Jerusalems tredje tempel – Hesekiels tempel

 

Visionary_Ezekiel_TempleTempel har en central funktion i Mormonkyrkan. Det är den heligaste platsen på jorden. Det är platsen där himmelen möter jorden. Tempel är inte någonting som kyrkan har uppfunnit, utan det handlar om något som är viktigt i Guds plan för att Messias ska kunna komma. Profeten Hesekiel beskriver det i kapitel 40 i Gamla Testamentet.

http://www.folkbibeln.net/chapter/search?bok=hes&kapitel=40

Lydnad mot tempelförbunden och vördnad i att göra templets förordningar ger frid i denna världen och löftet om evigt liv i den kommande världen.

Mormoner tror att Jesus Kristus är Messias och att han ska komma tillbaka en andra gång. Judar väntar på Messias, de tror inte att han har kommit  ännu. De tror att han kommer det judiska året 6000, dvs 2239-2240 e.Kr.

Mormoner bygger tempel för att förbereda Messias ankomst. Det kommer att byggas många tempel i hela världen, och tillslut så kommer det även att byggas ett tempel i Jerusalem.

När Hesekiels tempel är byggt i Jerusalem så finns det ett antal händelser till som måste ske innan Messias kommer tillbaka och de tusen år av fred påbörjas, en fred och frid som aldrig tidigare varit här på jorden. Ett antal judiska skriftlärda anser att Messias kommer det judiska året 6000, och att det är då som man senast måste påbörja bygget av templet i Jerusalem.

http://eom.byu.edu/index.php/Temples

http://www.mormonwiki.com/Signs_of_the_Times

Det tredje templet är beteckningen på ett framtida judendomens tempel i Jerusalem, där Salomos tempel och Serubbabels/Herodes tempel stod. Det kallas också Hesekiels tempel.

Sedan förstörelsen av det andra templet år 70 har religiösa judar bett till Gud att tillåta ett tredje tempel att byggas på Tempelberget. Denna bön har varit en formell del av judendomens tre dagliga bönestunder. Även om templet har förblivit obyggt är begreppet och drömmen om ett tredje tempel heligt inom judendomen, särskilt den ortodoxa formen. Profeterna i Tanach förutspådde att det tredje templet skulle byggas när Messias enligt judisk tro kommer. Både år 361 och 614 har återuppbyggnad satts igång, men resultatet har rivits ner av fientliga arméer.

Enligt Bibelns profetior kommer ett tredje judiskt tempel att byggas på tempelplatsen. Beskrivningen av detta tempel finns i Hesekiel kapitel 40-47. Även kristna Israelvänner kan ha en förväntan om ett tempelbygge på platsen, som uppfyllelse av Bibeln eskatologiska profetior. Judar kan inte tänka sig att ett tempel skulle byggas på någon annan plats än den av David utsedda platsen för det första templet. Synagogan är inte tillräcklig för att motsvara templets funktion.

På senare tid har dock diskussioner uppenbarats då ett relativt stort antal ortodoxa judar och Sionister velat framföra ett budskap som lyder att templet skall byggas, och då banar man vägen redo för Messias. Ritningarna är klara men dispyter råder om det är lämpligt eller inte och om det israeliska folket står bakom det.

Konceptet inom judendomen lyder att templet utgör en av de sju hemligheter för att fullfölja planen av skapelsen.

Tron är att budskapet bakom templet är gömt i grundläggande planen för de byggstenar som utgör vår värld, och var en faktor i den gudomliga planen av skapelsen. Som Talmud uttrycker sig ”Guds förväntning av den eventuella etableringen kommer före skapelsen” med vilket menas att detta är viktigare än allt annat i vår värld. Eftersom Gud hade en tanke på templet innan han hade en tanke på skapelsen i sig.

