Kategoriarkiv: Familjen

Celibat – en gudomlig förordning?

Celibatet är liksom treeninghetsläran en dogm som har vuxit fram inom den kristna kyrkan.

”Jesus säger: att de som kan tillägna sig detta [celibatet] bör göra det, för himmelrikets skull (Matt 19:12) Men detta var ingen enhällig regel och flera av apostlarna var gifta (Matt. 8:14, 1 Kor. 9: 5), i alla fall från början (Matt 19:29). Men dels på grund av ett yttrande hos Paulus, att det ogifta ståndet under vissa förhållanden är att föredra (1 Kor. 7:38), dels till följd av den genom munkväsendet sig allt mer utbredande åsikten om askesens välbehaglighet inför Gud började man efter hand inom kyrkan betrakta det ogifta ståndet som någonting särskilt förtjänstfullt.”

Vid kyrkomötet i Nicea 325 då man försökte ena den kristna trosläran mötte dock förslaget på celibat hos präster på stort motstånd och det var inte förrän på tusentalet som Gregorius den VII lyckades genomdriva ”celibatet såsom en för hela den romerska kyrkans prästerskap gällande lagstadga.” Den som redan var gift fick helt enkelt skilja sig eller överge sitt ämbete. http://sv.wikipedia.org/wiki/Celibat

Idag menar forskare att katolska kyrkans krav på celibat för präster egentligen inte var religiöst motiverat utan i första hand handlade om pengar. Katolska kyrkan ville helt enkelt inte betala underhåll för den avlidne prästens hustru. Detta medförde att prästerna istället tog sig konkubiner:

”In reality, the 1139 law did not enact celibacy but merely changed marriage into concubinage. Rice quotes from a document on celibacy prepared by church historian Hubert Jedin for the Second Vatican Council: ”It would be a mistake to imagine that these permanent concubines, especially in the countryside, would have aroused a lot of scandal,” said Jedin. ”We know of many cases where these `keepers of concubines’ possessed the sympathies of their parishioners and were looked upon as good and virtuous pastors.” No finer mind than Thomas Aquinas had provided stubborn opposition to those who saw celibacy rulings as part of divine law. Thomas contended that the celibacy requirement for Catholic priests was merely Church law that could be reversed by any time by papal or conciliar authority.” http://www.arthurstreet.com/celibacy1993.html

Även idag höjs röster emot kravet på att ta bort celibatsplikten för präster med argumentet att det skulle kosta katolska kyrkan för mycket pengar. http://www.telegraph.co.uk/news/religion/3406108/Catholic-Church-has-no-reason-to-stop-priests-from-marrying-says-leading-bishop.html I samband med de pedofilskandaler som florerat inom katolska kyrkan har dock alltfler kritiska röster höjts mot katolska prästers pliktcelibat. http://www.svd.se/kultur/understrecket/celibatet-ar-inte-del-av-katolska-kyrkans-lara_4615551.svd

Inom katolska kyrkan råder en uppfattning om att katolska präster är bättre själasörjare om de inte har en familj, utan istället helhjärtat kan ägna sig åt sitt kall. http://debatepedia.idebate.org/en/index.php/Debate:_Catholic_priest_celibacy

I Jesu Kristi Kyrka råder ett motsatt förhållningssätt till den katolska kyrkans syn på celibatet. Eftersom Jesu Kristi Kyrka inte tar del av de läror som växt fram inom kristenheten, finns heller inte synen på celibatet som något bättre, eller andligare. Synsättet att köttet var något syndigt och sexualiteten närmast sågs som något smutsigt, var mycket en påverkan från ickekristna läror och traditioner som gnosticismen. Den katolska kyrkans tro att Maria, Jesu moder, skulle ha levt i celibat under hela sitt liv delas heller inte av Jesu Kristi Kyrka.

