Kategoriarkiv: Äktenskapet

Skam

Shame

När jag växte upp så kände jag ofta skam. Min mamma var psykiskt sjuk och det var ingenting man överhuvudtaget talade om. Sorgfälligt undvek jag allt som kunde avslöja min mammas sjukdom. Det var en uppväxt i skam och förnekelse. Jag kände också en stor skuld. Det kändes på något sätt som om allt var mitt fel och att det var mitt ansvar att ställa saker och ting till rätta.

I skolan så kunde det viskas om alkoholism. ”Stina flyttade hemifrån. Hon stod inte ut med sina föräldrar. Hennes pappa söp.”  Jag minns att jag kände mig avundsjuk på personer som Stina. Det hade varit så enkelt att bara kunna säga att ens föräldrar söp. Men, nej. Psykisk sjukdom i sig talades det aldrig om. Jo, det förstås. Jag hade faktiskt en klasskompis i gymnasiet, Fredrik hette han. Han berättade för mig att hans föräldrar var skilda för att hans mamma var psykiskt sjuk. Först nu i gymnasiet hade han fått veta att han inte  bara hade en syster, utan ytterligare två syskon som ingen hade berättat om. Fredriks pappa hade inte orkat ta hand om alla fyra barnen, utan de två yngsta hade han lämnat bort och aldrig berättat något för Fredrik och hans storasyster. Jag tyckte förfärligt synd om Fredrik och kände också en samhörighet. Det var inte bara jag i hela universum som hade en psykiskt sjuk förälder.

Min mammas psykiska sjukdom tog sig bl a uttryck i att hon inte kunde städa, utan istället samlade och samlade. Hon klarade inte av att slänga någonting alls. När andra kompisar tog hem sina kompisar så gick jag ensam. Jag kunde ju aldrig ta hem någon och jag hade ingen att prata med. När jag var kanske i tolvårsåldern så uttryckte min mamma väldigt hårt och tydligt för mig att om jag så yppade ett endaste ord om hur det såg ut i vårt hem så skulle jag bli utkört. Jag minns skräcken som jag kände. Vart skulle jag ta vägen? Jag hade ingenstans att ta min tillflykt och jag hade ingen alls att prata med.

Mina syskon var mycket äldre än mig och dem kunde jag inte tala med. Allt lades på något sätt under lock. I smyg försökte jag städa så mycket jag kunde. En sommar tömde jag och min systerson mina föräldrars källare i smyg. Det var i princip bara skräp som vi sorterade fram och slängde i containern. Tyvärr tog det inte lång tid så var det lika mycket skräp i källaren igen.

När jag flyttade hemifrån som 19-åring så var det en sån otrolig lättnad att jag äntligen kunde bo någonstans där jag kunde hålla i ordning. Jag njöt av att kunna ta hem vänner och jag tog ett beslut att inte känna skuld över att jag inte längre var hemma och städade hos mina föräldrar. Till slut insåg jag att jag faktiskt inget kunde göra. Jag befriade mig från mycket av det ansvar som jag lagt på mig själv att ansvara för mina föräldrars liv.

Det finns ett uttryck i Sverige som jag verkligen avskyr och det är uttrycket; ”det är både synd och skam”.  Det är nämligen så otroligt lätt att blanda ihop dessa två begrepp. Smaka på dessa ord själv: SYND – SKAM.

När jag blev medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga så fick jag lära mig om synd. Vad är synd egentligen?Enligt vår teologi är synd att av egen fri vilja välja att inte lyda Guds bud eller att inte handla rättfärdigt trots att man känner till sanningen. I Jakobs brev 4:17 står det:

 

Den som alltså förstår att göra det goda men inte gör det, han syndar.


 

Synd handlar alltså bara om en enda sak; att inte följa Guds vilja/det goda när vi vet vad som är rätt eller fel. Synd handlar alltså inte om vad andra människor gör, det handlar inte om att göra fel, fast det inte var avsiktligt och det handlar definitivt inte om skam.

I vår kyrka har vi en helt underbar teologisk doktrin som avskärmar oss från skam. Till skillnad från alla andra kristna kyrkor så tror vi nämligen inte på arvssynden. Arvssynden innebär att någon annan har gjort fel och vi andra får bära på den synden och skammen. Hur orättvist är inte det.

När jag läser litteraturvetenskap så tar jag del av tankar om den förkättade arvssynden som fullkomligt förgiftar människors självuppfattning. Du kan finna det i Baudelaires Les Fleurs du mal  såväl som i Hawthornes The Scarlet Letter.  Vi föds som syndare, vi ärver andras synder… Hur falsk är inte denna doktrin!  Sanningen är att vi föds helt nya och rena utan synd och vi ärver inte andras synder.

