Ett annat sätt att se på homosexualitet

gayAtt vara annorlunda är något känsligt i ett samhälle. Det spelar ingen roll om det gäller etnisk bakgrund, religion, sexualitet, en annorlunda personlighet osv. På något sätt strävar den sociala människan mot någon sorts konformitet. Vi ska alla vara lika, tycka lika, se likadana ut, ha samma psyke, intelligens osv.  Av den anledningen så kan jag, som är något så udda som mormon, känna en viss samhörighet med andra grupper i samhället som kämpar med att passa in och vill bli accepterade som de är, trots att de inte tillhör ”normen” i samhället.

En grupp som kämpat för, och lyckats i många fall, med att bli accepterade för att de faller utanför normen är personer med en homosexuell läggning. I Sverige var det straffbart att ens vara homosexuell fram till 1944 och betraktades som en sjukdom fram till 1979. Fram till 1973 stod homosexualitet med som diagnos i DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) vilket är den amerikanska manualen över olika psykiska sjukdomar. Idag finns andra sexuella läggningar med som t ex   Exhibitionism, Fetischism och Pedofili.

Jag kan personligen förstå att personer med en homosexuell läggning inte vill att diagnosen ska finnas med i förteckningar över psykiska sjukdomar. Själv har jag reagerat likadant när jag talade med en psykiatriker i samband med att en av mina barn blev diagnosticerad med aspergers syndrom. Min spontana kommentar till psykiatrikern var att ”varför ska aspergers finnas med i  DSM, det är ju biologiskt och inte en psykisk sjukdom?” Svaret jag fick  var att ”psykiska sjukdomar har också biologiska  orsaker.

Så med den definitionen förstår jag att det enbart var av samhällspolitiska orsaker som homosexualitet togs bort från DMS. För många personer med homosexuell läggning är det en självklarhet att deras läggning inte är en följd av ett omoraliskt, utsvävande liv och ett val av livsstil, utan att deras läggning är något biologisk som de har fötts med och känt av redan från barndomen. Ur den synvinkeln kan jag tycka att det var olyckligt att homosexuelitet togs bort från DMS. Idag kan jag träffa på personer både inom och utanför det samfund som jag är medlem i som har den enkelriktade åsikten att homosexualitet är en syndig livsstil och något man frivilligt väljer. Naturligtvis kan det för vissa personer också vara en livsstil. Jag hade en arbetskompis som berättade för mig om sina trekanter och sexuella relationer med både killar och tjejer. När jag frågade henne om hon var lesbisk så sa hon bara ”nej, det är jag inte. Det är bara såhär man lever nuförtiden.” När jag tänker på min arbetskompis, i mitt tycke destruktiva liv med ett kärlekslöst sexliv, sprit, droger och ett pendlande ut och in på psyket så förstår jag i viss mån religiösa institutioners negativa inställning till homosexualitet. En äkta homosexuell läggning kan lätt förväxlas med ett destruktivt, utsvävande liv i största allmänhet.

Ett argument jag hört i debatten om homosexualitet är att det inte finns någon skillnad på hur hjärnan ser ut hos hetero-  och homosexuella. Argumentet skulle gälla för att homosexualitet egentligen inte existerar. Mitt motargument mot detta har varit att det idag finns många mentala avvikelser som inte kan mätas eller spåras med dagens medicinska mätinstrument. Ett exempel är t ex autismspektrumstörning, som bl a aspergers syndrom numera kallas för. Du kan inte ta reda på om en person har aspergers syndrom genom att ”scanna hjärnan”. Det syns nämligen inte alls. Aspergers är i likhet med andra bokstavsdiagnoser baserade enbart på personens beteende.

Att personer med aspergers syndrom kan ha en avvikande sexualitet som en del av deras diagnos kände jag redan till, men när jag läste en kriterielista för kvinnor med aspergers syndrom så förstod jag att homosexualitet helt enkelt kan vara en del av en neuropsykiatrisk diagnos.

Taniaann Marchall är psykolog och specialicerad på kvinnor med aspergers. Om sexualitet skriver hon bl a att kvinnor med aspergers kan ”dejta mycket äldre eller yngre partners, ha samkönade parters, tenderar att inte se ”ålder”, ”kön”, men snarare personens personlighet först…. Det finns en stor flexibilitet i sexualitet och/eller kön. Kan vara heterosexuell eller kan vara asexuell, homosexuell, bisexuell eller transsexuell… Kan byta kön eller sexualitet som ett försök att ”passa in” och/eller finna den rätta gruppen.” (Källa: Taniann Marchall: Aspienwomen:  Adult Women with Asperger Syndrome. Moving towards a female profile of Asperger Syndrome.)