Bilexport till Västafrika

För ett antal år sedan så dejtade jag en man från Nigeria som blev medlem i Mormonkyrkan. Jag fick då veta saker som jag aldrig vetat tidigare. Det handlade om bilar och hur asylsökande och afrikanska studenter exporterar bilar till sitt hemland för att kunna försörja sig här i Sverige.

För att kunna skaffa sig en bil eller två så måste de skaffa sig lite pengar. Hur gör de då? De asylsökande klarar inte precis av att spara något på de pengar de får från Migrationsverket. Förr så var det oftast svartjobb som gällde för de asylsökande.

Innan städning blev avdragsgillt (RUT) så var det väldigt lätt för asylsökande att hitta svarta städjobb. De hittade dem via sitt närverk som de fick på SFI och då de gick till olika kyrkor och träffade andra afrikaner. Nyanlända asylsökande blev kompisar med dem som varit i Sverige ett tag och så blev de tipsade om olika jobb. Många afrikaner är mycket religiösa, och de frågade runt bland dem som de lärt känna lite i kyrkan. Även om de kanske blev medlemmar i Mormonkyrkan, så gick de samtidigt till andra kyrkor och blev medlemmar där.

Många jobbade hårt på att bygga ett kontaktnät för att skaffa sig jobb. En del fick lite ekonomisk hjälp av Mormonkyrkan, och sen så fick de hjälp av andra kyrkor också. Riktigt vältaliga studenter och asylsökande kunde få hjälp från flera kyrkor samtidigt. Detta spred sig förstås, och det kom afrikaner som frågade mig hur man skulle göra för att få pengar av Mormonkyrkan. Numera så har de alla försvunnit. Det kan bero på att vi medlemmar tillslut förstod hur de gjorde, och det blev inte lika lätt längre att få ekonomisk hjälp.

I och med att det numera är avdragsgillt med städning (RUT) så är det mycket svårare för asylsökande och studenter att skaffa sig svarta städjobb. Jag har blivit tillfrågad ett flertal gånger och varit tvungen att säga nej. Det är väldigt svårt att säga nej till en person som säger sig vara i nöd och inte har några pengar. Men, men , men – jag kan bjuda på några smörgåsar och något varmt att dricka och en frukt till efterrätt. De får inga pengar.

Men de som trots allt har fått ihop lite pengar, och detta gäller speciellt männen, de köper en eller ett par bilar som de exporterar till sitt hemland. Där säljer de bilen med vinst (förhoppningsvis). Bilen åker med båt från Hamburg. Det finns firmor som transporterar bilarna dit. Afrikanerna verkar veta vilka de ska kontakta. De som har varit i Sverige ett tag lyckas skaffa sig informationen.

En transport till Västafrika kostar från Sverige ca 5 000 kr om den går rätt till. Killen jag dejtade betalade 5 000 kr för att få en minibuss transporterad till Hamburg och 7 000 kr för att få den till Lagos, dvs 13 000 kr totalt för fyra år sedan. Jag fick veta att det skulle kosta 10 000 kr att få en personbil transporterad till Lagos då. Han blev med andra ord utnyttjad. Det kostar säkerligen mera nu, fyra år senare. Det är inte förbjudet att exportera bilar till Västafrika. Problemet uppstår om de inte deklarerar för vinsten då de sålt bilen. Detta är problemet. Jag vet nog ingen afrikan som deklarerat för detta.

De jag kom i kontakt med lyckades nog bara få ihop pengar till ett par bilar per år. Det går historier om att man kan tjäna massor med pengar genom att exportera bilar till Västafrika. Killen jag dejtade tjänade inget alls på det faktiskt. Han exporterade en pickup och två minibussar, och han köpte 12 mercedesmotorer som han fraktade i de två minibussarna. Hans pappa fick pickupen och han sålde minibussarna med förlust. Det kan kanske bero på att han inte var så rutinerad och att han inte riktigt visste hur man skaffade sig köpare.

Jag tror att det svåra är att hitta köpare till bilarna. Det kan gå många månader innan en köpare dyker upp, och de vill naturligtvis pruta massor. Och vem vill vänta i 3-6-12 månader för att få ut ett bra pris på bilen? Kan vara svårt för dem som inte har så mycket pengar och behöver dem snabbt. Det gäller att ha is i magen och vänta. Speciellt japanska bilar är populära, speciellt Toyota. Mercedesmotorer är också populära.

Om man tittar på priserna på bilarna som finns på Blocket i Nigeria (http://www.tradestable.com.ng/) så är det inte några skyhöga vinster som de gör. Det är inte några femdubbla priser som det påstås i tv-programmet Uppdrag Granskning den 10 oktober 2012 (avsnitt 7 av 17). Kanske en del lyckas sälja bilar till Västafrika med massor med vinst, men då ska man veta hur man hittar en köpare som är villig att köpa till det priset. Det var påståendet om att de säljer bilar och tjänar grova pengar som fick mig att skriva detta inlägg. Hela programmet var intressant och väldokumenterat. Men de kunde ha kollat upp detta med vinsterna och vilka som tjänar på affärerna bra mycket mera tycker jag.

Jag har fått veta att de kanske tjänar 20 procent i normala fall på bilaffären. Inte mer faktiskt, snarare mindre om de har otur och är orutinerade. Men ryktet går bland afrikanerna förstås om att de ska kunna tjäna grova pengar, så de jobbar hårt på att få ihop pengar till en eller ett par bilar. De flesta jag vet håller sedan tyst om att de misslyckats med affärerna. De flesta afrikaner hade nog inte heller en aning om att det bara kostar 5 000 kr att få en bil exporterad från Sverige till Västafrika om allt går rätt till. I deras värld så kostade det 10 000 kr för en personbil och 13 000 kr för en minibuss. I alla fall då för fyra år sedan.

Vilka verkar tjäna mest på bilaffärerna? De som transporterar bilarna och de som hjälper afrikanerna med att exportera bilarna. För de allra flesta afrikaner klarar inte av att fixa alla papper som behövs för att få bilen till sitt hemland. De ber om hjälp. Det är den hjälpen som kostar massor med pengar. Man kan bara få fatt i dessa män via deras mobilnummer, och de är inte lätta att få fatt på.

http://www.tradestable.com.ng/lagos/vehicles/bus–for_sale?sp=1

http://www.svt.se/ug/se-program/article345079.svt?autostart=true