Dessa sju byggstenar utgör Torah, ånger, Edens trädgård & Gehenna, tronen av ära, det heliga templet och Messias identitet.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Jerusalems_tredje_tempel

http://en.wikipedia.org/wiki/Third_Temple

http://www.templeinstitute.org/news.htm

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=vCsEMjpZZoo]

TED talks w/a twist – Why you sholudn´t be scared of mormon general conference

normonsIbland hittar man lite roliga saker på nätet. För den som är allmänt vetgirig inom alla möjliga ämnen så är TED talks ett givet val på facebooklistan. Jag får så många intressanta uppdateringar varje dag från TED att jag knappt hinner titta ens på dem som jag tycker är intressanta.

Nu har en grupp medlemmar som kallar sig för Normons gjort en jämförelse mellan TED talks och generalkonferensen.

I ett nötskal, om du någonsin har tittat på, gillat eller delat en TED talk, då har du en föreställning om vad Generalkonferensen är.

På Generalkonferensen samlas  vitt skilda talare från olika platser, yrken och bakgrund för att delge tal, 10-20 minuters undervisning som kan variera i ämnesval med syftet att lyfta upp och upplysa.

En av de klipp som  Normons har med på sin sida är en av förra hösten bästa tal på generalkonferensen.  Det är Jeffrey R.  Hollands tal om depression där han utlämnar sig själv och berättar om sina egna depressioner som han kämpat med i livet .

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=rgX2R_dhfh8]

Naturligtvis är inte jag den ende mormon som lyssnar på TED talk. En medlem som tar del av TED talk är en bloggare som kallar sig för Gay Mormon Pioneer. Hans favorit TED talk verkar vara  Brene Browns tal om skam och sårbarhet. Något som han känner att han har upplevt som homosexuell.

 

 

 

 

 

 

 

NORMONS; Just a hand full of mormons  trying to prove how freaking normal we are.

Den perfekta mannen

Herrey-567x336Efter min redogörelse förra veckan om den perfekta hustrun borde jag väl i jämställdhetens namn också beskriva den perfekta mannen. Det här blir något svårare – eftersom jag är aningen partisk – men jag har tagit hjälp igen av några av livets bästa kunskapskällor: mina barn och min hustru.

Först frågar jag barnen. De hävdar att mannen ska vara snäll, omtänksam och glad. Han ska vara en gentleman, komma hem med blommor och ”göra saker… typ städa!” Dessutom, säger en av pojkarna med största allvar och suckar (vad det nu kan betyda), måste mannen lyssna på sin fru.

Jag småler och nickar medgivande. Sedan frågar jag hur mannen inte borde vara. Barnen svarar att han inte får vara arg eller gnällig. Sedan får han absolut inte tjata emot. Punkt.

Tja… jag antar att det egentligen säger det mesta. Men för rättvisans skull, låt oss släppa in hustrun i samtalet. Hon ger mig några kompletterande uppgifter. Manligheten personifieras inte av den långa, mörka, muskulösa filmstjärnan (tur för mig). Däremot ska en man vårda sitt yttre såväl som sitt inre. Detta är attraktivt för en kvinna.

Sedan ska mannen vara lyhörd och empatisk, med större intresse av att lyssna på kvinnan hellre än att försöka lösa hennes problem. En varm kram och ”jag förstår, älskling” är oftast den bästa problemlösaren.

image (40)Vad gäller praktiska göromål är det sedan en fördel om mannen är utrustad med åtminstone några fixar-gener. En man står högt i kurs om han har grundläggande kunskaper i snickeri, elektronik, rörmokeri etc. Men kunskap i sig är inte nog. Det måste vara lite action också. Detta är kanske kvinnans största huvudbry vad gäller mannen. Den gamla filmstjärnan Mae West sa det nog bäst: ”Det är inte männen i mitt liv utan bristen på liv i mina män som oroar mig.”

En kvinna vill alltså att hennes man ska ta tag i saker, helst innan hon själv upptäcker behoven. (Jag jobbar fortfarande på att utveckla denna egenskap.) Men det behöver faktiskt inte vara så svårt. Ett enkelt tips till alla gifta män där ute: börja med att ta på er Blåkläder. Jag kan visserligen bara tala för mig själv, men det finns inget som får min hustrus hjärta att smälta så mycket som att se sin man i arbetskläder. Det är till och med så… hur ska jag förklara… att hennes tillgivenhet då blir något överdimensionerad och jag måste värna mig med både hammare och såg för att överhuvudtaget få något gjort.

