Romer

romerutställning
Utställningen om romer på stadsmuseet i Göteborg

När jag växte upp i 70-talets Västerås stötte jag ibland på zigenare eller romer, som de vanligtvis kallas idag, på stan. Finska romer, som bär sina traditionella klänningar var en ganska vanlig syn i Västerås. Förundrat tittade jag på dessa människor som valt att vara så annorlunda. Deras vackra kläder var också tyvärr en markering om att inte passa in i samhället. Mina föräldrar sa inte så mycket om zigenarna mer än att de stal och jag förstod att dessa var några som jag skulle hålla mig borta ifrån.

Tankarna kunde ha stannat där naturligtvis, men jag fick också en annan bild av zigenare via barnböcker. Under min uppväxt fick jag en mängd barnböcker eftersom min morbror var tidningsägare och fick böcker tillskickat sig att recensera. Jag var den enda nära släktingen som var i rätt ålder för barnböcker. Några av dessa barnböcker var Katarina Taikons Katitziböcker. Med ett barns ögon fick jag möjlighet att ta del av ett annat barns liv. För mig betydde Katitziböckerna mycket tillsammans med andra barnböcker jag fick läsa om andra förtryckta folk. En annan bok jag minns som handlade om svarta var Den vite mannens stövel.

Som mamma försöker jag att uppfostra mina barn enligt evangeliets normer. Det viktigaste vi kan lära våra barn är att följa kärleksbudet om att vi ska älska våra medmänniskor. För att  lyckas med det måste vi också lära känna våra medmänniskor och försöka förstå deras situation.

För ett tag sedan besökte jag och mina fyra barn stadsmuseet för att se utställningen Vi är romer. Barnen gillar museum och är vana vid att deras mamma försöker bilda dem. Tyvärr så funkade inte detta museibesöket så väl. Barnen var otåliga och såg fram emot det väntade McDonaldsbesöket efter museet och jag blev grinig över att de inte kunde fatta hur viktigt det var att lära sig om romer.

”Ja ja, de kom hit på 1500-talet, de satt i koncentrationsläger, de bodde i tält. Vi kan allt nu mamma. Kan vi gååå nu!”

Efter mycket bråk med otåliga barn var jag tvungen att ge mig och vi traskade iväg. Projekt lära barnen om romer hade misslyckats.

Men vad jag hade glömt var Joseph Smiths ord om när barn närvarar vid sakramentsmöten (gudstjänster). Han sa något i stil med att alltid lär de sig nåt – det slinker alltid in något. Kanske stämde det i någon mån för igår så berättade äldsta dottern, snart 15 år, att hon skulle ha en redovisning i klassen om romer och Katarina Taikon. I Paulas bokhylla står alla mina gamla Katitziböcker som nu Paula hade plockat fram.  Paula har också berättat för mig tidigare att en av hennes klasskompisar är rom.

När jag skulle skriva det här blogginlägget så kikade jag på nätet om jag kunde hitta någon information om romer och mormoner eller gipsies  och mormons. Resultatet var magert. Många romer är faktiskt kristna. Några har jag t ex stött på i pingstkyrkan. Jag hade tillfälle att prata med en romsk pingstvän i finska pingstkyrkan här i Göteborg för några år sedan. Vad jag vet så har dock många romer konverterat till Jehovas vittnen. Varför vet jag faktiskt inte, men kanske denna grupp, som också är en förföljd minoritet har tillräckligt mycket gemensamt med romer för att de ska känna sig hemmastadda? Enligt vissa källor är det tre trosinriktningar som är dominerande bland romer: kristen ortodox, muslimsk och Jehovas vittnen.

Vad vi måste tänka på som Kristi efterföljare är att vi alla är barn till samme Himmelske Fader, vi har alla levt tillsammans i en förexistens där inga etniska grupper existerade och vi kommer en dag att leva i en evighet tillsammans där nationalitet och etnicitet inte längre har någon relevans. Vi är dem och de är vi!

En känd kristen förkunnare, Martin Niemöller, omvände sig från att först stödja Hitler, till att inse att vi alla är Guds barn. Han är känd för sitt poem  ”First
 they came.”

First they came for the communists
and I didn’t speak out because I wasn’t a communist.

Then they came for the socialists
and I didn’t speak out because I wasn’t a socialist.

Then they came for the trade unionists
and I didn’t speak out because I wasn’t a trade unionist.

Then they came for the Jews
and I didn’t speak out because I wasn’t a Jew.

Then they came for the Catholics
and I didn’t speak out because I wasn’t a Catholic.

Then they came for me,
and there was no one left to speak for me.

Det finns många varianter och omskrivningar av denna text. En av dem jag läste hade  t ex plockar in romer och homosexuella i texten: ”When they came for the gypsies, I said nothing, because I wasn’t a gypsy. When they came for the homosexuals, I said nothing, because I wasn’t a homosexual.

 I min församling som jag tillhör finns faktiskt en kvinna som har en romsk mamma och en judisk pappa. Hon är uppvuxen med bägge dessa kulturer. När hon  blev kristen så bestämde hon sig att antingen välja Jehovas Vittnen eller mormonerna. Som jag förstått det som berodde detta val på att hon med sina judiska rötter inte kunde acceptera treenighetsläran. På Jesu Kristi Kyrkas hemsida är hon en av dem som vittnar om evengeliet i en film.

