Jag är ”seger”, ”väktare” samt ”ren” och ”kysk”. Vad är du?

silver

Nu har jag äntligen fått tag på Magnus Bäckmarks bok Genvägar: praktisk handledning till DNA-jämförelser i släktforskning. Boken, eller snarare, häftet, kom ut 2012 och lär vara den enda av sitt slag som är skriven på svenska. Lite matnyttiga förklaringar får man om hur DNA funkar inom släktforskningen, fast häftet är också i mycket en manual över hur du ska klicka runt på FamilytreeDNA, som är världsledande inom släktforskningsDNA.

En professor i humangenetik, Brian Sykes, har förutom att ha gett ut en bok –Evas sju döttrar (2001) också gett namn och kännetecken för olika haplogrupper. Själv tillhör jag haplogrupp K på mödernet dvs mtDNA-haplogrupp. Om haplogrupp K står följande:

”K utskilde sig från U för ca 12 000 år sedan. Den har hög frekvens bland druser och kurder, i Norge och bland personer med moderlinje från den judiska befolkningen i Central- och Östeuropa. Frekvensen i Sverige är 6%. Sykes gav den här gruppen namnet Katrine. Det namnet, samma som Katarina, är ursprungligen ett grekiskt namn, Aikaterine, av oklart ursprung, men tidigt associerat med adjektivet katharoś, ”ren, kysk”. En droppe av silver kan associera till en droppe källvatten som en sinnebild för någonting rent, i anslutning till den association som namnet ger. ”

Ja, så på mödernet utgör jag alltså 6% av den svenska befolkningen. Tro det eller ej, men på mödernet så tillhör jag definitivt vad Reinfeldt skulle ha kallat för en etnisk svensk. Mina förfäder var ner på 1700-talet vanliga västgötar och bönder. Ja, jag har som tidigare nämnt en träff på en annan släkting med rötterna i Västergötland så lång bak som genetisk distans 2, vilket är cirkus 2000 år bak i tiden. Den i Sverige vanligaste haplogruppen som kvinnor har är haplogrupp H. Så här beskrivs den mtDNA-gruppen:

”H uppstod troligen i västra Asien för ca 30 000 år sedan och spreds sedan särskilt via sydvästra Europa. Det är den dominerande mtDNA-haplogruppen i Europa, där 40-50% av befolkningen tillhör den. I Sverige är det 35%. Namnet Helena, som Sykes introducerat för denna grupp, kommer av det grekiska ordet (h)eleńe, ”fackla”, och betyder alltså ”den lysande”. En eldsflamma av guld illustrerar namnets innebörd.”

Men vänta nu! Vi som ju är etniska svenska – borde inte alla ha hängt med från tiden då isen smälte från de nordiska vidderna??? Jag menar, vi är ju ett etniskt, homogent folk som bara fått några exotiska klickar av valloner, tyskar och finnar i vårt land innan den stora invandringsvågen med arbetskraftsinvandring startade på 1970-talet. Ja, den fagra tanken kan man ju glömma. Som jag nämnt i tidigare blogginlägg så har människor i alla tider flyttat runt. Fri in- och utvandring och en avsaknad av nationer och nationellt tänkande har satt sina spår hundratals år bak i tiden. Vilken haplogrupp uppfyller kraven på urnordisk sedan tiden för isens smältning? Jo, det är haplogrupp U:

”U5 är en mycket gammal grupp, ca 50 000 år. Utspridningen – med särskilt höga frekvenser bland samer, finnar och ester – talar för att individer tillhörande den här gruppen deltog i den första bosättningen i de landområden som inlandsisen drog sig tillbaka från. I Sverige är frekvensen 13%. Sykes namn Ursula (latin, ”björnhona”), illustreras av en svart björntass med röda klor.”