Så ni förstår, det är inte helt lätt att vara den perfekta mannen. Men… det är förmodligen värt alla ansträngningar.

http://herrey.wordpress.com/2014/04/04/den-perfekta-mannen/

 

Vårens Generalkonferens denna helg

springNu närmar sig vårens generalkonferens då kyrkans ledare ger sina budskap till medlemmar över hela världen.  Nu till helgen 5-6 april är det dags igen. På kyrkans svenska hemsida www.jesukristikyrka.se finns mer information att läsa om generalkonferensen.

Mötestiderna är (CET):
Lördag 5 april kl 18
Lördag 5 april kl 22
Söndag 6 april kl 14
Söndag 6 april kl 18
Söndag 6 april kl 22

Nedanstående länk listar olika visningsmöjligheter av konferensen.

https://www.lds.org/church/events/watch-april-2014-general-conference?lang=eng

Nedanstående länk går direkt till den svenska översatta konferensen.

https://www.lds.org/general-conference/sessions?lang=swe

 

 

 

 

 

 

https://www.lds.org/general-conference/sessions?lang=swe

HBTQ i Mormonkyrkan

Thirdsex_bookcover_1959HBTQ är en i Sverige vedertagen akronym för homosexuella, bisexuella, trans- och queerpersoner.

Enligt Jesus så finns det människor som föds utan könstillhörighet. De är inte en man och inte heller en kvinna. Sedan fortsätter Jesus med att säga att en del människor som föddes som en man eller en kvinna men de har blivit könlösa på grund av vad de själva eller andra människor gjort. Numera kallar man denna grupp för det tredje könet.

I Mormonkyrkan så finns det två olika slags äktenskap, den första är ”för tid” och den andra är ”för evighet”. Den som är ”för tid” gäller i detta jordelivet (om man nu inte mot förmodan skiljer sig), och den som är ”för evighet” är giltig först i himlen, inte innan dess.

I stort sett alla religioner, kyrkor och samfund har som grund att ett äktenskap är någonting för heterosexuella, och det innebär att HBTQ-personer inte får lov till detta (Svenska kyrkan tillåter samkönade äktenskap).

I ett antal länder så kan HBTQ-personer ingå civila äktenskap och partnerskap, och det tillkommer allt fler och fler länder som tillåter det. Vissa länder har även infört ett tredje kön officiellt, och de slipper att vara registrerade som en man eller en kvinna.

Många fundamentalistiska kristna har glömt vad som står i Bibeln, och de förtränger fullständigt vad Jesus själv sa i Matt 19:12 (KJV). Där uttrycker han mycket tydligt att det finns personer som inte är män eller kvinnor. De är antingen födda så, eller så har andra skadat dem själsligt eller fysiskt så att de hamnat i denna grupp, eller så har de själva valt det (munk, nunna, präst i Katolska kyrkan mm).

For there are some eunuchs, which were so born from theirmother’s womb: and there are some eunuchs, which were made eunuchs of men: and there be eunuchs, which have made themselves eunuchs for the kingdom of heaven’s sake. He that is able to receive it, let him receive it.

I många länder så är det mycket jobbigt för HBTQ-personer att vara aktivt religiösa på grund av alla fördomar som finns i samhället, då alla vet att medlemmarna i en kyrka tar med sig samhällets fördomar till kyrkan. Åsikter och fördomar smittar av sig.

HBTQ-medlemmar i Mormonkyrkan kan få helt skilda upplevelser beroende på vilket land som de bor i. Det är svårare att leva i konservativa länder och lättare i liberala länder som tillåter samkönade äktenskap. Sverige är ett liberalt land, och USA är ett ganska så konservativt land.

http://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%B6nsidentitet

http://en.wikipedia.org/wiki/Third_gender

Gay marriage is legal in Belgium, Canada, Denmark, France, the Netherlands, New Zealand, Norway, South Africa, Sweden, the United Kingdom, Argentina, Brazil, Portugal and Spain — places where Mormons mostly find themselves in a tiny minority.

