kan nå en så hög politisk post där, men mormoner i toppolitiken är i sig inget nytt. 1903 valdes republikanen Reed Smoot in i senaten som förste mormon. Smoot var en av kyrkans tolv apostlar och hans politiska bana möttes av starka protester som tvingade fram en utredning om hans lämplighet. 1907 kunde han tillträda sin post. I dag är sex senatorer och tio kongressledamöter i USA mormoner.

Romney missionerade kyrkans tro i Frankrike under två och ett halvt år innan han gifte sig med Ann Davies 1969. Hans presidentkandidatur har gett kyrkan stor uppmärksamhet även om han själv inte talar så mycket om sin tro i politiska sammanhang. Nyligen finansierade en ateistisk organisation en kampanj där den kritiserade mormonkyrkans inställning till homosexualitet, samt det faktum att svarta män inte kunde bli präster i kyrkan förrän 1978.

Även Barack Obama är religiös och säger sig ha utvecklat sin kristna tro i vuxen ålder. Ateism är fortfarande kontroversiellt i USA, där frasen ”God bless America” är lika frekvent använd i politiken som i andra sammanhang.

Familjen Malm – mormoner i Göteborg

Bädda, borsta, be. Så står det på anslagstavlan i familjen Malms ljusa kök i radhuset i Frölunda. En liten påminnelse över morgonrutinen, tillsammans med inköpslistor och bokstavs­magneter.

Just den här morgonen är det söndag och Eva och Daniel Malm gör i ordning sig och barnen för kyrkan. Daniel har klätt sig i kostym och med den vanes hand stoppat slipsen i skjortfickan för att undvika spill från frukostflingorna.

– Jag tar med de här! ropar fyraårige Benjamin och rusar ner för trappan med sina pokemonkort i famnen.

Både Benjamin och storebror Joseph, snart sju, är söndagsfina i skjorta och chinos, men det hindrar inte deras stojiga lekar. Lillasyster Alice som bara är drygt ett trillar nästan omkull när brorsorna flänger förbi men ler och tultar efter.

Att besöka familjen Malm är som att komma hem till sinnebilden för en svensk småbarnsfamilj. Pappa Daniel, 42 år, är ansvarig för varuflöden på ett företag inom hälsosektorn och när vi träffas första gången är han i sluttampen av sin träning inför Lidingöloppet. Han har just gått på pappaledighet och den här hösten ska hela familjen vara hemma tillsammans eftersom Eva, 32 år, ska läsa in den sista kursen för sin juristexamen.

Inget kaffe till frukost

Men något skiljer familjen Malm från de flesta andra: de tillhör Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, mer känd som mormonkyrkan. Det innebär att ingen av dem har druckit kaffe till sin frukostsmörgås, att dagen inletts med skriftstudier före tandborstningen och att kyrkans tidning Liahona ligger sida vid sida med löparmagasinet Runners world på soffbordet.

Familjen Malm går i kyrkan varje söndag och just den här söndagen är speciell. Det är dags för mormonkyrkans 182:a generalkonferens, ett halvårskonvent lett av profeten Thomas S Monson, de tolv apostlarna och andra medlemmar ur den högsta ledningen i Salt Lake City. Det var dit, till den amerikanska delstaten Utah, som en av kyrkans första profeter tog sina följeslagare för snart 200 år sedan för att återskapa kyrkan de tror att Jesus startade på sin tid. I dag är nästan sju av tio Utah-bor mormoner och delstaten är den mest religiöst homogena i USA.

Generalkonferensen hålls i en gigantisk kongresshall och livestreamas till medlemmar världen över.

– Profetens ord kommer ju ifrån Gud, det känns väldigt speciellt att få lyssna på det, säger Eva medan hon packar färgpennor, clementiner och smörgåspaket i barnens ryggsäckar.

Den här soliga söndagen är det full rulle i kyrkan i Frölunda, en gul tegelbyggnad från 1960-talet. När familjen Malm anländer fem minuter före utsatt tid strömmar folk fortfarande in från parkeringen. Daniel hejar på några av sina syskon och barnen springer runt med sina kusiner och leker. I sakramentssalen är storbildsduken riggad men trots att konferensen snart drar igång är det ännu få som satt sig tillrätta.

– Det är inte så strikt precis. Jag vet inte hur det är i andra kyrkor men tänker mig att det är ovanligt mycket röj här hos oss. Det är seriöst men ändå avslappnat, säger Eva.

Barnen i församlingen är rutinerade, det märks att de varit med förr. Med en nästan komisk samstämmighet glider de ner på golvet, öppnar sina ryggsäckar och dukar fram leksak efter leksak på stolarna. Joseph och Benjamin lägger pussel och spelar spel, och när de tröttnat får de låna en Bamsetidning av familjen på raden bakom.