13%! Ja, hur många med mig känner sig lurade på konfekten? Ja menar, jag minns fortfarande tiden i grundskolan när man fick läsa om sina förfäder som intog vad som kom att bli bl a Sverige efter det att inlandsisen smält. Och bland de 13% är ju flera som vi inte ser som svenskar; finnar och estländare. Ja att samer under historiens gång inte har betraktats som riktiga svenskar av det svenska samhället, det har väl inte gått någon förbi? In på 1900-talet ansågs det att samerna inte behärskade sitt modersmål ordentligt. Det man talade om var alltså att samerna inte var så duktiga i det svenska språket. Men rent genetiskt är denna grupp mer svensk än någon annan av oss.

Om vi nu går över till fädernet så tillhör jag haplogrupp R1a:

”R1a är idag särskilt vanlig i Östeuropa, därnäst i Norge (27%), Island (23%) och Sverige (16%). Sykes förknippade den här gruppen med vikingar och namngav den därför Sigurd, efter drakdödaren i Sigurdsagan. Ett svärd av silver ligger nära til hands som attribut. Sigurd, vars namn är sammansatt av ord med betydelserna ”seger” och ”väktare” har i sagan ett svärd som har namnet Gram. En del runstenar har motiv från Sigurdsagan med Sigurd avbildad stickande sitt svärd genom drakens kropp.”

Det här var ju intressant. Med tanke på att min pappa var finlandssvensk, där släkten har bott i Finland sedan åtminstone 1400-talet och där jag hittills inte fått några matchningar på Sverige så känns det ju lite lustigt att 16% av alla manliga svenskar har denna haplogrupp. Lite bättre upp än de 6% som min ursvenska moderslinje står för alltså. Naturligtvis finns den en Y-DNA-haplogrupp som dominerar i Sverige. Det är haplogrupp I:

”I utgrenade sig för ca 25-30 000 år sedan i Sydeuropa (Nordeuropa var då istäckt) eller sydvästra Asien. Nära en femtedel av Europas befolkning tillhör idag denna grupp, som är särskilt dominerande i Sverige med 46%. Wodan, som Sykes kallar den här gruppen, är den engelska formen av gudanamnet Oden, En spjutspets av silver, syftar på Oden genom ett av hans attribut, spjutet Gungner.”

Om det nu är samer, finnar och estländare som anses vara representativaför det folk som kom hit efter att inlandsisen smälte enligt det jag har skrivit om Mt-DNA, vilken haplogrupp är vanligast för dessa befolkningsgrupper på fädernet? Jo, det är haplogrupp N:

”N är den dominerande Y-DNA-haplogruppen i Finland och Baltikum, bland samer och i norra Asien. Stamfadern anses ha levt för ca 15-25 000 år sedan i Fjärran östern, varifrån ättlingarna sedan spritt sig västerut mot Europa. Sykes gav gruppen namnet Nentsi efter en sibirisk nomadstam vars medlemmar nästa alla (95%) tillhör den här gruppen. Renskötsel hör till deras liv, liksom för många andra i den här gruppens utbredningsområde. Ett renhorn av silver kan därför symbolisera denna grupp. I Sverige är frekvensken 5%.”

Så sammanfattningsvis är 13% av kvinnorna och 5% av männen i Sverige av de haplogrupper som kom hit när inlandsisarna smälte. Ja, det var inte mycket kvar av den ursvenska befolkningen. Viktigt att notera är också att vi då bara pratar om s.k. etniska svenskar, dvs svenskar med rötter hundratals år tillbaka i Sverige, när Svea Rike var ett etniskt homogent land med några exotiska inslag av valloner, tyskar och finnar. Kan nämnas att vallonerna som kom på 1600-talet till Sverige utgjorde 1 promille av Sveriges befolkning. Sveriges befolkning låg på ca 900 000 invånare på 1600-talet och 900 valloner kom till vårt land. Finnarnas närvaro i Sverige kan ju heller knappast förstöra den ursvenska DNA-statistiken eftersom just finnar utmärks av att utgöra en del av de som kom till Sverige när inlandsisarna smälte.

För den som är intresserad av mer information och fler haplogruppsemblem så hänvisar Bäckmark till sin hemsida: www.gronastubben.se/page2.php.