Nu senast så läste jag Jean Paul Sartres pjäs Flugorna som just handlar om skuld och om handlingsfrihet. Sartre var en av 1900-talets största existentialister och han betonade att vi som människor var fria. Vi är t om dömda till frihet. Det betyder att vi inte ärver någons synd och det betyder också att vi måste ta ett personligt ansvar för våra beslut. Tyvärr verkar det som om Sartre anser att det faktum att människan kan ta sitt öde i sina egna händer också gör att människan kan känna ångest och skuld.

Att ha evangeliet i sitt liv och verkligen upptäcka vad evangeliet innebär har för mig  medfört att jag kan förstå vad synd är och jag kan skilja på synd och skuld. Jag vet att jag är oskyldig till mina föräldrars beteende och jag laster inte heller dem för deras sätt att leva. Psykisk sjukdom är i sig ingen synd.

Evangeliet har verkligen betytt mycket i mitt liv och en av de sakerna är att jag tack vare evangeliet har kommit till insikt om att jag inte kan ta ansvar för andra människors beslut och sätt att leva, utan ansvarar för mina egna beslut och sätt att leva och att jag inte behöver känna skuld, utan kan låta Gud ta hand om mina negativa känslor. Allt jag behöver göra är att börja om på nytt och lära mig att lyssna till Den Helige Andes maningar.

Naturligtvis är allt detta en process. När jag var 28 år och träffade min dåvarande man så kände jag en stor skam över att berätta för honom om mina föräldrar, hur min mamma var och hur det såg ut i mitt barndomshem. Det är först i fyrtioårsåldern som jag har kommit så långt i min utveckling att jag inte längre känner skam, utan kan skilja på mitt liv och mina föräldrars liv och berätta om min uppväxt.

…och så kom där en helikopter

helikopter

För en tid sen när jag pratade med min lilla dotter Eila så berättade hon en historia för mig.

– Mamma, det var en man som hade ramlat i vattnet. Han bad till Gud om att bli räddad. En båt kom förbi och ville plocka upp mannen, men mannen svarade att han skulle bli räddad av Gud. Och så kom där en helikopter. De firade ner en stege och ville rädda mannen. Men mannen vägrade låta sig räddas och sa att han skulle bli räddad av Gud. Till slut så drunknade mannen och han mötte Gud. Mannen frågade anklagande Gud varför Gud inte hade kommit för att rädda honom. Gud svarade:

-Först så skickade jag en båt, men du ville inte bli upplockad och sen så skickade jag en helikopter, men du ville inte ha min hjälp då heller.

När Eila hade berättat sin berättelse så undrade jag i mitt stilla sinne om det var jag som ursprungligen hade berättad detta för henne eftersom det är en av mina favoritberättelser. Jag tror att Gud är med var och en av oss i varje sekund och jag tror att Gud i mycket verkar genom andra människor. Det kan innebära att vi ber om något, funderar över något, behöver hjälp med något och så dyker det upp en medmänniska som besvarar ens böner, funderingar eller det man behöver hjälp med. Den person som förmedlar ditt bönesvar behöver inte vara medlem i samma kyrka som du eller ens troende. Det kan lika gärna vara en Christer Sturmark. Gud verkar genom alla människor.

Förra söndagen så träffade jag en äldre kvinnlig medlem i kyrkan. Hon tillhör egentligen Utby församling, men eftersom vi som tillhör Frölunda församling nu går i Utby församling då vårt kapell renoveras så händer det ganska ofta att vi Frölundamedlemmar stöter på Utbymedlemmar. Själv har jag ibland gått på deras mötestider och ibland ser jag nån liten utbybo som går på våra mötestider.

Hur som helst så gick jag fram till den äldre kvinnliga medlemmen och  beklagade sorgen då hennes före detta man nyligen hade gått bort. Vi började prata om hennes skilsmässa och hur hennes liv hade blivit då hon plötsligt sa till mig att hon länge hade velat prata med mig. Jag blev lite förvånad för egentligen känner vi inte varandra direkt, utan hon är en äldre syster från grannförsamlingen som jag nån sällsynt gång har stött på och växlat några ord med. Men hon sa att hon hade känt att hon skulle gå till mig och säga att jag måste gå vidare i livet. Jag förstod precis vad hon menade med sina ord och kände förundran över hur Gud precis hade talat till mig genom denna syster.

