Barnhäxor och demonutdrivning

Det är fruktansvärt att se alla dessa evangelikala pastorer i Afrika som håller på att driva ut demoner ur barnen, det vill säga de tror att de gör det. Många länder i Afrika är påverkade av detta och föräldrar beskyller sina barn för olyckorna och fattigdomen som händer familjen, istället för att ta ansvar och arbeta hårdare. Det är Pingstkyrkor, Baptistkyrkor och andra evangelikala kyrkor som håller på med detta, inte katoliker, ortodoxa eller mormoner.

Om en kvinna dör och mannen lämnas ensam med alla barnen, då gifter han om sig och får kanske ett eller ett par fler barn med den nya hustrun. nya frun tycker inte om styvbarnen och anklagar dem för att vara häxor. De går iväg till pastorn som har möten som varar flera dagar , och fruktansvärda cermonier händer där.

Det är inte bara fattiga familjer som tror på detta, utan även medelklassen och rika. Barnen torteras. Det är en dyr tortyr då det kostar ca 50 USD per barn, vilket kan vara en halv årslön för en fattig arbetare. Sedan förskjuts barnen ofta, och många av de hemlösa barnen är just sådana här häxbarn som inte får lov att komma hem igen.

Föräldrar beskyller barnen för alla olyckor i sina liv, t.ex. att de inte har jobb, är sjuka, att en anhörig har dött, att de har otur i livet mm. All skuld får dessa barn bära, och all skam. Detta är ett specifikt evangelikalt problem, då varken katoliker, ortodoxa eller mormoner håller på med sådana saker.

Tyvärr så sprider sig denna häxskräck och demonskräck även till Amerika bland afro-amerikanerna, och sedan så sprider det sig till den kaukasiska befolkningen där och sedan vidare ut i världen och till sist till lilla Sverige. Det är på grund av detta som människor ofta råkar illa ut bland evangelikaler. De ser demoner överallt, och demoner skall drivas ut till varje pris.

Barnhäxor

Jag råkade väldigt illa ut en gång. Jag studerade teologi. Jag åkte hem och ville träffa mina vänner. Just då så tillhörde jag en trosförsamling och de hade besök av en lärare från Livets Ord. Detta skedde då det var anti-teologiska stämningar inom LO och deras sympatisörer.

Jag fick mycket negativa reaktioner från en hel del av mina vänner då jag började att studera. Det enda som dög för dem var "Krigshögskolan", dvs bibelskolan på Livets Ord. Arkens bibelskola gick också bra, fast den ansågs då vara snäppet sämre. Men LO ändrade på sin inställning till akademiska studier i teologi till slut, och de startade själva en skola.

Jag gick fram för förbön precis som alla andra, och när det var min tur så ändrade kvinnan stil. Hon skrek i mina öron och hon höll på i minst 20 minuter. Det enda jag ville just då var att dö faktiskt. det var så förnedrande.

Jag hade råkat att prata med henne några ord innan mötet och visste inte om hennes antipati mot teologiska studier. "Jesus kommer snart, så sluta upp med dumheterna att studera teologi. Gå ut på gatorna och evangelisera". Så sa hon lite halvartigt men stelt innan mötet. Men på mötet var hon fruktansvärd, och min pastor gjorde ingenting för att beskydda mig (trots att han själv läst teologi).

Just då så ville han nog tro att det hon gjorde var rätt. Det tog ganska många år innan jag fick höra av en av mina vänner som gick dit ibland att han hade ändrat åsikt då han talade om att vissa möten i kyrkan inte hade varit så bra och uppbyggande som de borde.

Jag vet att saker och ting har ändrats dess, men det är fortfarande det vackra folket som bara får synas och släpps fram. Det är fortfarande pengar och skönhet som styr överallt. Men som tur är så ser de inte demoner överallt längre.

Men alla möten var inte hemska, för det var inte demonutdrivning hela tiden. Men om man råkade att hamna på ett sådant så skulle man om man var klok inte gå fram för förbön. Det är detta som är det stora problemet, just att evangelikalerna har en offentlig "Jesusshow" på scenen vid förbön. Detta används för att dra stora skaror av åhörare. Men detta gör också att allt blir så fel. Förbön ska ske enskilt och i lugn och ro, utan åthävor och skrik och spektakel.

Men det var inte bara inom LO och trosrörelsen som sådant skedde. Pingst hade lika intensiva möten då det var stora kampanjer, och de ville alltid att man skulle gå fram och spektaklet började. De andra baptistsamfunden är lite lugnare på gudstjänsterna, men de ser demoner överallt ändå. Där sker de otäcka sakerna i skymundan istället.

Jag hoppas att en del av mina vänner förstår varför jag flydde till mormonerna, för mormonerna skulle aldrig låta sådana här saker få ske på mötena, och man skulle inte bli utsatt för sådana saker där. Jag har blivit utsatt för så många andliga våldtäkter av de evangelikala att det inte går att räkna antalet gånger. Ibland så tänker jag att det är synd att jag inte skrev dagbok, men å andra sidan så är det bäst att inte gräva i det. Man ska se framåt och se på Jesus, för det är det enda som hjälper.

Evangelikalerna håller på med demonutdrivning och häxjakt, och det är de om skriker "varning för sekter" hela tiden". De är jättenojjiga faktiskt, och skrämmer folk från vettet. Det går bra att gå på möten hos evangelikalerna om man undviker att gå fram för förbön. Sitt i bänken och iaktta istället, det är min rekommendation. Man är på ett visst avstånd ifrån "Jesusshowen" då.

Man behöver lära sig att Jesus kan möta oss människor även i bänkraderna, och man behöver inte gå fram. Det är lika dant när det gäller deras smågrupper och hemgrupper. Man ska undvika att ta del av "Jesusshowen" bara, och man känner själv lätt när den kommer. Det är då som rösten blir högre och kommenderande. Det är då som man ska ducka och dra.

För det är inte OK att hålla på med sådant, och den helige Ande är verkligen inte där och gör något gott och uppbyggligt då. Den helige Ande är som en stilla och mjuk sommarvind, och inte något okontrollerbart. De kan inte höra den helige Andr när de höjer rösten, och det förstår minsta barn.

Skriker föräldrar åt sina barn kanske? De barn som föräldrarna höjer rösten åt, kommenderar och skriker, dessa barn blir sönderstressade och mår rent ut sagt fruktansvärt. Barnen vill flytta hemifrån så snart som möjligt och kommer på besök bara ibland eller aldrig. Föräldrar ska bee sig lugnt mot sina barn.

Så ett andligt tips... skrik inte och höj inte rösten om du ska vara andligt trovärdig. Bete dig lugnt och värdigt. Du kan inte höra den helige Ande tala till dig om du inte är lugn, och det enda du går på är dina egna impulser.

Fler intressanta inlägg att läsa:

1. Att bära sitt kors – evangeliet är inte villkorslöst
2. Christer Sturmark samtalar
3. Ecumenical Liturgy – Mormon / LDS and St Michael’s Old Catholic Church
4. Familjen – en utmaning i det sekulära samhället
5. Seeds Of Faith: The Saints Of The Kingdom Of Cambodia