Kan bara mormoner tvivla…. och hur många tvivlar egentligen???

tvivelEn intressant artikel som kritiserade sättet New York Times artikeln  om Hans Mattsson var skriven på tog upp frågan om tvivel. Kan bara mormoner tvivla på sin tro?

Svaret är naturligtvis nej, det fattar ju vem som helst. Poängen är bara att eftersom mormoner betraktas som en hemsk sekt av vissa kritiker så borde rimligtvis tvivel vara mer signifikant hos rörelser som mormonkyrkan, eftersom kyrkan just är en hemsk sekt och en stor bluff där medlemmar plötsligt förhoppningsvis ska vakna upp en vacker dag och upptäcka hur grundvalarna skakar.

För någon dag sedan när jag läste på lite om mina italienska förfäder, släkten Visconti,  upptäckte jag plötsligt att en av dem faktiskt hade varit påve, nämligen Gregorius X alias Theobaldo Visconti.  Jag berättade nyheten för Mormonlady att jag hade en påve i rakt nedstigande led i släkten och hon  tyckte att det vida slog hennes släktträd med biskopar. Ja, men visst är det coolt. Synd bara att jag inte är katolik. Då hade jag nog uppskattat det mer. Som jag tidigare nämnt i ett blogginlägg så gjorde en annan i samma släkt uppror emot påvedömet och blev bannlyst av katolska kyrkan. Det var påve Gregorius X sonsonson Bernabo Visconti det! Plötsligt börjar jag se parallellen till vår tidigare profet Esra Taft Bensons sonson Steve Benson som gått i öppen opposition mot kyrkan. Det räknas som stort inom antimormonkretsar att barnbarnet till kyrkans profet lämnat kyrkan! Men vem tänker på att samma sak även händer inom andra samfund?

En intressant artikel som kritiserade sättet New York Times artikeln  om Hans Mattsson var skriven på tog också upp frågan om hur många tvivlare det finns egentligen inom mormonkyrkan. En illa utförd enkätundersökning låg i artikeln som grund till antagandet att tvivel hos mormoner har kommit att bli en massföreteelse. Det är allmänt känt hos krigsstrateger om psykologisk krigsföring där fienden ska invaggas i tron att de är i underläge så att det ger upp. Därför är det inte speciellt konstigt att kritiker till vår kyrka vill hävda att mormoner hoppar av kyrkan i massor. Och ja, vem vill tillhöra en looser??? Lärjungarna övergav Jesus Kristus när han ansågs som en förlorare, eller hur?

För den som inte är så haj på engelska så har jag gjort en fri översättning av artikeln jag pratat om som kritiserarar journalistiken i New York Times artikeln Skeptical about the NYTś Mormon skeptic piece ur Get Religion. 130721: 

Skeptisism emot New York Times skeptisism.

Vi skämtar om att vi har saker på vårt samvete här på GetReligion – en uppsjö av berättelser som vi analyserar men inte kommer förbi av olika anledningar. Jag har en från maj månad förra året med överskriften ”Mormoner som kämpar med tvivel vänder sig till stödgrupper via internet.” Jag tycker det var ett intressant ämne och ett ämne som tog upp ett speciellt uttryck av tvivel i en religiös gemenskap. Tvivel är ett ämne som utforskas mycket mer inom religiösa gemenskaper än vad folk inser, och det är allvarligt ouppmärksammat, eller dåligt uppmärksammat – av media.

Jag tänkte på den historien från 2012 idag eftersom vi har en liknande historia, nu i New York Times med titeln ”en del mormoner söker på internet och börjar tvivla”. Det finns mycket kommentarer till denna artikel och jag uppmuntrar alla att läsa.  Jag vill också förmedla en del läsarfrågor.

”I det  lilla, men sammanhållna mormonsamhälle som han växte  upp i, var Hans Mattsson en stadig troende och en pelare i kyrkan. Han följde sin far och farfar in i kyrkans ledarskap och blev så småningom en områdespresident som hade ansvar för JKK av SDH i hela Europa.
När medlemmar i Sverige först kom till honom med information från internet som stod i motsättning till kyrkans historiebeskrivning och läror så avfärdade han informationen som antimormonsk propaganda – det var Lucifer som viskade. Han tillfrågade sin överordnade för att få hjälp med medlemmars tvivel och när de bara verkade skjuta bort frågorna så påbörjade Mr. Mattsson sin egen undersökning. Men när han upptäckte trovärdiga bevis för att kyrkans grundare J.S. var en polygamist och att Mormons bok och andra skrifter var fulla av historiska anomalier så uppger Mr. Mattsson att han kände att fundamentet som han hade byggt sitt liv på började rasa samman. ”

Jag växte upp i mormonska områden och har familjemedlemmar som både är medlemmar i kyrkan samt före detta mormoner och vänner – sättet som detta uttrycktes på slog mig som ganska underligt. Nämligen, även om det är sant att polygami kanske är mer formellt förknippat med Brigham Young, så har alla lärt sig att J.S. introducerade principerna för polygami. Jag är inte säker på hur mycket insatta människor är i hur J.S. själv praktiserade sina lärosatser, men för alla oss som har någorlunda hum om SDH läror i frågan, så tycks hela idén om att det skulle få världsbilden att rasa då han fått reda på att J.S. praktiserade vad han faktiskt lärde ut som – knäppt.

Historien  inkluderar det explosionsartade anspråket på att ”mormonkyrkan brottas med en våg av tvivel och  desillusionism bland medlemmar som har stött på information på internet som saboterar vad de har lärt sig om sin tro.” Vad är grunden för detta anspråk?