I skapelseberättelsen uppmanar Gud Adam och Eva att föröka sig. Familjen var grundläggande och den synen råder även inom Jesu Kristi Kyrka. För att kunna erhålla ansvarfulla ämbeten i kyrkan krävs det att man är gift. En liten församling (gren) tillåts ha en församlingsföreståndare (grenspresident) som är ogift, men en stor församling måste ha en församlingsföreståndare (biskop) som är gift. Det är församlingsföreståndaren som agerar församlingens själasörjare. Många som kommer till gränspresidenten eller biskopen vill ha hjälp och stöd som gäller familjekonflikter. Därför anses en gift man ha bättre förståelse för denna typ av problematik.

Naturligtvis tar ämbetet som själasörjare mycket tid och kraft i anspråk, men eftersom Jesu Kristi Kyrka är en lekmannakyrka, blir grenspresidenten eller biskopen avlöst från sitt ämbete efter några år.

Babyafton

En mycket fin tradition som vi har i kyrkan är babyafton. Naturligtvis kan även andra traditioner finnas med i kyrkan, som att kidnappa en person som ska gifta sig och genomföra en möhippa, men babyafton är något som jag inte stött på någon annanstans än i kyrkan.

På hjälpföreningen viskas det och skickas runt lappar. Babyaftonen ska liksom möhippa ska vara hemlig för kvinnan som blir utsatt. Vanligtvis sker babyafton när en kvinna väntar sitt första barn, men ibland kan en kvinna som t ex byter församling få en babyafton för barn nr 2 eftersom det är den församlingens första bebis.

När jag var gravid med mitt första barn blev jag helt ovetandes inbjuden till en annan medlems hem och där väntade ett gäng kvinnliga medlemmar (män är portförbjudna). Traditionerna kan variera, precis som på en möhippa, men ett sånghäfte hade satts ihop, alla kvinnorna hade med sig en present och alla kvinnor fick skriva på små lappar vad de önskade för egenskaper för den blivande bebisen. Jag minns en sådan lapp som jag fick. Där stod det att man önskade att barnet skulle ha ett behagligt skrik. Hm, jag tyckte det lät lite konstigt, men faktum är att när min Paula hade fötts så skrek hon inte sådär gällt och skärande som många andra bebisar skriker, utan hon använde rena basrösten i sina skrik. På så sätt blev faktiskt hennes skrik mycket mer uthärdligt. Ingen av mina barn har skrikit speciellt mycket, så behagliga skrik är ett bra önskemål för den blivande mamman.

En medlem i kyrkan som bor i Norrland har skrivit ett litet blogginlägg om en babyafton. Lägg märke till alla presentband som den blivande mamman har i håret. Det är nån slags tradition att när man öppnar ett paket ska bandet fästas i håret. Det värsta av allt är att man ska gå hem i det skicket också!! Men värre kan det vara på en möhippa. Då bygger man upp en hel brudklänning av pappersservetter som den blivande bruden ska gå hem i.
http://sasha-samara.blogspot.com/2010/05/babyafton.html

Visdomsord i tider av stress

En medlem i min församling,vi kan kalla honom för David, berättade vid ett tillfälle när han höll en lektion i kyrkan om sina erfarenheter av stress.

Han var bara drygt trettio år då han en dag ramlade ihop. Han hade fått en kollaps och fick som en konsekvens gå en kurs i stresshantering. David har alltid varit en mycket aktiv person. Han var gift med fyra små barn. Hans fru var hemma med barnen och trots att de bara hade en inkomst bodde de i en villa i ett medelklassområde.

David hade ett stressigt projektledarjobb och arbetade nästan jämt. De visdomsord som han fick med sig efter kursen i stresshantering var följande tre punkter:

1) Säg NEJ.
Du kan inte ta på dig allt, säga ja till allt och vara den som alltid ställer upp.

2) Prioritera.
Vad är viktigast? Gör en lista, beta av det viktigaste först, i din egen takt.