Romerna kommer ursprungligen från Indien, men det finns de som hävdar att denna folkgrupp i själva verket är en av Israels förlorade stammar.

Hur gick det då med Paulas redovisning av romer? I skrivande stund så vet jag inte, men den text som blev skriven innehåller mer information än jag kände till om romer. Ibland är det bra att vara mamma. Vi tror att vi försöker lära våra barn något, men ofta är det de som lär oss istället!

Minoritetsgruppen Romer.

Det finns många etniska minoriteter i Sverige. Några av dem har sina rötter långt tillbaka i tiden i Sverige. En av dessa minoritetsgrupper är romerna, eller zigenare som de också kallas för. Det finns uppgifter om att det finns mellan 2 och 20 miljoner romer i världen. Många romer undviker att registrera sin etnicitet pga risk för diskriminering och förföljelse. Sverige är en av många länder som inte registrerar etnicitet. Ursprungligen kommer romer från Indien på 900-1000 -talet. Fram till ca 1450-talet var romer väl ansedda och behandlades väl, men blev då anklagade för att vara turkiska spioner, något som forskare anser vara ogrundat.
Till Sverige kom romerna 1512 då Greve Antonius tillsammans med ett stort antal familjer bosatte sig i landet. Gruppen kom att kallas för tattare. Förmodligen kommer detta från ordet tatar, vilket betyder turkfolk.
Snart nog kom romerna i Sverige att diskrimineras och det var också belagt med dödsstraff för en manlig rom att uppehålla sig i Sverige. Under 1700-talet var det vanligt att romer arbetade under krigsmakten i Sverige och från 1600-talet till tidigt 1800-tal när Finland var en del av Sverige var det vanligt att man rekryterade finska romer till Svenska krigsmakten.
Under andra världskriget var romer ett av de minoritetsfolk som led mest av Hitlers utrotningsläger. Vissa källor hävdar att en och en halv miljon romer dog.
Under 1800-talets slut kom många romer från slaveriets östeuropa till Sverige. Under 1900-talet blev dessa utestängda från samhället och tvingades bo i tält och husvagn.
Mellan 1934 fram till 2012 har tvångssteriliseringar praktiserats i Sverige bl a av rashygieniska skäl. Personer av fel ras, personer med utvecklingsstörning, mentalsjukdom eller personer som uppfattades som avvikande tvingades till detta. Många romer förlorade också vårdnaden om sina barn.
Idag har många romer det betydligt bättre i det svenska samhället. Pga dagens invandring uppfattas inte alla romer längre som romer, utan kan tas för att vara av annan utländsk härkomst. Bland de mest kända romerna i Sverige kan räknas Katarina Taikon vars självbiografiska böcker om barndomen medfört att debatten om romer och diskriminering av denna grupp tagit fart. En annan kände rom är Zlatan Ibrahimovic, vars mamma är rom. På Göteborgs stadsmuseum pågår nu en utställning om romer – Vi är romer – där kända och okända romer berättar om sina liv och romernas historia beskrivs.
I april 2000 erkändes romani som ett av fem minoritetsspråk i Sverige. Det innebär att enskilda människor får använda sitt språk i kontakt med domstolar och andra myndigheter och även rätt till t ex ålderdomsvård på sitt modersmål.
Många svenskar idag lever ovetandes om att de i själva verket har romska förfäder. Istället talas det i släkten om vallonska rötter när släkten inte har de typiska blonda och blåögda dragen.
Katarina Taikon
Katarina Taikon levde mellan 1932-1995. Hon är mest känd för att ha skrivit 12 barnböcker om sitt liv, de så kallade Katitzi-böckerna som utkom mellan 1969 till 1980. Hennes första bok som var en debattbok hette Zigenerska och kom ut 1963. Det var också då Katarina blev en verkligt offentlig person. Under hela sitt liv kom hon att arbeta för romernas rättigheter. Hon föreläste, tog rollen som romernas talesperson och verkade genom Zigenarsamfundet och tidskriften Zigenaren.
Den kände svenske författaren Ivar Lo Johansson bredde på myterna om att Zigenare inte ville rota sig och bo i lägenhet eller hus. Detta ledde till en debatt mellan de två och istället började bilden framträda av att Zigenare vill leva som alla andra svenskar med en fast bostad och utbildning och arbete.
I sina böcker om Katitzi berättas om den svåra uppväxten där hon fick bo i husvagn. Inte förrän i tonåren fick Katarina lära sig läsa. Hon började skolan som 13-åring och blev mobbad. Hon fick arbeta hårt, utsattes för barnäktenskap som 14-åring och blev misshandlad och förföljd. Hon berättar också om ljusa stunder med syskon , vänner och sin hund Swing.
Idag lever fortfarande Katarinas syster Rosa Taikon som är en känd silversmed. Hennes silverarbete finns att beskåda på stadsmuseets utställning om romer.
Efter Katarina Taikons död har en biografi skrivits om hennes liv – Den dag jag blir fri – av Lawen Mohtadi. Där beskrivs hur förolämpningar, fientligheter och trakasserier var något familen fick uppleva varje dag. Det tog inte lång tid när man hade parkerat husvagnar och rest tälten innan romerna blev ivägdrivna av myndigheterna.