On top of that, nearly all these countries recognize only civil marriage as legally valid.

So how do such Latter-day Saints respond in those places?

”In gay-supporting countries, church members feel less disturbed by same-sex marriage because of the civil framework to which the word ‘marriage’ belongs,” writes retired LDS professor Wilfried Decoo, who has taught at the University of Antwerp and at LDS Church-owned Brigham Young University, ”and because it pertains to non-members.”

Chances are fair, the professor writes at timesandseasons.org,that some Mormons know a same-sex couple personally.

”In one of our Belgian wards, a 17-year-old joined the church — a fine young man, balanced and dedicated, who had been well raised by his two dads,” he says. ”Though not members, the two fathers later supported their son fully when he decided to go on a mission.”

Such tolerance among Mormons is especially true in the Netherlands and Belgium, where same-sex marriage has existed for more than a decade, Decoo says, but in France, which legalized gay marriage last year, ”Mormon opinions are more divided, in line with the fierce debate that preceded the French legalization of same-sex marriage.”

Fierce divisions among Mormons in Australia have emerged as that country debates the move to legalize gay marriage, he writes.

”A member from Peru told me that Mormons in large urban areas are more lenient and understanding, because LGBT are more visible and more familiar to members,” Decoo says, ”while in rural areas members easily mention homosexuality in one breath with depravity and abuse. LGBT in such rural areas therefore tend to keep their orientation secret.”

In Latvia and Hungary, East European countries ”with strong anti-gay feelings,” he says, ”church members tend to share these anti-feelings and find justification for them in their Mormon belief.”

And in African nations such as the Congo, he writes, ”most members would consider homosexuality an ‘anti-value to morals and mores.’ ”

http://www.sltrib.com/sltrib/blogsfaithblog/57495364-180/marriage-gay-members-church.html.csp

Jag läser ibland i Mitch Mayne’s blogg. Där delar han med sig av sitt liv och låter andra personer också berätta om hur det är att vara en HBTQ-person.

Robert A. Rees berättar om Emily. Hon kommer från en stor mormonfamilj med starka pionjärrötter. Det tog tid för henne att förstå att hon var lesbisk. Hon försökte att leva ett heterosexuellt liv, gifta sig i templet mm, men efter ett års äktenskap så skilde hon sig då hon upplevde att det var orättvist och fel både för henne själv och hennes man att vara gifta då hon inte hade de känslor som hon borde. Men inte ens då så identifierade hon sig som lesbisk.

Hon höll mycket på med skriftstudier, bad och fastade, och hoppades att hon i framtiden skulle kunna finna den rätta mannen för henne att gifta sig med. Det tog mycket lång tid för henne att identifiera sig som lesbisk. Hon berättade för sin familj om detta och fick mycket starka negativa reaktioner från de flesta av dem. De anklagade henne för att vara pedofil och under Satans inflytande.

Så småningom så träffade Emily en kvinna på sitt arbete, Rose, som också var lesbisk. Även om inte Rose var en mormon så fanns det mycket som hon uppskattade där. De inledde ett förhållande mycket försiktigt efter mycket bön och gick inte fort fram i relationen. Så småningom så ingick de ett officiellt partnerskap. År 2008 kunde de dessutom ingå ett officiellt äktenskap.

De är hängivna Gud och evangeliet och går i en annan kyrka bara för att de inte kan finna sig tillrätta i Mormonkyrkan. De har gjort några trevande försök och kontaktat två biskopar som reagerat negativt. De har ännu inte funnit en församling där de bor som accepterar dem.