”Barn ska få vara barn”

Under de två timmarna som talarna – ett tiotal män i övre medelåldern – avlöser varandra mumsas det på smörgåsar och pysslas i stolsraderna. Evas beskrivning verkar stämma bra, strikt är inte ordet man kommer att tänka på. En familj kommer sent, ett äldre par går tidigt och någon går ut och svarar i sin mobil efter att den ringt högljutt.

En timme in i konferensen kilar Daniel ut i korridoren med Alice, som blivit rastlös. Benjamin hänger på och stampar i golvet för att få igång de blinkande lamporna på sina nya skor.

– Kristus tycker att barn ska få vara barn. Självklart får de leka. Men genom att vi ändå åker hit till kyrkan visar vi barnen att det här är viktigt för vår familj, utan att dra åt tumskruvarna, säger Daniel och svänger runt en förtjust Alice i luften.

– Att tvinga barn att lyssna kan nog snarare få motsatt effekt.

Samtidigt som stämningen är uppsluppen har talarna på generalkonferensen en ganska allvarlig framtoning. Flera av dem diskuterar ett ”allt starkare hot” de anser att vi människor står inför, och hur man ska agera för att inte släppa in ondskan i sitt liv.

När vi senare på kvällen går en promenad i skogen frågar jag Eva om begreppet ondska och vad mormonerna egentligen menar med att den ”attackerar” oss.

– Jag upplever att samhället är på väg i fel riktning. I ett debattprogram på tv nyligen diskuterades exempelvis om otrohet ibland kan vara bra för förhållanden. Då blir jag helt uppgiven, säger hon.

Mormonerna tror att vi lever i en värld av motsatser med gott och ont, där det goda kommer från Gud, och att ondskan manifesteras när vi lockas att göra felaktiga val.

– Alla gör ju fel ibland, men för mig handlar det om att försöka agera osjälviskt och fatta beslut baserat på vad som gör gott för andra, säger Eva.

Daniels syster och hennes man, Sofia och Ulf Karlsson, har följt med på promenaden med sina fem barn. Medan alla kusiner rusar iväg tillsammans längs grusvägen, klättrar i träd och gungar på lekplatsen, förklarar Sofia mer om mormonernas skapelseberättelse.

– Alla människor levde hos Gud som andar före det här livet. En av andarna försökte konkurrera med Gud och ta hans plats, och kunde därför inte få komma till jorden och få en kropp och handlingsfrihet som vi andra. Den anden var satan.

Lever i den sista tiden

Enligt mormonsk tro har vi inte utvecklats från aporna som Darwins teori föreskriver, utan Gud – som själv har en fysisk kropp – har skapat oss till sin avbild. Mormonerna tror att vi människor lever i ”de sista dagarna”, där mycket gott sker men där också ondska i form av krig och katastrofer kommer att prägla jorden alltmer fram till dess att Kristus återvänder. Ingen vet när detta kommer att ske. Men kyrkan uppmanar medlemmarna att göra sig redo för sämre tider genom att ha ett tremånaders matförråd hemma, och en 72-timmarsväska med förnödenheter. Familjen Malm har tänkt göra i ordning en sådan.

– Det handlar mest om sunt förnuft, att vara beredd på oförutsedda saker som strömavbrott eller liknande, säger Daniel.

Snart kan en av mormonkyrkans medlemmar bli en av världens mäktigaste personer. Mitt Romney kandiderar för presidentposten i USA och många av hans kritiker tycker att det är problematiskt om en president tror att vissa personer har direktkontakt med Gud, såsom mormonerna tror att deras profet har. Vad händer då om denne skulle påstå att Gud har befallt det ena eller det andra?

Men mormonerna själva betraktar inte det som ett problem – kyrkan är politiskt obunden och även om de flesta av de amerikanska mormonerna traditionellt är republikaner uppmanar kyrkans ledning medlemmarna att rösta efter eget huvud. Dessutom ingår det i tron att som goda samhällsmedborgare lyda lagar, presidenter och andra makthavare.

För Eva och Daniel har Mitt Romneys kandidatur inte haft så stor betydelse.

– Det är spännande att en av kyrkans medlemmar kan få en sådan position, men det är både på gott och ont. Om han gör bort sig på sin post känns det inte så roligt om misstagen förknippas med kyrkan, säger Eva.

Polygami strider mot kyrkan

Daniel är mer positivt inställd. Han hoppas att Romneys kandidatur kan bidra till att avmystifiera religionen.

