Brevet från morbror

brev

Tänk vad man kan hitta mycket när man går igenom vid ett arvsskifte. I höstas så fann vi brev skrivet 1939. Det var min morbror Anders, då 23 år, som skrev brev till sin mamma Greta, min mormor. De stod varandra mycket nära hela livet och breven betyder mycket för mig eftersom det får mig att lära känna min morbror mer även efter hans död när jag var 15 år.

Helgö Räppe den 16 januari 1939

Mina kära.

Helgö är en ö i Helgasjön. Helgasjön en ö i Småland.På Helgö bor jag nu. Bor och regerar. Bor i själva skalbyggnaden, där alla vildbasarna bo. Ett trevligt rum. Badrum i samma våning etc. Utanför mitt rum en stor jättebalkong.

Kom fram till Räppe station klockan 8 i går kväll. Fick åka bil fram hit. Omkring en timma från stationen ligger Helgå. En förtjusande herrgård.— I går kväll kakao och smörgås. I frukost gröt och mjölk samt smörgås. Var och en fick ta så mycket han ville. Inget knussel. Inte heller för pojkarna.

Idag har jag haft min första lektion. Svensk uppsatsskrivning. Ämne: Ett brev till en kamrat eller släkting med en redogörelse över julferierna. Ni skulle sett dem. Jag hade fjärde klassen. En satt och bet på pennan. En annan höll pennan nere vid blyet när han skrev. En tredje satt bara och tittade. Ja det var en syn. En skrev om resan hit till skolan: På tåget tillbaka åkte också en trevlig herre. Sedan förstod jag att han var en lärare. Det var vår nye gymnastiklärare. Cederblads pojke ser trevlig ut. Mer vågar jag inte säga. NU: Småklassernas pojkar tycker jag äro rejälast. Är klassföreståndare för första klassen.

Fru Ullman är en sådan där verkligt rejäl medelålders dam. En verklig pedagog. Vi talade om studentexamen. Det skall säkert ordna upp sig. Rektor Stensson på en av folkhögskolorna i landet – vilken kommer jag inte ihåg – har varit lärare här också förut. Han läste också. Reste till Lund en termin då och då för universitetsstudier m.m.

Ja, som sagt, jag tror, att jag skall trivas utmärkt här. Just den miljö jag har önskat mej hela tiden.  — Nu hoppas jag bara, att det skall vara trevligt hemma också. Jag vet ju att jag får trevligt.

Hälsningar

Anders

Helgö, Räppe den 7 mars 1939

 

Kära Mams och ni andra……….

Ja, första timmen är ledig i dag. Nästa timma skall jag ha svenska i första klassen. I går kväll var jag på bio med pojkarna. Vi sågo Ben Hur – en enastående vacker film. Åkte in i buss allesammans. Jag löste biljetter för alla. Efter bions slut väntade bussen utanför igen. Filmen var i högsta grad kulturhistorisk. Tråkigt nog var det inget tal – endast musik. Det var en stumfilm, som de satt musik  till.

I övrigt går livet sin stilla gång. Fru Ullman och herr Bothén voro ihop i går eftermiddag ett slag. Det var en del struntsaker. Hon är antagligen åderförkalkad – detta gör, att hon glömmer allt hon har sagt en gång. Bl. a. hade jag vid hennes födelsedag så där i förbifarten, då vi talade om några pojkar, nämnt om att jag inte tyckte vi borde haft pojkarna runt om lärarnas bord då det serverades vin och sprit. Faktum är ju att vissa av lärarna voro lite glada. Jag för min del unvek spriten – drack dock lite vin. – Detta sade jag till henne efter några dagar – då jag fått brevet hemifrån. Jag nämnde dock icke om detta brev. Pojkarna sutto och flinade lite åt en lärare. – bl. a. Fru Ullman ansåg att pojkarnas uppförande vittnade om dålig uppfostran. – Jag tror jag skall tala om för henne varifrån jag fick min åsikt.

Hon är alltid så där oberäknelig. En sak som är ganska belysande för henne är, att hon, för att få lärarna att behandla eleverna som brottslingar el. dyl. talar med eleverna om lärarna och säjer att dom, i den händelse dom behandlar eleverna ordentligt endast gör det för att dom skola vara ordentliga etc. etc. – Sådant där bryr jag mig aldrig om. Med det är så typisk för henne.

Annars trivs jag bra här. Hon har sina goda sidor också. Är i högsta grad pratsjuk. Pratar om allt mellan himmel och jord. Ser inte ut att bry sig mycket om, om vederbörande lyssnare hör på eller inte.