3) Delegera.
En del människor tycks tro att allt hänger på dem. Men visst kan vi dela ut arbetsuppgifter till andra. Alla kan göra något.

För mig som är ensamstående mamma med fyra barn känns dessa tre punkter jätteviktiga. Naturligtvis skulle jag vilja göra massor med saker som jag sysslade med när jag var yngre och inte hade barn, men det får vänta. När minstingen blivit tillräckligt stor ser jag fram emot att aktivera mig i någon förening och eller något politiskt parti, sjunga i kör och gå en massa kurser.

Att prioritera är också viktigt. Måste jag städa,handla, betala räkningar, tvätta, gå på simskolan med minstingen och föräldramöte samma dag? Nej, jag tar det viktigaste först. Resten får anstå till i morgon. Jag vinner ingenting på att göra allt på en dag och bränna ut mig. Det måste finnas en balans mellan arbete och vila.

Mina barn är idag 6, 8, 10 och 13 år. De hjälper alla till med någonting. Paula, min äldsta får hjälpa mig med att ta lillasyster på ridskola, de tre äldsta hjälper till med att göra rent kattlådan, min äldste son har huvudansvaret för att slänga soporna inklusive källsorterat skräp, min yngste son hjälper mig att sortera och vika tvätt som ska in i pojkarnas skåp. Alla barnen ska se till att katterna och kaninen har mat och vatten. Paula ska göra rent kaninlådan. Barnen ska själva i möjligaste mån städa sina rum. De äldre barnen kan hjälpa de yngre barnen med läxor. Paula är jätteduktig på att laga mat och göra kladdkaka…

En tidigare arbetskamrat till mig var sjukskriven i många år pga stress. Hon hade fått rådet av en läkare att göra något roligt. Det rådet har jag tagit till mig och när tid och lust infinner sig plockar jag med min släktforskning.

På min ytterdörr sitter ett vykort med visdomsord. Det är utdrag ur en bok av Gullmay Idman som heter Vilja, våga, välja. Hennes punkter är följande:

  • Sprid en glad stämning och gör något roligt varenda dag.
  • Våga göra livet spännande och tag en positiv utmaning varenda dag.
  • Lös bekymren efterhand som de kommer och minst ett litet varenda dag. Tag konflikter, svårigheter och kriser som utmaningar.
  • Lär ut ansvar. Unna andra glädjen att kunna, så får du tid över för dig själv varenda dag.

Att finna tron man redan hade…

Har du en tro? Tror du på något? Är du ensam om den tro du har? Ja så är det nog för många svenskar. Vi är experter på att vara privattroende. Många gånger kanske vi också tror att den föreställningsvärld vi har och de andliga upplevelser som vi har gjort är något unikt just för oss.

Så kunde åtminstone jag tänka innan jag blev undervisad av missionärerna. Det var nog bara jag som trodde som jag gjorde och det jag upplevt var bara något som jag hade upplevt. Därför var det en stor överraskning när missionärerna började berätta om förexistensen för mig. Naturligtvis visste jag att det fanns en förexistens, men inte visste jag att det fanns en kyrka som lärde ut detta.

Mina föräldrar som inte alls var religiösa, förutom privatreligiösa, hade haft en underlig upplevelse som de återgav för mig under min uppväxt. Mina systrar var tio respektive tretton år när jag föddes. Tanken var att det räckte med två barn.

Mamma berättade för mig att hon upplevde en röst som talade till henne. Budskapet var: ”jag är en kvinna och jag vill bli född”. Mamma slog bort upplevelsen, men rösten återkom gång på gång. Till sist gick hon till min pappa och berättade om sin upplevelse. Pappa hade då bekräftat för mamma att han hade haft samma upplevelse, men inte vågat berätta detta för min mamma. Mamma berättade att rösten som hon hörde gång på gång inte upphörde förrän hon var gravid.