Through connections, I found several possibilities in the San Francisco Bay Area where I live and, let’s say, where Emily and Rose live. Believing Emily and Rose would get a warm reception from a couple of bishops others had recommended, I suggested that Emily contact them.  She did so for one and had an ally help contact the other one and reported the following:

The first bishop, a university professor, told Emily that she and Rose would be welcome in his ward but suggested that it would be better if Emily severed what he called their “common-law marriage.” If she didn’t do that, they could still attend the ward but he warned that he would have to “call her to repentance every week,” and they could later sit down together and consider Church policies regarding excommunication.

The second bishop, according to a person from whom Emily solicited help, said that she and Rose would be welcome in his ward but that if they attended, he would be compelled to excommunicate Emily—but that she could still attend the ward after that.  Emily was told by the ally that some members in this ward still have feelings about Prop 8 which they had experienced as their trial by fire similar to Mormon pioneers’ journey across the plains.

Men som tur är så reagerar inte alla biskopar  som dessa två gjorde. Det finns undantag och det gäller att finna dem. Det gäller att inte ge upp bara.

Fortunately, not all leaders respond to gays and lesbians (whether legally married or not) as the two bishops described above have. A few bishops and stake presidents are taking an enlightened, flexible stance toward LGBT Latter-day Saints. One bishop in the Bay Area told me that when a lesbian asked if she could come back to church, he responded, “On two conditions: 1) that you bring your partner, and 2) that you accept a calling.”
I know another bishop who welcomes a gay friend of mine and his family to church where they are fully integrated into the congregation. A stake president of my acquaintance has created a welcoming spirit for gays and lesbians in all of the wards of his stake.

http://www.mitchmayne.blogspot.se/2013/11/salt-lake-we-have-problem.html

[vimeo 68510570 w=500 h=281]

Livet för en mormon kan bli riktigt riktigt svårt ibland, inte bara för den som är HBTQ, utan också för hela dennes familj som är heterosexuell. I värsta fall så vill inte andra familjer längre umgås med familjen och föräldrarna får inga kallelser längre på grund av att deras barn är HBTQ. Hela familjen är utsatt och sårbar om en i familjen är HBTQ.

Before my son came out in 2012, we had been in our ward or the congregation for about 10 years. We had many, many dear friends in that ward. So when we had started to tell people in that ward that our son was gay, the friends that we had (not overnight but gradually) just sort of evaporated and the friends we thought we had… we didn’t have as much. It became what felt like an old-fashioned Amish shunning. When Jordan was 13 (two years ago, when he came out) and he passed the sacrament, which is similar to Catholic communion, there were people in the congregation who wouldn’t take it from my son, they would only take it from other boys. It was incredibly hurtful for me to see that happen. My son is 15 now and has never broken any of our church’s standards: he’s never even held a boy’s hand, he’s never had a boyfriend, he’s never broken any commandments that our church has set. It shouldn’t even be an issue if he had. But according to the rules that our Church has, he is still totally worthy to pass the sacrament, but people there still didn’t think he was good enough. So that was rough. And we would have people say pretty ignorant things to us. I had a woman tell me once that I should have my children taken away from me and given to some mother that would teach them to follow the prophet better. You know, my husband and I had assignments in that ward. I was teaching a class to the 15- and 16-year-old teenagers and my husband was president of the Elders Quorum, a group of older men of the congregation. We were getting so many complaints from other people in the ward that they didn’t want us working with their children or people in their family that we finally just stepped down from those callings. People wouldn’t sit by us in class, they wouldn’t talk to my son, they didn’t want him to go on scout camp outs. They wouldn’t let their sons go if my son was going and things like that.

We ended up switching wards. We are attending a different ward now. We have been there for about a year. And it’s been a little bit better, probably because we don’t know people as well so it’s not as hurtful when they’re not as friendly. We have a few people that have been supportive and sweet, but it’s still really hard. A few people will talk to us privately and thank us for what we’re doing, but there has not been anybody that’s been vocally supportive and will stand up for us. We feel very alone.

http://www.huffingtonpost.com/2014/03/28/wendy-gay-family_n_5042297.html

Några röster från några svenska medlemmar. Den första:

Be ye therefore perfect-kulturen” är stark på vissa håll i kyrkan. Det finns äldre medlemmar där jag bor som är övertygade om att homosexualitet är självvald synd och att homosexualitet fördes in i världen av Kain. Det finns en vers i KP som kan tolkas så. Det är först på senare år som kyrkan har mjukat upp sin inställning, men hos medlemmar tar detta tid. Det visar inte minst 1978-års uppenbarelse. Ännu lever föreställningar om att svarta var mindre ståndaktiga i föruttillvaron kvar. För ca två år var kyrkan tvungen att dementera ett uttalande från en BYU-professor om detta.

