Nej, jag är inte Charlie

törnekrona

Yttrandefrihet är något dyrbart som vi måste värna om i vårt samhälle. Vi måste ha rätten att uttala våra åsikter. Det är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle. Men yttrandefrihet är någonting som också kan missbrukas. En av de saker som Jesus Kristus gick igenom, som var en del av hans lidande innan han gick en plågsam död till mötes var att han blev hånad. Hånet var både verbalt och fysiskt. Jesus blev hånad för att han erkänt att han var judarnas konung och fick en törnekrona nertryckt på sitt huvud och en mantel lagd på sina axlar. Hur ska vi som kristna bete oss mot våra medmänniskor? Ja, inte som Jesus belackare gjorde i varje fall.
Ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn. (1 Kor 13:3)

Att uttala sin åsikt är yttrandefrihet, men att håna, dvs formen, är inte yttrandefrihet. Vi ska visa respekt för våra medmänniskor, vilket inte innebär att vi nödvändigtvis håller med dem i deras åsikter eller livsåskådning. Som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga vet vi att vi ska leva på ett sådant sätt att vi har den Helige Andes närvaro. Paulus uttrycker i kärlekens lov att det inte spelar någon roll vad vi gör, om vi inte gör det i kärlek.

Ibland så bråkar mina två pojkar med varandra. En av dem kan gråtande springa till mig och beklaga sig över hur han har blivit sparkad och slagen av sin bror. Sådan terrorism är inte accepterad i vår familj, men samtidigt så frågar jag naturligtvis om varför den förre brodern slagit den andre. Svaret är många gånger att slagen och sparkarna kommit som en reaktion på en verbal provokation. Provokation ger inte rätt till vedergällning, men provokation i sig är inte heller rätt. Som mamma tillrättavisar jag båda mina pojkar. Båda har handlat fel. Så naturligtvis finns ingen ursäkt för terrorism, men att det sker ger ingen rätt att legitimera hån.

I Sverige har du rätt att tycka och säga nästan vad du vill. Du har rätt att uttrycka dig i radio, i tv och på webben. I yttrandefrihetsgrundlagen står det om dessa rättigheter. Där står också vad du inte får göra, till exempel förtala eller kränka en annan person. (Källa: riksdagen.se )

Ja, vad säger man om ovanstående citat? Jo, de som förespråkar rätten att kränka anser att de kränker Muhammed – som är död. Men om Muhammed är död, hur kan han då bli kränkt? Naturligtvis riktar sig inte hånet mot en död person som inte kan bli kränkt, utan hånet riktar sig till den målgrupp som känner sig kränkt; de som anser att Muhammed var en Guds sanna profet.Frågor som dessa är inte enkla och jag märker i olika diskussionsforum att åsikterna om åsiktsfriheten skiljer sig åt mellan medlemmar i kyrkan. Alla ser inte på saken som jag gör. Vi som är medlemmar i kyrkan och går i templet ingår dock förbund som bl a innebär att VI inte får håna andra människor.Även jag kan i viss mån känna mig splittrad vad gäller t ex satirteckningar. Min morbror ägde under flera år Göteborgs Handels och Sjöfartstidning. Tidningen var känd bl a för sina satirteckningar över nazismen på 1930-talet. Att med olika medel bekämpa främlingsfientlighet och rasism känns inte främmande för mig, men att håna människors religion är enbart förkastligt. Den som är fri från synd får kasta första stenen.https://www.lds.org/new-era/1974/08/a-serious-look-at-humor?lang=eng