När jag väl hade blivit undervisad om förexistensen gick jag först till mamma och frågade henne om det var ett skämt det som hon berättat för mig under min uppväxt. Nej, mamma bekräftade att det inte var ett skämt. Detta var verkligen vad hon hade upplevt. Då gick jag till min pappa och frågade honom enskilt om det verkligen var sant att han hade upplevt en röst som sagt till honom att ”jag är en kvinna och vill bli född”. Pappa bekräftade för mig att det faktiskt inte var ett skämt, utan verkligen hade hänt.

Varför mina föräldrar hade denna upplevelse och varför jag så promt uppenbarligen ville bli nedfödd till just denna familj kan jag inte svara på, men att förexistensen existerar och att vi aktivt väljer våra föräldrar är något jag vet, utan stöd från Jesu Kristi Kyrka.

Samma sak är det med tron på livet efter detta. Min mamma tog sin mammas död mycket hårt och sörjde djupt. Hennes mamma hade dött av cancer vid 81 års ålder. Hon berättar att hon en dag fick se sin mamma stå framför henne. Hennes mamma såg inte gammal ut, utan var i fyrtioårsåldern dvs den ålder hon hade när min mamma växte upp. Mamma såg sin mamma sträcka ut sin hand som för att smeka mamma över kinden. Mamma kände det som en kall vind över kinden.

Något som mamma ångrar är att hon inte blev glad över att se sin mamma, utan bara rädd. Hon skrek åt sin mamma att inte visa sig igen och slängde sig i min pappas famn när han dök upp en stund efter upplevelsen. Efteråt kände mamma sig glad över att ha fått träffa sin mamma, men vem blir inte rädd av en sådan upplevelse?

När jag blev undervisad av missionärerna så berättade de för mig om andevärlden. Att våra döda lever här och nu fast i en annan dimension. De ser oss och kan ta kontakt med oss.

När min pappa gick bort så var jag hemma sjuk i influensa. Efter att ha fått dödsbeskedet gick jag och la mig. Jag kom in i någon slags halvdvala och drömde att jag inte låg i min säng hemma, utan i min säng hemma i barndomshemmet. Min pappa visade sig i dörren till mitt rum och sa helt kort ”ja då säger jag väl godnatt då”. Han brukade alltid uttrycka sig på det sättet när jag var växte upp. Jag flög upp ur sängen och omfamnade min pappa med orden ”du lever ju!” Jag minns att pappa såg sig förundrat omkring. Var hade han hamnat? Så sa han plötsligt till mig: ”Gunnel, det där som du tror på. Tror du verkligen att det är sant?” Jag förstod att pappa inte längre var så negativ till min tro nu längre när han själv gått över till andra sidan och svarade honom ”ja,pappa. Jag tror verkligen att det är sant.”

Drömmen tog slut och jag vaknade upp. Naturligtvis har jag haft många drömmar i mitt liv som bara har varit just drömmar. Men den här drömmen var annorlunda. Jag kände verkligen att jag hade mött min pappa som precis hade gått över från ett liv till ett helt nytt liv. Dagen därpå var jag verkligen nere i min sorg. Då kände jag plötsligt en närvaro. Jag visste att det var min pappa som stod brevid mig för att trösta mig och jag minns att jag kände att jag aldrig mer skulle känna så djup sorg igen, för jag visste att pappa fanns där vid min sida.

Relationen Faden-Sonen-Mannen-Kvinnan

Dagens gästkrönikör: Kristian den Kristne

Hur var det nu med alla huvuden i Nya Testamentet. Man kan få ”huvudbry” för mindre. Paulus tar upp tre ”huvudrelationer” nämligen att Gud Fadern är Kristi huvud, Kristus är mannens huvud och mannen är kvinnans huvud (1 Kor 11:3). Jag tänker på en travesti på sången ”Ska vi byta grejer med varandra” Man kanske borde stoppa in ”huvuden” med varandra istället.