Ibland talar också Gud till oss genom skriftställen. Vi som medlemmar i kyrkan tror på personlig uppenbarelse för våra liv. Ibland kan den uppenbarelsen komma när vi läser skrifterna. För en dryg vecka sedan så var jag i templet i Stockholm. I väntan på en session så satte jag mig ner i templets vestibul, plockade en utlagd bibel och började läsa. På måfå så började jag läsa i Lukas evangelium. Då kommer plötsligt ett skriftställe för mig som jag aldrig tidigare har reflekterat över.

”Mästare! Säg till min bror att han ska dela arvet med mig.” Jesus sade till honom: ”Människa, vem har satt mig till skiljedomare mellan er?”Sedan sade han till dem: ”Se till att ni aktar er för all slags girighet, för livet handlar inte om att ha överflöd på ägodelar.”
(Luk 12:13-15)

Eftersom jag just nu håller på med ett arvsskifte och gruvar mig över det så kändes det som ett direkt tilltal från Gud.

När man är i templet så träffar man alltid på intressanta människor som man kanske aldrig har träffat tidigare och förmodligen aldrig träffar igen. Några av de bästa samtalen har jag haft under dessa möten. Under den senaste tiden så har jag grubblat mycket på min relation till min fd. man, mitt ena barns aspergerdiagnos och på min mamma som var en sk. samlare. Speciellt nu när man är uppe i arvsskifte så tänker jag mycket på det senare. Kanske var det så att Gud förstod att jag behövde någon att bara bolla mina tankar med för i templet så träffade jag på en helt underbar kvinna, vi kan kalla henne för ”Karin”,  som var där som tempeltjänare. Det visade sig att både hon och jag är skilda och vi började prata relationer. Det första Karin säger är att ”det hade varit så underbart om man hade träffat någon man som man kunde gå på äldremission med.” Jag kände bara ”oj” och berättade att just precis så har jag också tänkt.  Annars tror jag att både hon och jag har ett bra och aktivt liv. 

När jag kom hem från templet så sökte jag Karins fb-vänskap. Det är inte första gången jag träffar på någon i templet som jag sedan blir fb-vän med. Det dröjde inte länge innan det kom en liten förfrågan på fb från Karin om hon fick sova över hos mig i Göteborg. Hon skulle nämligen på kurs utanför Göteborg och tyckte det skulle bli dyrt med hotell. Jag skrev tillbaka på fb: ”tål du katter?” Jag har ju tre katter hemma och det kan ställa till problem för en del. Jag fick svaret att hon själv hade två katter och en hund.

Så i förrgår kväll mötte jag Karin vid tåget. Vi åt kvällsmat ihop och vi kom alla i säng rätt så sent. På morgonen så följde jag med henne dit hon skulle åka för att träffa en annan kursdeltagare som hon kunde samåka med. Igår när kursen var slut så träfades vi igen och gick ut och åt innan hon skulle ta tåget hem till Stockholm igen. Det känns alltid så skönt att ha en vuxen medlem i kyrkan i sitt hem. Vi kunde hålla bön tillsammans och det var inte bara jag i hemmet som var vuxen. När vi samtalade vidare så häpnade jag över hur lika Karin och jag var. Lite trevande så tog jag upp att jag tyckte det var lite jobbigt med mitt ex. Eftersom jag har satt barnens väl i centrum så har jag låtit honom få komma hem till mig på julmiddag, påskmiddag, på middag i största allmänhet osv. Den senaste tiden så känns det som om exet mer eller mindre har flyttat in hos mig och det känns mindre bra. När jag tar upp det med barnen så tycker de naturligtvis att jag är jättekonstig eftersom det är deras pappa jag talar om. Jag kan ju också få den här lite krypande känslan av att  ”hur förklarar jag det här” om jag nån gång skulle börja dejta igen? 

Det visade sig att Karin är lika konstig. Hon sätter också barnens behov i centrum. Hennes barn vill inte vara hos sin pappa så därför kommer deras pappa hem till dem istället. Han har t om nycklar till deras hem. Bara för att vara värre än mig så berättade Karin att hon t om har åkt på semester tillsammans med sitt ex, barnen och exets nya fru. Hon förklarade för mig att hennes fd. mans nya fru är från Kina så hon är jättetolerant med att hennes mans fd. fru alltid är närvarande.  

