Kategoriarkiv: Frälsning

Prins Ata, den andre sonen till kungen av Tonga och fjärde i linje till tronen har äntligen blivit döpt

Prince Ata viewing the October 2014 General Conference with missionaries.
Prince Ata viewing the October 2014 General Conference with missionaries.

Det blev en hel del kontroverser då prins Ata av Tonga visade intresse för Mormonkyrkan. Kungen fick höra talas om att hans näst äldste son hade bestämt sig för att bli döpt, och då skickade han sina soldater först för att stoppa dopet, men prinsen skickade iväg soldaterna.

Kungen nöjde sig inte med detta utan skickade premiärministern på Tonga för att få ett slut på spektaklet och förhandla med prinsen. Dopet sköts på framtiden ett tag och prinsen fortsatte att gå i kyrkan.

Men nu har äntligen prins Ata blivit döpt i en församling på Hawaii nu i mars. Vi får väl hoppas att kungen inte gör honom arvslös och allt möjligt annat som han hotade med. Det är inte lätt då man har trilskande föräldrar som inte gillar religionen man valt. Detta förekommer oftare än man tror.

http://lds.net/blog/hasten/tongan-prince-baptized-mormon-church-fathers-wishes/#.VQGkJeGwHZg

http://www.nzkanivapacific.co.nz/2015/03/prince-ata-baptised-in-mormon-church-despite-kings-repeated-requests-to-postpone-ceremony/#.VQGp4-GwHZj

http://mormonlady.com/2014/11/03/kungen-av-tonga-skickar-premiarministern-for-att-stoppa-sonen-fran-att-dopas/

Tro är inte gratis.

vår

För en tid sen kontaktade en facebookvän mig. Hen hade varit medlem i några månader, kanske upp till ett helt år och var vid tiden för dopet mycket entusiastiskt över att ta steget över och äntligen bli döpt.

Det här meddelandet på facebook var emellertid allt annat än entusiastiskt. Hen berättade för mig att hen inte längre trodde på kyrkan. Det fanns så mycket information på internet som pekade på att kyrkan inte var sann. Hen kände sig också obekväm som medlem då hen under hela sitt medlemskap både brutit mot kyskhetslagen och visdomsordet. När vi blir medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga så avlägger vi samtidigt löftet att inte ha utomäktenskaplig sex eller använda oss av alkohol och tobak, kaffe eller svart/grönt te.

Visst var det trist att hen inte längre hade någon tro och hade beslutat sig för att lämna kyrkan. Samtidigt  så kände jag att hen aldrig gett tron någon egentlig chans. Att låta döpa sig in i kyrkan är att ta ett steg, precis som det är ett steg att ingå äktenskap. Vem som helst av oss vet ju att det inte per automatik innebär att ett äktenskap blir lyckligt bara för att man är gift, man måste jobba på sitt förhållande också.

Samma sak är det med att bli medlem i kyrkan. Vi kan inte inbilla oss att det räcker med att bli medlem i kyrkan och så flyter allt på liksom. Nej, så är det inte. Ett äktenskap är en relation som man måste bygga på. Samma sak är det med den relation som vi ingår med Jesus Kristus och Vår Himmelske Fader då vi går ner i dopets bad. Vi måste arbeta på vår relation. Tro är inte gratis. Vi får inte förväxla begreppet tro med begreppet nåd. Nåden kommer från Gud och är gratis. Om vi tar emot Jesus Kristus som vår personlige frälsare i vårt liv så har vi försonats med Gud då Kristus tar på sig alla våra synder. I dopet så tvättas vi rena och kan vända blad. Vi börjar ett helt nytt liv.

I det här nya livet så innebär vår omvändelse också att vi håller blicken riktad mot Kristus och följer honom.  I Johannes 14: 23 står det:

 Jesus svarade: ”Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord. Och min Far ska älska honom, och vi ska komma till honom och ta vår boning hos honom. 

 Så att  välja att tro på Jesus Kristus innebär också att vi följer hans bud. Då kan vi också få Den Helige Andens bekräftelse i våra liv. Tro är ingenting beständigt. Det är en handling och ett förhållningssätt. Vi kan närmast jämföra tron med en planta som behöver näring för att överleva. Tron behöver skriftstudier och bön. Tron behöver att vi följer buden. Tron behöver ett bejakande av att lyssna till den stilla rösten i vårt inre. Tron behöver ett hjärta som är villigt till att omvända sig, ödmjuka sig, ha en positiv inställning och ha en önskan att tjäna. Vi måste öppna våra hjärtan och aktivt leva ut vår tro. 