Ja, sån är hon, Fru Ullman. Sådan blir hon. Till detta kommer så blodproppen, som gör att hon måste ligga. Vill trots detta styra allt från sitt rum. Hur det blir – det är en annan sak. Vanligen tvärt emot vad det skulle blivit om hon varit med i elden själv.

Jag trivs här – Men ändå är det som om jag inte trivs. Nu har man ju varit här såpass länge, att man kan fälla ett omdöme. Här är mycket isolerat. Dålig postgång. Mycket arbete. — Det sistnämnda gör mig inget ont – tvärtom är det bara bra att få träna sig i undervisning etc. Jag tror ändå inte att jag stannar längre än denna terminen ut. Om jag kan låta bli.

Tänkte, om allt vill sig väl, att få ta en tripp utrikes i sommar. Tänk vad det skulle göra gott på språkkunskaperna.

Så nu är det andra problem: skall jag tentera på semis? Skall jag kasta bort fyra år där  – om jag kommer in? Eller skall jag jobba här eller hemma ett slag till tills jag kan tentera i realen – till hösten skulle jag kunna ta den  – och sedan klara de där ämnena som erfordras till inträdet vid GCI. Hur skall man göra? Skall man kanske bli affärsman på allvar? Ägna sig helt åt business…. Ja det är nog inte dumt det heller. Men se att vara folksskollärare i hela livet – rätta stilar och sånt där för andras ungar – det kan jag inte göra. Det skulle i så fall vara som språngbräda till GCI för att slippa realen. Och studenten.

Men så tänker man så här: kunna verkligen dessa ”idioter” näranog när det gäller läsning taga realen – skall inte du då kunna lära den. Nej jobba tyska nu när du har möjligheter – magister Holmberg hjälper ju till så snart vi ha tid. – Ja detta är funderningar – funderingar, som många gånger mynna ut i den tanken: men när allt kommer omkring, vore det inte bättre att du blev affärsman. Började jobba med hus – skapade dej en förmögenhet etc etc. Du kan det om du vill.

Vad skall jag göra Mams?? Kanske en tid här och sedan någon tid i KFUM tjänst ? eller vad? —

Hur går det med huset hemma nu då ? – Ja, jag ser att jag måste komma hem oftare. Ska vi inte försöka få tag på det där huset intill va ? Eler vad her (sic) Olsson sagt om saken? Jag skall gå ner och ringa och fråga mamma…… Sagt och gjort.

Andefattiga brev var det ja. Jag skall försöka att ändra mig snarast möjligt. Ja redan nu. Tyckte inte att det var bra att ni lämnade Aschebergsgatan 36. Det var i alla fall några hundralappar pr år i extra inkomst. Jag skulle gärna ha tagit dem. De skulle ju kunna bilda grundplåten till firman. — Nej nu blir det visst med det här brevet adekvat med alla de andra — det blir andefattigt. För resten, moster Paula sa att hon tyckte jag skulle sätta ut en annons i tidningen och söka en rik herre med någon gammal egendom, som jag skulle kunna övertaga. Ingen dum idé. Bli arvtagare till ett historiskt slott. Fidekomiss. Ta dit mams och hela bunten – och sedan leva lyckliga hela livet…precis som i sagan. –Ja, nu först märker jag, att hela jag är en enda stor saga. Kanske är jag lika stor boheme-typ som vännen Bohusskalden. Kanske lika egenkär. Kanske. Vi människor skola ju alla ha våra fel. Eller hur?

Det bästa vore emellertid – för att återgå till verkligheten – att jag fick vara i Göteborg ett slag. Avlade realen, tenterade i de där ämnen på latinlinjen – lade in mina papper på GCI – gick igenom där – kunde sedan göra vad jag ville. Hade ju en ordentlig examen.

Nu är det morgon igen – klockan är lite över sju. Jag är uppe tidigt och tänkter skriva färdigt detta brev samt läsa lite. Pojkarna ha redan börjat röra på sig – det hör jag genom väggar och golv – vilka äro ganska tunna.

Så skall jag kontrollera scoutprov idag. Det är torsdag – således har jag min kristendomsdag. Har kristendom i tre klasser idag. Ganska hopkört. Olika kurser. Men det är ingen fara. Ute skiner solen och kastar långa skuggor bland granarna i skogen. Sjön ligger alldeles spegelblank. Det är mycket vackert här – ibland. När det är vackert väder. Regnar det, ja då är det hemskt här. Gyttja vart man skall gå. Inte kan man cykla någonstans heller – man sjunker ner i gyttjan. I dag torrt och fint överallt. Riktigt sommarväder – trots kylan i luften. Hur är det i Göteborg? Likadant ?

Nej nu slut för i dag – skall skriva snart igen –

många hälsningar från

Putte snask