Mina två pappor

larslandroI lördags hade jag en dejt med min lilla dotter Eila. Vi såg Disneys Frost tillsammans och käkade på godis som vi hade köpt på Netto som ligger mitt emot Bergakungen bio.

I söndags var det dags för nästa dejt. Min yngste son Vide sa på söndagen att nu kanske hans Adidasväska gold som han ville ha från kultiga affären Hollywood skulle hinna ta slut. Suck, jag fick lova Vide att ta en koll i affären efter kyrkan.

adidasgold Egentligen ska vi inte handla på söndagar, men Vide var säker på sin sak om väskans popularitet. Väl inne i affären så visade det sig att väskan inte fanns mer än på nätet och att det faktiskt bara var en väska kvar. Jag la in en beställning på väskan, sonen var jättenöjd och jag föreslog Vide att vi skulle äta tillsammans i Nordstan eftersom vi väntade på att hämta lillasyster Eila från hennes gymnastik.

Vi knattade in på Pizza hut och tog varsin panpizza. Brevid oss satt bl a två kärlekskranka par som höll varandras hand och tittade varandra djupt i ögonen. Här satt jag med världens sötaste lille linntott på vår dejt. Servitrisen var mycket serviceminded och trevlig när hon visade oss ett bord. Jag suckade över priserna på maten och insåg att för de pengarna var det inte konstigt att servitrisen var så trevlig. När vi hade ätit så kom naturligtvis servitrisen fram igen och frågade om maten var god osv osv. När vi skulle gå så hörde jag samma artiga fraser igen från servitrisen, men nu mot några andra nyanlända gäster.

Jag kunde faktiskt inte låta bli att, artigt kommentera med frågan; ”att du orkar vara så trevlig hela tiden. Är det inte jobbigt med det här jobbet?” Då svarade servitrisen ”men jag tyckte det var trevligt att ni kom. Din son är så fin i sin kostym och det är så trevligt att du gick ut med honom.

Då förklarade jag för servitrisen att jag  hade fyra barn och att jag inte ville uppfostra dem som en skock får, utan att jag försökte umgås med dem en och en och gå på dejt med dem. Servitrisen blev jätteglad när jag berättade det och sa spontant ”det gjorde aldrig mina föräldrar med mig.

Det är vid såna tillfällen som man plötsligt inser hur viktigt det är att ta sig tid med sina barn. Som föräldrar låter vi våra barn bli sedda, var och en för sig och de får tillfälle att bygga upp sin självkänsla. De ÄR viktiga, oavsett vad de gör eller presterar – för de är mina älskade barn.

Föräldraskap handlar inte så mycket om biologi egentligen, utan om hur man är som medmänniska. Jag blev så glad när jag fick ta del av ett blogginlägg från en amerikansk utbytesstudent som bott hos en medlemsfamilj i Göteborg. Hon blev så förtjust i pappan i huset – Lars – att hon i sin blogg kallar honom för sin andre pappa.  Så här skriver hon om sin extrapappa i Sverige:

During my year abroad I got to be a part of a whole new family with a whole new dad.  Enter Lars, a cheerful Norwegian with a tune whistling past his tongue for most of the day.  He has a long stride and I swear, the funniest run you will ever see in your life.  Lars is a bit like the sunshine in our house, he makes the atmosphere in the room so much more positive.  He’s popular with everyone he meets.  I’m always going to remember him in his black apron with the big yellow star, cooking up delicious dinners that bring the whole family together.  He has an appreciation for the good music – The Beatles, Simon and Garfunkel, Frank Sinatra.  I guess you could say we bonded over The Sound of Silence :).  Like most Norwegians, he loves the outdoors and is always up for a walk or a hike or a ridiculously long roller skiing endeavor.  Roller skiing, it’s a thing if you didn’t already know and my host dad is all about that rolling.  There are lots of things he’s good at – singing, skipping, smiling and dropping spiders on the way out of the house instead of killing them.  He enjoys his romantic comedies as well, you can tell because his laugh could wake the dead.  He has that in common with Bob!  I can’t count on anyone more than Lars to brighten my day a bit with a compliment or a silly joke that he thinks is hilarious.  
 
I don’t mean to brag, but I have two pretty fantastic dads.  But I’m sure your dad (singular) is alright too!

Micha in Sweden 2013: Following an American exchange student through Sverige. 140309. My Two Dads. Oh, you mean you only have one?