 Karin har liksom jag en dotter med funktionsnedsättning. Därför började vi  prata om det och det visade sig att Karins systerson också har aspergers. Vi började prata om funktionsnedsättningar i största allmänhet och då berättade Karin om sina släktingar som är samlare. Jag hade då inte ens berättat för henne att min mamma var samlare. När jag satt och pratade med Karin så blev jag mer och mer förvånad över hur mycket vi hade gemensamt. När vi skulle välja restaurang så har Karin indisk mat som sin favoritmat i likhet med mig, Vi knallade iväg till Tre indier, som kanske är Göteborgs bästa indiska restaurang, men det visade sig vara fullbokat. Då undrade jag om Karin gillade vegetarisk mat.  Själv är jag ju vegetarian och i kyrkan är vi uppmanade att bara äta lite kött, men det är ett råd som inte alla medlemmar tar till sig. Det visade sig emellertid att Karin inte äter speciellt mycket kött och att båda hennes barn är vegetarianer. Då knallade vi vidare genom Haga till restaurang Solrosen och åt vår middag där istället. Solrosen är en gammal kultrestaurang och kanske den bästa vegetariska restaurangen i stan, om man bortser från Govindas.

 Idag när jag skriver det här så känner jag så starkt upplevelsen av Guds närvaro i mitt liv. Saker som jag grubblade över har Gud genom medmänniskor och skrifterna besvarat. Jag kanske inte har fått ett svar över vad som är rätt eller fel i detalj, eller en utstakad handlingsplan, men livet känns med ens mycket lättare och jag känner att vad som än komma ska i mitt liv så finns alltid Gud där och skickar en båt eller en helikopter. 

Lucy Walker – en av Joseph Smiths fruar

30102678_122861881853Nu kommer FairMormon att påbörja en videoserie om Joseph Smiths fruar. Lucy Walker är den första i denna serie.

”After much suffering and sadness, the Walker family settled in Nauvoo where they became acquainted with the Prophet Joseph Smith and lived with his family for a number of years. May 1st, 1843, Lucy was married by Wm. Clayton to the Prophet Joseph as a plural wife.”

http://www.findagrave.com/cgi-bin/fg.cgi?page=gr&GRid=30102678

http://en.fairmormon.org/Mormonism_and_polygamy/Divine_manifestations_to_plural_wives_and_families

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=0AFZEfSRsa8?rel=0]

Synen på äktenskapet ändras inte

vatican-summit-banner-2

Påven bjöd in till en konferens i Rom. Där träffades många religiösa ledare som delade med sig sin tradition kring äktenskapet. Alla hade de samma syn på det hela. Män och kvinnor kompletterar varandra och har olika roller, och ett barn behöver sin mamma och pappa.

De religiösa ledarna kände sig stärkta av konferensen och de kände att de hade en utmaning framför sig att ta itu med. Det svåra för dem kommer att bli då de vill kunna möta alla människor som är HBTQ-are i just deras livssituation. De är inte heterosexuella, och de känner att de inte passar in den religiösa normen. Dessutom så är de inte HBTQ-are pga att de valt det, utan de är födda sådana.

Detta är naturligtvis en stor besvikelse för alla dem som vill se en ändring och att samkönade äktenskap ska tillåtas. Påven väckte en förhoppning för ett litet tag sedan genom att han ville att tonen mot homosexuella skulle tonas ner och bli mjukare och inkluderande. De är besvikna nu och anser att påven har vänt kappan efter vinden.

http://www.mormonnewsroom.org/vatican2014?cid=HPMO111714483

http://humanum.it/en/

http://gaybladet.se/fran-alskad-till-hatad-paven-vander-kappan-efter-den-katolska-vinden-9482732/

http://www.mormonnewsroom.org/article/transcript-president-eyring-addresses-vatican-summit-marriage

http://www.deseretnews.com/article/865615986/Faith-leaders-leave-Vatican-with-high-hopes-for-the-beginning-of-a-new-marriage-movement.html

 

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=HBdQlP5QA1o?rel=0]

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=jSgLO9FYgxM&w=560&h=315]

LDS kvinnor med barn nu berättigade till heltidsarbete på Seminariet och Institutet

1440564

LDS mammor med barn hemma är nu berättigade till att arbeta på heltid som lärare i kyrkans seminarie- och institutprogram.

Policyförändringen presenterades för personalen på fredag, säger Chad Webb, administratören av LDS religionsavdelning, Seminariet och Institutet. Det snabbt genererade sorl och spänning bland kvinnor i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.

”Vi har tidigare inte haft kvinnor anställda som har små barn hemma, med tanke på deras viktiga roll som mödrar,” sade Webb. ”Medan vi fortsätter att erkänna det bidrag som de gör i sina hem, inser vi också att ibland är deras personliga förhållanden sådana att familjesituation kräver att de arbetar.”