Verserna har otaligt gånger misstolkats och applicerats genom århundradena av män som trott sig ha rätten att bestämma över kvinnorna. Det står faktiskt inte ”överhuvud” det står bara huvud. så om vi stryker över över huvud och i stället skriver ansvar efteråt så får vi ut ordet ”huvudansvar”.

På vilket sätt har männen huvudansvaret över sin familj? Jo tack vare prästadömet. Männen har lovat Gud när de mottog prästadömets makt och myndighet att de skulle ansvara för sin och sin familjs andliga utveckling. Det större ansvaret vilar därför på mannen att leda sin familj i rätt riktning tillsammans i rättfärdighet med sin hustru. Hustrun ska inte behöva tjata om andliga göromål som hemafton, familjeböner, bordsböner, kyrkresor, tempelresor och andra andliga företagande. Männen ska med sitt prästadöme välsigna och inspirera sin familj på samma sätt som Kristus älskade sina församlingar. Jesus sa då han undervisade Nephiterna -Vad slags män bör ni då vara? Sannerligen säger jag er: Sådana som jag är. (3 Ne 27:27) Jesus var knappast en kvinnomisshandlare, översittare eller tyrann utan han undervisade om kärlekens, tålamodets och mildhetens principer. Så ska männen också vara.

Såsom Fadern, Sonen är ett så ska vi också försöka vara ett med dem i tanke, tal, ord och handling. Kristus tänker som Fadern gör, Mannen bör tänka som Kristus gör och Kvinnan bör tänka som mannen gör (om mannen lever rättfärdigt dvs).

Paulus undervisade att I Herren så är det så att kvinnan inte är till utan mannen eller mannen utan kvinnan. (1 Kor 1:11) Läran om upphöjelse kan väl knappast bättre bekräfta Paulus ord till oss. Mannen kan inte bli upphöjd utan sin kvinna och kvinnan kan inte bli upphöjd utan sin man. (LoF 131:1-3), (LoF 132:19). Det nya och eviga förbundet som Jesus pratar om är tempeläktenskap för tid och all evighet.

Prästadömets löften eder och förbund är följande
1. Männen lovar Gud att stå trofasta och förhärliga sin prästadömskallelse. (LoF 84:33) Att förhärliga sin kallelse är att göra sitt bästa i alla lägen och att utföra alla prästadömets uppgifter. Vi lovar att vara trofasta och hålla buden.
2. Herren lovar i sin tur att att prästadömsbärarna ska bli heliggjorda genom Anden till sina kroppars förnyelse. (LoF 84:33). Trofasta prästadömsbärare kan glädjas åt att bli styrkta till kropp och ande när de utför sina kall.
3. De blir också Moses och Arons söner med samma löften.(LoF 84:34) Aron och Moses söner administrerade de frälsande förordningarna till Israels barn. Prästadömsbärare idag får samma privilegier när de trofast tjänar i prästadömets heliga förordningar.
4. De kommer också att tillhöra Abrahams säd och de löften som Abrahams förbund innefattar. (LoF 84:34) För att läsa om Herrens löften till Abrahams så läs gärna (Abr 2:8-11)
5. Sist men inte minst kommer det mäktiga löftet i vers 38.LoF 84:38 Därför skall allt vad min Fader har ges åt honom

Läser man sedan noga från vers 36 så ser man att prästadömsbärarna i sin tur välsignar dem som tar emot deras ord med exakt samma välsignelser. Därmed får alla kvinnliga medlemmar tillgång till exakt samma välsignelser genom männen.
36 ty den som tar emot mina tjänare tar emot mig,
37 och den som tar emot mig tar emot min Fader,
38 och den som tar emot min Fader tar emot min Faders rike. Därför skall allt vad min Fader har ges åt honom.

Paulus förstod det här när han pratade om de tre huvudena. Det har åtskilliga människor inte gjort sorgligt nog.