Naturligtvis blev jag ledsen över det meddelande som jag fick på facebook, men samtidigt blev jag inte förvånad. Jag har själv varit likadan; trott att tron varit gratis och levt högt på den förälskelses rus som jag befann mig i som helt ny medlem. Men till sist kom jag ner på jorden. Förälskelsen var över och det var då till slut som jag insåg att jag var tvungen att börja jobba på den relation som jag ingått med Jesus Kristus och Vår Himmelske Fader. Då, när jag lever rätt och följer de bud som jag vet att jag måste följa så kommer tron som en bekräftelse. Jag möts av underverket att känna Den Helige Andes närvaro i mitt liv som bekräftar för mig att den väg jag valde när jag valde att följa Jesus Kristus är den rätta vägen som leder till ljus, glädje, frid och en känsla av meningsfullhet.  

En lycklig begravning

fredrik

Vad tänker ni på när ni hör ordet begravning? Min Svenska Kyrkan erfarenhet är att det är en sorglig och slutgiltig företeelse. Sorg, sorg och högtidlighet. Min mammas begravning kändes som en visit hos föreningen humanisterna; ingen tro, ingen förtröstan, ingenting mer än en opersonlig präst som rabblade upp sina opersonliga repliker och rituella mantra.

I fredags så bevistade jag en begravning för en kär broder i kyrkan. Han hade under flera år lidit av Parkinsons sjukdom och upplevt sjukdomen som ett monster som tagit över hans kropp. För hans anhöriga blandades saknad med en lättnad över att denne broder nu hade det bra.

Som jag tidigare skrivit i andra blogginlägg så älskar jag mormonska begravningar. När jag kom till kapellet så hade jag med mig tre rosor att lägga på kistan; en röd, en vit och en gammelrosagul. Även om jag inte aktivt umgåtts med familjen i det privata så upplevde jag Fredrik som en kär broder i församlingen.

Kapellet var helt fyllt med folk. Jag kände igen ett par personer som inte längre är aktiva i kyrkan, några personer hade jag aldrig sett tidigare. Var och en av oss blev tilldelad ett mötesblad. Det jag la märke till var ett par citat som stod i mötesbladet:  ”Det finns inget som heter ”det går inte””  samt ”Ska något göras så ska det göras ordentligt.”

Fredrik var en praktisk man och en obotlig optimist. Det framgick tydligt då de olika talarna på ett personligt sätt berättade om Fredrik. En äldre man berättade roliga anekdoter om sina upptåg tillsammans med Fredrik. Båda var norrlänningar så det var gott att höra jordnära norrländska och berättelser om fisketurer. Vid en fisketur så hade Fredrik gipsat en hand, men ändå så tog han i och rodde så att gipset lossnade. De fick båda ta sig till Tärnaby för att Fredrik skulle få nytt gips och som den äldre brodern uttryckte det så kan alla i Tärnaby från lokalvårdaren upp till läkaren gipsa.  Alla de fem barnen till Fredrik var också uppe och berättade om sin kära pappa. De pratade om hans ärrade händer som används flitigt då han hade arbetat som snickare, de pratade om hans envishet, hans frimodighet att berätta om evangeliet och hans eviga optimism – hans förmåga att ”tänka utanför ramarna.

Det var ett möte fylld av minnen, leenden och en stark förtröstan. Fredrik var nu tillsammans med sina föräldrar sin dotter som dog i plötslig spädbarnsdöd och sin dotterdotter som dog i nionde månaden. Det finns ingen sorg, bara saknad, men också en stor glädje över att Fredrik hade mött sin frälsare Jesus Kristus och att han hade det bra.

När talen var över och alla fina psalmer – Ja, jag får inte glömma att vår biskop Fabrice spelade gitarr och sjöng Frank Sinatras ”My Way” på begravningen. Den sången var Fredriks speciella önskemål – då samlades den närmaste familjen framför kistan och höll om varandra. Sen fick vi alla gå fram till kistan för att säga farväl och lägga våra blommor på kistan.  Det var ett sånt ljus, en sån glädje och en sån tacksamhet över hela begravningen. Det kändes som ett enda stort väckelsemöte där talarna inte bara talade personligt om Fredrik, utan också vittnade om Gud och Jesus Kristus och om hur nära vi lever våra avlidna. De finns hos oss, på andra sidan slöjan. De psalmer som sjöngs var  Var när mig varje stund, Blott en dag ett ögonblick i sänder samt O store Gud. Det var ett mäktigt möte med Andens närvaro och jag är tacksam över att jag fick vara med.

Efter begravningen skrev äldste sonen i familjen detta på facebook:

Tack för all värme och deltagande denna speciella dag då vi tog avsked av vår älskade make, far, släkting och vän. Vi känner en saknad naturligtvis, men samtidigt en stor frid i vetskapen att Fredrik är där han ska vara nu. Han har säkerligen påbörjat nya stora byggprojekt i vår Faders kärleksfulla rike och gläds över många kära återseenden! Tack för många speciella år Pappa och för allt gott – du blir saknad!