Vi får oss till livs en historia som är uppbyggd kring en enda tvivlare, en vag referens  till ”intervjuer” och… oj då… en internet enkät. Mer om detta senare.

Historien lider av av ett generellt problem av att överhuvudtaget inte förstå hur JKK av SDH är organiserad. Det finns nämligen inget ”prästämbete” som är ett slags nedsättande term för traditionellt prästerskap. Den drivs med stolthet lekmannamässigt. Om du är en mormon för en viss period så kommer du nästan garanterat att inneha nån sorts ledarposition. Detta anses vara ett särdrag, inte en bugg (= ett fel), för hur kyrkan är organiserad. Vi får veta att Mattsson blev en områdes auktoritet, men jag vill faktiskt veta lite mer om vad som menas med det. Är det betalt? Är det organiserat? Vi får veta att det innefattar organisation och predikan, men i sammanhanget för denna berättelse – vilken hänger på att just denna person skulle vara exklusivt ansvarig för att SDH grundvalar skulle skakas inifrån – så skulle jag tycka att läsaren kan behöva hjälp på vägen med att vara lite mer specifik. Berättelsen ÄR specifik med vilka frågor som ger resonans hos tvivlaren huruvida det är ”sant att Smith tog sig dussintalet fruar, några så unga som 14 år och några som i sin tur redan var gifta med andra mormonska ledare, till stor smärta för hans första fru, Emma?”

Vi får veta att Mattsson blev bestört av den sista frågan. Förmodligen är chocken mer relaterad till fruar som redan var gifta med andra mormonledare och till smärtan det förorsakade hans första fru, snarare än polygamin i sig. Eller stämmer det? Jag vet inte. Senare får vi höra om Richard Lyman Bushman, en Columbia universitets historiker och mormon. Vi får veta att hans bok ”Joseph Smith: en grovhuggen rullande sten” var det som satte igång allt för Mattsson. Berättelsen nämner inget som är nämnvärt – boken försäljs av Deseret Book Company -en mormonsk bokhandel. Inte bara ett mormonskt företag, men en stor mormon-ägd bokhandelskedja.

För vad det är värt, Bushman citeras med att säga att många mormoner inte tror att Smith praktiserade polygami. Vi har fått många läsarsvar på denna berättelse, men jag vill gå vidare genom att citera en professionell person inom media som ifrågasatte berättelsen. Denne persons familj blev nästan medlemmar i kyrkan och han har en negativ syn på mormonernas lära. Men han hade en ännu mer negativ syn på berättelsen. Här är hans något editerade frågor ”om reflektion”:

Varför är den här grabben överhuvudtaget viktig? Reportern skriver att det han gått igenom är ett ”tecken på att kyrkan går till mötes allvarliga utmaningar, inte bara utifrån, men också från skeptiker inom kyrkan”, och sen presenteras ingen information för detta påstående alls – förutom ett citat från en grabb som säger att detta är helt jämförbart med en katolsk kardinals avfall (vilket, om du känner till hur många ”biskopar” det finns inom mormonismen, inte stämmer alls) plus en undersökning av mer än 3300 mormonska tvivlare, som släpptes förra året.” Men vänta lite – den undersökningen var en internet undersökning som skickades till ett stort antal webbsidor och var HELT OCH HÅLLET självrapporterade. Attans, det står t om under metodläran, ”vi gör inget anspråk på att vara representativa eller ge statistisk signifikans i urvalet” – åh, och det blir bara bättre och bättre: ” 302 svarande togs bort eftersom det inte fanns tillräckligt med information eller de svarade ”ja” vid frågan om de fortfarande trodde att kyrkan var den enda sanna och levande kyrkan.” Åh, så människor som inte tror på mormonism och vill tala om det är emot mormonism? Hey det låter ju som fantastisk journalistik.  Åter igen, jag skulle vilja veta lite mer om den här områdes auktoritetens position innan jag ser hur sjuk jämförelsen med en kardinal är, men jag skulle hålla med om att de tolvs apostlarnas kvorum eller de 70 kvorum kan vara en bättre jämförelse inom SDH. Det är svårt att säga utan mer information.  Korrespondenten undrar varför media är mer intresserad över några tvivlare än över andra tvivlare ( t ex islamska tvivlare, ateister, etc) Som en ständig tvivlare och en fantast av att lära sig om andra tvivlare, så tycker jag att det vore en bra poäng. Det kan ju bli för mycket, men om berättelser om tvivlare är bra berättelser så kom igen bara och rapportera om alla sorters tvivlare.

Mera: Och denna del som är djupt begravd i berättelsen – allvarligt talat, a) står den inte som en motsättning till berättelsens tes och b) kunde inte den delen ha blivit den röda tråden?
”De sista 10-15 åren, säger han, så har kyrkan kommit att inse att öppenhjärtlighet och uppriktighet är den enda vägen man kan gå. Kyrkan har gett ut sju volymer av dokument av J.S. och publicerat en essä på en av de mest skamfyllda händelserna i kyrkans historia, Berget Meadows massaker, där kyrkans ledare skapade slakten av människor i ett vagnståg 1857.” Reporterns påstående är bara helt förbryllande: ”Men kyrkan har inte aktivt spritt merparten av dessa dokument..” Vad…. vad betyder det? Hur ska man definiera aktiv spridning? Har de varit öppna och ärliga i hemlighet?

Det jag tycker är intressant med just denna speciella läsarkommentar är att han är emot mormonska läror, hoppades på en bra bit mormonsk tvivel och ändå tycker att att det ”ser ut som ett hop-plock av skit”.
Vad tycker du om denna typen av journalistik? Vad ska den va bra för? Vad kan förbättras?