– En bieffekt blir ju att vår kyrka kommer ut i ljuset på ett nytt sätt. För mig känns det väldigt positivt och förhoppningsvis kan det också hjälpa till att avskaffa en del fördomar om oss mormoner.

Han syftar bland annat på föreställningen att mormoner praktiserar månggifte. Polygami är en del av kyrkans historia men avskaffades i slutet av 1800-talet. Det var ett krav från den amerikanska regeringen för att Utah skulle få bli en egen stat.

Nu för tiden finns visserligen grupper i Utah där familjerna har flera fruar – bland annat skildrad i den amerikanska tv-serien Big love – men de lever i strid mot både lagen och kyrkan och är inte medlemmar av Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.

I dag är istället kärnfamiljen, genom äktenskapet mellan en man och en kvinna, central i kyrkans värdegrund. Mormonerna tror inte att man gifter sig tills döden skiljer en åt utan att familjerna återses i himlen och att äktenskapet varar in i evigheten.

– Det är en trygghet att veta att vi alltid kommer vara tillsammans, säger Daniel en kväll när vi dricker en kopp örtte i vardagsrummet.

När han först fick upp ögonen för Eva efter en nyårsmiddag för tolv år sedan hade hon andra planer, men ett par år senare började de dejta. De hade då känt till varandra sedan gammalt – i Sverige finns tillräckligt få mormoner för att man ska ha hygglig koll på dem i samma generation som en själv, säger Daniel.

Det är ganska vanligt med stora barnaskaror inom kyrkan, även om Daniel och Eva tror att det var ännu vanligare förr.

– Fast det är klart, vi blir ju ganska många när vi ska ses allihop, säger Daniel, skrattar till och hämtar ett inramat familjefoto från hallhyllan.

På fotot står han och hans sju syskon med sina familjer uppradade i en trädgård, totalt 35 personer. Då saknas ändå fem. Enligt kyrkan har kvinnan huvudansvaret för barnens omvårdnad och mannen för familjens försörjning,

– Men man uppmanas att hjälpas åt med uppgifterna som likvärdiga makar.

Det är ganska vanligt att mammorna är hemma ett par år när barnen är små.

Eva har fem syskon. Två bor i USA och resten i Haninge utanför Stockholm, där Sveriges enda mormontempel ligger. Det är en helig plats där många mormonska bröllop hålls, och dit är bara kyrkans medlemmar välkomna.

Måndag är familjens hemmaafton

En helg är Evas syster Elisabet Bertilson och hälsar på, och på måndagen är hon med på familjens hemmaafton. Det är något som de allra flesta mormonfamiljer har just på måndagar eftersom kyrkan uppmanar familjerna att samlas då för att göra saker tillsammans.

Hos familjen Malm är hemmaaftonen indelad i fyra sjok: sång, lektion, lek och efterrätt. En snurra visar att det är mamma Evas tur att hålla i lektionen. Hon sitter på den ljusa mattan vid soffbordet och bläddrar i en stor grön bok med bilder av Jesus.

– Å, lektion är tråkigt, säger Benjamin och himlar lite med ögonen.

Han ser mest fram emot efterrätten som han bakat med brorsan och moster Elisabet. Men intresset väcks snart igen, när Eva berättar om när hon gick i skolan och en pojke i hennes klass blev retad och instängd i ett skåp.

– Jag sa ifrån och släppte ut honom. Då kändes det jättegott inom mig, att jag gjorde som Kristus hade velat och valde det som var rätt, berättar hon för barnen.

Att ”välja rätt” är centralt för mormoner. För deras del innebär rätta val bland annat att avstå från alkohol och annan stimulantia, och från sex före äktenskapet. Man förväntas också betala ­tionde genom att skänka tio procent av sin inkomst till kyrkan, liksom att stadga sig och bilda familj.

I kyrkans familjeproklamation står att Gud har befallt att den heliga fortplantningsförmågan endast skall användas mellan man och kvinna, lagligt vigda som man och hustru, och därför är inte homosexualitet förenlig med kyrkans värderingar.

– Vi ser på homosexuella som på vem som helst, alla är guds barn. Det är inte kristuslikt att förkasta någon. Men jag tror ändå att bara äktenskapet mellan man och kvinna leder till verklig sann lycka, säger Eva.

