Vad är det för fel på evigt liv?

evigtlivMin pappa tvivlade aldrig på att det fanns  liv efter döden. Han gick aldrig i några kyrkor och var djupt kritiskt till all institutionell religion. Det som låg till grund för hans tro var en nära döden upplevelse som han hade haft som mycket liten när han blev opererad. Pappa var född 1918 och vid den tiden var läkarna inte lika duktiga med narkos. Det pappa mindes var att han under operationen lämnade sin kropp och svävade över kroppen och fick se sin kropp och sjuksköterskor och läkare.
Att lämna sin kropp var en fantastisk upplevelse och pappa minns att han inte ville tillbaka till sin kropp. Han kunde dock känna hur han drogs tillbaka till sin kropp när läkarna kämpade med att rädda hans liv.När jag blev medlem i Jesu Kristi Kyrka kunde min pappa inte alls ta till sig av min nya tro, men jag minns ändå hans fridfulla uttryck för hans önskan om himlen. ”Det kvittar vart jag kommer, bara det finns segelbåtar och jag kan segla”.

Jo, vi har alla våra definitioner och önskemål för hur himmelriket borde se ut och visst tror jag att pappa får tillfälle att segla i sitt nästa liv. Lite mer undrande blev jag över en kvinna som lämnat Jesu Kristi Kyrka och uttryckte för mig att hon inte längre trodde på Gud och inte heller ville existera efter detta liv. För mig kändes uttalandet motsägelsefullt eftersom hon samtidigt var tydlig med att betona att hon verkligen älskade livet. Det är det som jag inte förstår; om man älskar livet så borde man väl hoppas på det eviga livet, eller hur? För det eviga livet är helt enkelt en fortsättning på det liv som vi redan lever.

En annan sak som jag också reagerade på när denna kvinna uttryckte att hon ville att livet skulle slockna ut efter döden är relationer. Jag kan förstå att det finns människor som inte gärna vill dela evigheten med vissa av sina släktingar, men samtidigt har t ex denna kvinna flera barn. Varför har hon ingen önskan om ett evigt liv tillsammans med sina barn?

Frågetecknen hopar sig mer och mer samtidigt som jag inser hur viktig min tro på det eviga livet är för mig. Hur jag föreställer mig det eviga livet formar ju faktiskt min värdegrund även för detta liv. För mig är relationer det viktiga. Varje morgon och kväll när jag och mina barn tillsammans håller familjebön så tackar jag för de människor och djur som vi har fått lära känna och tackar också för att vi åter igen ska få träffas och leva tillsammans i evigheten. I min världsbild ser jag framför mig en evighet tillsammans med min pappa, som jag har låtit utföra ställföreträdande arbete för, mina fyra älskade barn, andra kära släktingar, vänner som jag har haft i detta jordeliv och alla älskade djur, både katter, hundar och kaniner.

Har du som läser detta funderat på din bild av evigt liv, dess vara eller icke vara, och hur du hade önskat att det hade varit. Har din bild satt sin prägel på hur du lever ditt liv idag och hur du värdesätter det? Cornelis Vreeswijk har så vackert uttryckt i en av sina sånger ”du kan ingenting ta med dig dit du går.” Det är så sant och därför bör vi fokusera på det vi kan ta med oss. Vi bör satsa på våra relationer och känna tacksamhet och förtröstan över att vi för alltid kan leva tillsammans.