Kyrkan sysselsätter mer än 2000 heltids seminarie- och institutlärare runt om i världen.

Heltidsarbetande avlönade seminarielärare som arbetar i områden med stor LDS befolkning som i Utah och Idaho, där kyrkan erbjuder seminarieklasser i byggnader intill offentliga högstadier på frigjord skoltid. Fler än 400.000 mormonn ungdomar deltar i seminarieklasser runt om i världen, även om de flesta undervisas utanför skoltid med 44.000 frivilliga lärare som tjänstgör i kallelser i kyrkan eller som missionärer.

Institutprogrammet tar hand om nästan 400.000 ungdomar i collegeåldern på Institut i närheten av mer än 500 högskolor och universitet runt om i världen.

Den första kvinna att fungera som en direktör för ett distrikt i Religionsinstitutet uttryckte spänning om policyförändringen.

”Det har varit en oro för att om jag någonsin fick barn så skulle jag behöva lämna Seminariet och Institutet”, säger Barbara Morgan, som övervakar LDS Institutet i Greater Boston Area, även på Harvard och MIT. ”Detta beslut är stort. Jag älskar det. Jag tycker det är rätt tid. Jag skulle ha blivit förvånad om det inte hade förändrats snart.”

”Jag är ärligt talat väldigt exalterad”, tillade hon, ”Nr 1 för min framtid och för andra kvinnor, och Nr 2, jag är verkligen glad för studenterna, både manliga och kvinnliga studenter, som har möjligheten att ha kvinnor med barn som är erfarna i att upprätta familjer som lärare i klassrummet. ”

Webb sade justeringen har blivit noga övervägd i åratal nu och diskuterades med kyrkoledare med högre rang med ansvar för kyrkans undervisning.

Han bad också om råd från de kvinnor som leder kyrkans biorganisationer.

”Vi sökte specifikt deras råd och fann att de var eniga i sina känslor om att detta var rätt sak att göra”, sade han. ”Men i slutändan var det ett anställningsbeslut som fattas av administrationen på Seminariet och Institutet.”

Beslutet kommer vid en tidpunkt när andra förändringar för kvinnor har hänt i kyrkan. Under de senaste 25 månaderna, har kyrkan bland annat sänkte den ålder då kvinnor kan tjäna heltidsmission, skapat nya ledarskapsbefattningar för missionärer, gjort det möjligt för kvinnor att be på generalkonferenser och gjorde kvonnornas allmänna möte till en del av generalkonferenser.

Morgan har känt Webb och andra medlemmar i administrationen av Seminariet och Institutet i 15 år. Hon bekräftade att de har talat om och övervägt policyn under åtminstone denna tid.

Morgan vet kvinnor med barn som beslutat att inte gå in lärarutbildningen eftersom de visste att de inte kunde bli anställda. Hon vet kvinnor som gifte sig med män som hade barn från ett tidigare förhållande och var tvungen att lämna Seminariet och Institutet.

Hon har också känt lärare som gift sig, som även hon så småningom hoppas att göra, och sedan fått barn och varit tvungna att lämna Seminariet och Institutet.

”Jag minns att jag tänkte när jag kom in i programmet från början, att detta kanske inte är rätt yrke för mig för om min man dör och jag har barn och jag behöver ett jobb, ska jag vara tränad att göra detta men inte vara berättigad till ett jobb. ”

Detta är en av anledningarna till att Morgan, som förvärvade en kandidat-och magisterexamen vid BYU, avslutade med en Ph.D. vid Utah State University när hon undervisade i kyrkohistoria på BYU efter att ha undervisat på Seminariet i sex år.

Webb sade att allt detta var överväganden som spelade en roll i beslutet.

”Dessa beslut är viktiga, så därför har vi tänkt på det hela en hel del. Jag är glad att den tiden är inne. Vi erkänner och värdesätter den viktiga rollen som mödrar och familjer. Vi inser också att många kvinnor är fantastiska lärare och förebilder för våra studenter. Vi litar på att våra lärare kommer att fatta rätt beslut för sin egen och familjens situation.”…

…Webb sade att administratörer tog bort policyn som gjorde skilda medlemmar olämpliga för en anställning som heltidsanställda lärare. Nu kan de som gift om sig efter en skilsmässa komma ifråga för en anställning.

###

För den som är intresserad så kan man läsa hela artikeln här

http://www.deseretnews.com/article/865615543/LDS-women-with-children-now-eligible-for-full-time-seminary-institute-jobs.html?pg=all