Det bejakande tvivlet och det farliga tvivlet

 

P1000484

Det är poppis att tvivla i kyrkan. Om man inte tvivlar så är man förmodligen inte tillräckligt påläst eller har en barnatro (läs:naiv). För mig är tvivel inte så konstigt. Vi har alla våra upp- och neråtvågor i livet. Men frågan är om tvivel i sig är något uppbyggligt? Säg att du har en motorcykel på gården. Du tänker ta en tur, men undrar om cykeln är i körbart skick. Du börjar tvivla på att du kan ta den där åtråvärda motorcykelturen. Vad gör du? Sätter dig ner och börjar filosofera över vad som kan vara fel med motorcykeln? Kanske startar upp en sluten facebookgrupp och drar till dig ett antal syskontvivlare för att bekräfta ditt tvivlarbehov? Nää, formodligen inte. Du går fram till motorcykeln och försöker starta den. Får kanske igång motorcykeln och provåker den. Kanske kollar du oljan, eller något tekniskt. Eller?

Så här är det med tro också.

Vi kan intellektualisera, vi kan grubbla, vi kan diskutera med lika intelligenta insiktsfulla medmänniskor som också tvivlar för att bekräfta vårt ego, förlåt,  för att bekräfta att vi är en del av en större gemenskap menar jag…
Men tro är faktiskt en handling. Tron är som din motorcykel. Du måste testa och se om den funkar.

För en tid sedan så blev jag inbjuden till en sån där sluten facebookgrupp för tvivlare. Jag tror att den som bjöd min mig ansåg att jag kanske var intellektuell nog för att passa in. Ja, för naturligtvis måste man ju ha ett kritiskt tänkande, eller hur?  Av ren nyfikenhet och för att få eventuella uppslag att krydda denna blogg med så gick jag med. För att göra en lång historia kort så blev jag till slut utesluten ur gruppen. Problemet? Jag tvivlade inte tillräckligt mycket. Om man bortser från allt allmänt gnäll över föräldrar, släktingar, församlingsmedlemmar, ledare i kyrkan osv så stod kritik över kyrkans polygami högt på listan. Helt aningslöst la jag in en kommentar över att jag personligen inte upplevde något problem med polygami. Helt ärligt. Tänk att vara TVÅ  kvinnor som säger åt karlsloken att ta hand om disken. Nej, riktigt så vanvördigt uttryckte jag mig inte på deras blogg, men jag ville ändå påpeka att problemet var av tidstypisk och lokal art. I Afrika har kyrkan problem med att medlemmar i kyrkan vill påbjuda polygami igen.

Det jag hann lära mig från denna grupp var dels att helt irrelevanta saker togs upp som egentligen inte har med evangeliets sanning att göra t ex personliga konflikter och att gruppen inte var en neutral tvivlargrupp. Är en grupp neutral ska alla röster kunna höras, men detta var inte fallet i denna grupp. En broder i min församling som är professor (tror jag) lärde mig begreppet ”bubblefiering”. Man lever i sin egen lilla föreställningsvärld i t ex en facebookgrupp och kan inte ta in andra synvinklar. Något som jag till slut inte tvivlade på vad gäller denna facebookgrupp var att det egentligen handlade om en exitgrupp. Att tvivla är något vi ska bejaka och inte förtränga, man så finns det farliga tvivlet. Det finns inom t ex olika grupper där målet inte är att du ska ha möjlighet att komma till tro igen, utan att du ska lämna tron helt. Det var ingen tvivlargrupp som jag blev utslängd från, det var en ren exitgrupp. Att kända namn i gruppen som Hans Mattsson och John Dehlin fanns med i gruppen gjorde inte att jag tvivlade mindre på den saken.

