Min syn på händelserna de senaste åren

ldsa2

Det går inte att skriva historien såsom den verkligen ägde rum. Alla som upplevde den skriver inte ned sina hågkomster och de få som gör det kommer till följd av personliga tolkningar att lämna berättelser som skiljer sig åt.

Inom samhällen och organisationer fyller historieskrivningen en djupare innebörd. Gårdagens händelser presenteras på ett sätt som tjänar nutida behov. Det underliggande är att gemenskapen är sann och legitim. Jag formades starkt av svensk historia (Karl XII och G II A) när jag var liten grabb. Inget nämndes då om att Karl XII var den förste europeiske kung som ägnade sig åt etnisk rensning.

Historien skrivs av människor i dag utifrån våra föreställningsramar och våra moraliska uppfattningar. Det är också dessa båda ramar som sätter gränser för vad som tas med.

Exempel på beteenden som en sådan historieskrivning för med sig.
1) Undertryckande av omständigheter som kan rubba den gemensamma sammanhållningen.
2) Obenägenhet att göra kända, men känsliga, omständigheter allmänt kända.
3) En stark gemenskap skapar en social press (underförstådd som uttalad) att skriva en avvikande historia.
4) Historiska händelser väljs ut, presenteras och förmedlas snarare än framförs ”objektivt”.

Historien skrivs, på grund av det ovan sagda, enligt vad som facklitteraturen beskrivs som ”The Theory of Historical Consciousness”.

A) Vissa historiska händelser betonas starkt medan andra ”försvinner”.
B) Det uppstår en tyst ”överenskommelse” om den officiella historien.
C) Olika typer av sanktioner finns mot dem som ifrågasätter den gemensamma föreställningsramen. Samtidigt uppstår ett belöningssystem mot dem som håller sig inom ramen och som genom sitt agerande förstärker den.
D) Historieskrivningen fyller främst funktionen att tjäna gemenskapens intressen för dagen.
E) Den historiska föreställningsramen definieras många gånger av det som utelämnas, inte det som tas med.
F) En person kan tillhöra flera gemenskaper samtidigt. Man kan exempelvis tillhöra LDS och samtidigt vara gay. Det uppstår då en slitning där man vill verka för att påverka den ena eller den andra gemenskapen. Jämställdhet och olust för polygami är ett andra exempel på slitningar som leder till moraliskt laddade konflikter.

När en person av någon orsak kommer i konflikt med sin gemenskap tar den sig ofta drastiska uttryck. Ofta startar det med en moralisk konflikt. Man ifrågasätter grunden för den tidigare gemenskapen och man går ofta långt för att försöka påverka/störa. Uppbrottet blir intensivt. Vanligt i LDS fall är att man under mycket kort tid läser intensivt (oftast på internet) och gör revolt. Men ibland stannar det inte där. Mormonkyrkan måste rivas ned och familjen/vännerna måste räddas. Lämnandet av kyrkan sker därför under buller och bång.

På internet finns gott om negativa antimormonsidor som seglar under ”objektivitetens” flagg. Från dessa forum hämtar revoltören många gånger lösryckta exempel och citat som skapar en legitimitet åt beslutet att lämna kyrkan. Det följs påfallande ofta av ett behov av att berätta/legitimera sitt beslut för familj/vänner. Det för med sig ett beteende som ofta syns på exempelvis facebook.

– Istället för att försöka förstå kyrkans historia används utvalda delar av den, ryckta ur sin kontext, som tillhyggen mot medlemmar för att bevisa att kyrkan inte är sann. ”Truth in part” blir viktigare än ”truth in whole”.
– Mormonkyrkan anklagas för att undanhålla historiskt material, som om det kom fram skulle bevisa att kyrkan inte är sann. De tolkar därför allt kyrkans agerande som mörkläggning, bedrägeri och konspirationer.
– De har en svartvit bild där kyrkans ledare och forskare ses som de onda samtidigt som de som angriper kyrkan ses som goda.
– De menar att det inte finns något behov av en rättvisande och reflekterande historieskrivning eftersom Mormonkyrkan ändå inte är sann. De är också ovilliga att ta till sig sådana perspektiv då det upplevs som ett försvar av kyrkan. De saknar genomgående intresse av att låta sig påverkas från den nya grundmurat negativa uppfattningen.
Det ovan sagda för tråkigt med sig att det ofta är lönlöst att diskutera med dem. Stämningen blir hätsk och jag skulle direkt avråda från att försöka ”omvända” de berörda tillbaka till tron. De är inte får som går vilse utan får som inte vill tillhöra flocken. De väljer att lämna den.
Kyrkans handlande blir därför även efter skilsmässan föremål för deras intensiva uppmärksamhet och kritik samtidigt som felletandet fyller funktionen av en ständig bekräftelse av det riktiga i det egna beslutet att lämna. Det kan gälla de svarta och prdm. The shopping mall. Polygamin. Publicerandet av essäerna bemöts med ord som ”för litet”, ”för sent”, ”för vinklat” etc. Det går aldrig att tillfredsställa kritikerna. Det är meningslöst.
Allt vi kan göra är att visa tålamod och kärlek, men också att sätta gränser. Vill de inte lyssna utan bara argumentera kan det lika gärna vara.

Tänker på Jeremia 37:11-15. Jeremia har varnat och uppmanat förbundsfolket till omvändelse och därigenom gjort sig impopulär.
Kaldéerna belägrar Jerusalem och Jeremia beslutar sig för att befästa och rädda sin hembygd i Benjamins land. När han ska lämna Jerusalem grips han vid porten. Han anklagas orätt för att vilja ansluta sig till den kaldeiska fienden. Folket tror inte på den rätta förklaringen. Jeremia gisslas och spärras in. De har bara en del av sanningen (att han försöker lämna Jerusalem), men de glömmer det viktiga motivet (befästa Benjamins land) och hamnar i fel slutsats. Likafullt är de övertygade om att veta den exakta sanningen.
Det är precis exakt detsamma som händer nu. Kyrkans ledare blir impopulära och deras motiv ifrågasätts. Liksom Josephs. Kritikerna tror sig ha ”sanningen” men har i själva verket bara en del av den. Joseph och kyrkans nuvarande ledare får uppleva samma smädelse som Jeremia på sin tid. Historien går igen.
Sedan finns det uppriktiga tvivlare. Dessa går det i princip alltid att resonera med då de är öppna för att förstå. Det finns en vilja hos dem. Samtalen blir uppbyggande för alla inblandade.


Gästkrönikör: Observatören