I institutet trummades det i den gamla, numer pensionerade, studiemanualen ut att de tre stora hoten i framtiden var evolutionsanhängare, feminister och homosexuella. Det första är numer struket, den andra kategorin återdöps just nu in i kyrkan och för den tredje gruppen har det öppnats en särskild hemsida där många gamla uppfattningar och fördomar har övergetts. Kyskhetslagen finns kvar så klart. Den är ju viktig.

Den fördömande attityden lever nog tyvärr kvar i Happy Valley. ”Om deras barn är gay kan de väl ändå ha vett att hålla tyst om det.” Håller 100 procent med dig om att denna tråkiga attityd som det berättas om i artikeln på alla fronter måste motarbetas inom kyrkan.”

Den andra medlemmen säger:

Jag skulle önska att vi i både familjer och församlingar kunde skapa en så kristuslik atmosfär att om ngn ungdom har frågor om sin sexuella läggning, de skulle veta med säkerhet att de skulle vara lika älskade och bemötta med samma värdighet oavsett vad han/hon kommer fram till för slutsats om sin sexuella läggning.. Är det inte vad artikeln handlar om och som vi kan ta till oss.

Den tredje medlemmen säger:

I de fall jag varit med om familjer i kyrkan med homosexuella barn har åtminstone inte jag hört andra tala illa om familjen alls för det. Glad att kunna säga det!

Gunnel och jag har talat en del om just HBTQ-personers svårigheter att finna sig tillrätta i Mormonkyrkan. Kyrkans rekommendation är att de lever ett kyskt liv. Om jag förstår det hela rätt så är det helt ok för dem att ha en käresta, bara de inte har sex. Det innebär att de kan leva ihop om de lovar att inte ha sex med varandra. Så långt tror jag att de allra flesta biskopar kan sträcka sig.

En del biskopar verkar inte vilja fråga om deras sexliv, och då slipper HBTQ-medlemmen att förklara sig och försvara sig. All sex utanför äktenskapet räknas som synd, och samma regler gäller för onani, föräktenskaplig sex eller att ha sex med en älskare eller älskarinna fastän man är gift. Det är med andra ord lika allvarligt om en heterosexuell medlem onanerar som att en HBTQ-medlem har sex med någon. Detta om något borde göra heterosexuella medlemmar ödmjuka och låta bli att döma HBTQ.medlemmar.

Gunnels och mina personliga funderingar kring HBTQ, är att det bästa vore om kyrkan tillät äktenskap ”för tid”, dvs äktenskap som bara är giltiga här under vår jordiska tillvaro, men inte ”för evighet” som är det himmelska äktenskapet. Det är en pragmatisk lösning på ett mycket svårt problem. Detta kunde ske om alla religiösa samfund och organisationer inte har vigselrätt, att staten tog ifrån dem den rätten. Då skulle det bara finnas civil vigsel. Om ett samfund sedan vill välsigna detta eller ej är något som inte staten har med att göra.

Vi tror inte att HBTQ kommer att finnas i himlen, då Jesus Kristus kommer att hela oss alla andligt, själsligt och kroppsligt. Vi tror att i himlen så kommer det bara att finnas kvinnor och män. Med en sådan lösning så skulle kyrkan erkänna HBTQ-medlemmarnas svårigheter pga att de tillhör det tredje könet, och samtidigt visa på att i himlen så kommer dessa svårigheter att försvinna eftersom Guds rikes härlighet kommer att finnas där i dess fullhet och inte som nu då det bara är delvis.