När jag var i templet senast så hade jag förmånen att få samtala med en av tempeltjänarna där.  Hon  berättade att hon i sin ungdom hade gått på mission till Utah. Där träffade hon på många kvinnor från polygama samfund. Vid ett tillfälle så hittade hon skrifter på kyrkans universitet där någon ledare på tidigt 1800-tal uttryckt att det var bra för män att ta sig unga, attraktiva kvinnor. Den här informationen fick henne att riktigt börja tvivla och hon tänkte för sig själv ”vad gör jag här?” Hon var på mission och trodde inte längre. Men, så berättade den här tempeltjänaren att hon insåg att det bara fanns en källa hon kunde vända sig till för att få vetskap. Hon gick i bön till Gud och frågade honom. Det är ändå så att det är bara Gud som vet svaret.

Tvivel har funnits i alla tider. Lärjungarna tvivlade på Jesus Kristus, trots alla mirakel de bevittnade.  Jesus Kristus själv kanske i ett svagt ögonblick betvivlade sin egen mission när han utropade ”Min Gud, min Gud. Varför har du övergivit mig?” Så jag är den siste att betvivla tvivlet, men jag uppmanar alla att pröva Gud. Kan du testa din motorcykel, jag då kan du gå ner på knä och fråga Gud. Min personliga erfarenhet är också att jag bygger upp min tro genom att leva rätt. Följer jag alla buden? Läser jag skrifterna och begrundar dem? Ber jag regelbundet? Kan jag visa tacksamhet? Kan jag inse att jag aldrig kan förstå allt eftersom jag är en ofullkomlig människa?

”Vad gör vi med vår motorcykel?” Ja, för att den inte ska paja så antar jag att man måste underhålla den på något sätt. Underhåller vi vår tro eller underhåller vi bara vårt tvivel?  Ibland måste vi också helt enkelt ta ställning och arbeta utifrån det ställningstagandet. Innan jag blev medlem i kyrkan så tvivlade jag mycket. Jag var varken varm eller kall och ville inte ta ställning. Det var en speciell händelse som gjorde att jag plötsligt fick insikten i att jag var tvungen att bestämma mig. När jag väl bestämde mig så lät jag döpa mig. Men det räcker inte med det. Jag måste också följa Kristus och hans bud. Ibland riktigt känner jag hur jag har prövat tron. När jag skilde mig och stod ensam med fyra barn så var tiondet en stor utmaning. Jag minns hur deprimerad jag kände mig när jag i samband med min skilsmässa läste en tidningsartikel om hur fattigt ekonomiskt ensamtående mammor hade det. När jag läste detta så sjönk mitt mod och jag tänkte på att de flesta ensamstående mammor kanske hade två barn, inte fyra barn och de betalade inte tionde. Men jag beslöt mig för att pröva Herren. Jag fortsatte att varje månad betala mitt tionde på min bruttolön. Naturligtvis har jag inte haft det fett, men jag har åtskilliga gånger fått bevittna hur min tro förstärkts av alla de välsignelser som jag har fått ta emot då jag har valt att följa min tro.

Vad säger bibeln om tvivel? Ja, det finns t om en hemsida som tar fram alla skriftställen där detta tas upp. Jag har valt några av dessa skriftställen för att visa vilken inställning vi ska ha och vilken väg vi kan gå.

Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. (Ord 3:5)

Om någon av er brister i vishet ska han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan att kritisera, och han ska få. 6 Men han ska be i tro, utan att tvivla. Den som tvivlar liknar havets våg som drivs och piskas av vinden. 7 En sådan människa ska inte tänka att hon kan ta emot något från Herren, 8 splittrad som hon är och ostadig på alla sina vägar.
  (Jak 1:5-8)

Men han sade till dem: ”Varför är ni så oroliga? Varför kommer det upp tvivel i era hjärtan? Luk 24:38

Jesus svarade dem: ”Jag säger er sanningen: Om ni har tro och inte tvivlar, så kan ni göra inte bara sådant som med fikonträdet. Ni ska till och med kunna säga till det här berget: Lyft dig och kasta dig i havet, och det ska ske. (Matt 21:21)

Mot dem som tvivlar ska ni vara barmhärtiga (Jud 1:22) 

Källa: 46 bible  verses about doubt.