På mormonkyrkans hemsida (mormon.org) besvaras frågan om homosexualitet av Gordon B. Hinckley, tidigare president (högste ledare) för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga: ”Människor ställer frågor till oss om hur vi ser på dem som själva anser sig vara homosexuella eller lesbiska. Mitt svar är att vi älskar dem som söner och döttrar till Gud. De kan ha vissa böjelser som är kraftfulla och svårkontrollerbara. De flesta människor har böjelser av ett eller annat slag. Om de inte handlar efter dessa böjelser går de framåt på samma sätt som alla andra medlemmar i kyrkan. Om de bryter mot kyskhetslagen och kyrkans moralnormer, underkastas de kyrkans disciplinära regler på samma sätt som alla andra.”

Eva tror inte att en person som gifter sig med någon av samma kön skulle få vara kvar som medlem i kyrkan.

– I så fall har ju den personen valt något kyrkan inte står för. Men alla är välkomna till våra gudstjänster, både medlemmar och ickemedlemmar. Det innebär också att människor som hoppat av kyrkan är välkomna tillbaka, menar Eva.

”Bad till Gud att han skulle börja tycka om ärtor”

Den här kvällen far Joseph och Benjamin fram som två spöken på övervåningen, iklädda pappas långärmade t-shirtar som räcker till fotknölarna. Det är deras nya favoritpyjamasar. Joseph kliver upp på en pall i badrummet och letar efter vuxentandkrämen – eftersom han snart fyller sju har tandläkaren sagt att han får använda den.

I dag är det Benjamins tur att be aftonbön efter tandborstningen, när alla tagit plats på golvet och knäppt händerna.

– Jag ber att vi ska ha det bra, att Elisabet ska köra försiktigt hem och att Alice inte ska blöda mer från sitt lilla sår i pannan, börjar han.

Det finns inga färdiga böner, den som håller i en bönestund kan be om vad som helst.

– I morse bad Benjamin Gud att han skulle börja tycka om ärtor, säger Joseph med ett fniss.

En vecka efter generalkonferensen är det söndag igen och vanlig gudstjänst. De två första timmarna är medlemmarna uppdelade: kvinnor, män och barn för sig. Männen ingår i prästadömet, vilket innebär att de kan leda församlingar, utföra dop och välsigna sjuka. Bara män kan därmed nå kyrkans högsta positioner. Kvinnorna tillhör hjälpföreningen, som har som uppgift att stärka hemmet och att hjälpa behövande.

I dag är ett 50-tal kostymklädda män med på prästadömets samling. En ung kille presenterar två missionärer som kommit hit från USA och Kanada. Han lägger armarna om deras axlar.

– Jag hoppas ni alla tagit er tid att tala med dessa två. De gör ett fantastiskt arbete och jag litar på dem till hundra, nej hundratio procent, utan att veta något om deras bakgrund. De har lämnat sina hem för att sprida evangeliet…

Rösten stockar sig när den unge killen blir rörd. Kanske ska han själv snart ut och missionera. Det gör många av männen när de fyller 18 eller 19, under en tvåårsperiod då de bara ringer hem två gånger om året, på jul och mors dag. En gång i veckan skriver de brev. Daniel gjorde sin mission i Skottland.

– Det var roligt, lärorikt och jag växte som människa samtidigt som jag kunde hjälpa andra människor. Jag hoppas att mina söner kommer att vilja göra samma sak.

Samtidigt, i salen intill, diskuterar kvinnorna kyrkans regler om att inte dricka alkohol.

– Jag tycker att hjärnan fungerar bättre, och det blir lättare att höra svar på böner. I veckan skulle jag försöka minnas en sak på jobbet, men först när jag bett Gud om hjälp kunde jag komma ihåg det jag skulle, säger en kvinna.

Medlemmarnas egna berättelser får stort utrymme även under den gemensamma gudstjänsten, sakramentsmötet, som avslutar söndagarna i kyrkan. Varje vecka får några personer i uppgift att kliva fram till podiet och tala, till exempel om någon situation då tron varit till hjälp.

Efter kyrkobesöket kommer några av Daniel syskon och deras familjer hem till familjen Malm på fika. Kladdkakor och äppelpajer bakade i långpannor dukas upp i köket och ett paket vaniljsås vispas ihop för att räcka till alla. Kusinerna leker charader, först utklädda så att ingen ska se vem som är vem, och sedan föreslås de vara karaktärer ur Mormons bok.

– En del tror ju knappt att vi lever vanliga liv. Men det gör vi verkligen, med fotbollsträning, simskola och annat som hör familjelivet till, säger Eva.

– Men samtidigt skiljer ju vårt liv också ut sig en hel del. För oss genomsyrar tron ändå allt.

Johanna Lagerfors

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.1106801–var-tro-genomsyrar-allt-

Bön och hämtpizza; Vardagstro i mormonfamiljen. (Källa: Göteborgsposten, Två dagar. Lördag 27 oktober 2012)