Hur resonerar man som mormonsk politiker?

polHur resonerar man som mormonska politiker? Ibland när jag hör resonemang av politiker som är medlemmar i kyrkan, både i Sverige och utomlands, så slår mig tanken på hur olika man kan vara. Det finns liberala mormoner, konservativa mormoner. Om kyrkan har en viss inställning i en fråga, kan man förvänta sig att den inställningen avspeglas hos den aktuella politikern? Nej, så är det inte. Som exempel kan nämnas att kyrkan officiellt stödjer den för illegala flyktingar generösa Utah Compact. Mitt Romneys inställningar till illegal invandring gör att man börjar undra om han ens har hört talas om Utah compact. Naturligtvis har han det, men han väljer att följa partilinjen.

En annan fråga berör om man som mormonsk politiker ska låta ens egna etiska ställningstagande spegla av sig på det politiska beslutsfattandet. Om jag t ex har en restriktiv inställning till abort, ska jag då stödja detta politiskt? Olika politiker resonerar olika och resonerar dessutom på olika sätt under olika faser av livet. Harry Reid blev ju nyligen kritiserad för att vara en demokratisk politiker. Han företräder ett parti som är för samkönade äktenskap och abort. Mitt Romney har från början ställt sig positiv till kvinnans fria vilja att utföra abort, men har under de senaste åren gjort en kovändning. Hur kan det bli så?

Det finns två saker man får ta ställning till som medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Det första är naturligtvis att man försöker sprida evangeliet, det goda budskapet, och försöker leva så som Jesus har levt. Man strävar efter en värld där familjen står i centrum, där alla människors lika värde ska betonas och där allt liv är Guds skapelse och måste skyddas. Det är ena sidan av myntet.  Den andra sidan är specifik för just vår kyrka. Det är doktrinen om människans fria vilja. Vi tror att Gud begärde en frälsningsplan i en förexistens, innan vi alltså var födda ner till denna jord. Två personer erbjöd sina tjänster. Först var det Lucifer som ville tvinga människan till frälsning för att sedan ta äran för vad han hade gjort. Sen kom Jehova – eller Jesus Kristus – och erbjöd sig att ge sitt liv för mänskligheten för att försona för människans synder och låta människan själv få möjlighet att välja mellan gott och ont. Äran för detta skulle tillskrivas Vår Himmelske Fader.  Ja, som ni alla förstår så vann Jesus frälsningsplan och Lucifer blev utkastad från himlen såsom en olydig ängel. Den här doktrinen gör att medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga också värnar om valfrihet. Vi måste ge människor rätten att själv välja sitt liv och få ta vad vi skulle betrakta som destruktiva beslut.

De här synsätten aukualiserades för mig för en tid sedan då en aktiv politiker i Sverige, tillika medlem i kyrkan, ställde följande fråga på ett diskussionsforum. Ha doktrinen om vikten av människans fria vilja i bakhuvudet så hänger ni med i resonemanget:

Jag funderar mycket på vad som bör göras eftersom jag blivit ersättare i kommunens folkhälsoråd. I våras fick ”vi” (jag var ju inte med då) en skrivelse från Astma- och allergiförbundet, där de pläderade för att kommunen skulle införa tobaksfri arbetstid, med hänvisning bland annat till allergier och astma som särskilt känsliga barn kan reagera på rökare och snusare som andas ut sin tobaksluft.

När vi fick den i socialnämnden(där jag då var ersättare) ställde jag mig negativ till detta eftersom det skulle få långtgående konsekvenser, det är nämligen inte bara barnen som påverkas av det s k skyddet en sådan policy skulle medföra. Det skulle enligt förslaget gälla alla inom kommunens arbetsplatser, vilket jag såg som en orimlig inskränkning i människors frihet att förstöra sin kropp.

Vad säger ni andra? Är det rimligt att som kommun kräva att ens anställda avstår från tobak under arbetstid?

Visst kan det verka oväntat att en mormonsk politiker i Sverige inte stödjer förslag som går ut på att Sveriges befolkning i högre grad håller på det som vi i kyrkan kallar för Visdomsordet, dvs kyrkans hälsolag som bl a föreskriver att vi som medlemmar inte får använda tobak. Själv brukar jag försöka tänka på hur jag förmodligen hade agerat om jag inte hade varit medlem i kyrkan. Jag kan, som allergiker, inte se hur en begränsad rumslig möjlighet för rökning, skulle inskränka på människans fria vilja. För mig är det självklart att vi måste ha ett samhälle som tar hänsyn till sina medmänniskor, och att röka på allmän plats är inte att ta hänsyn. Dessutom dör ca 500 personer i Sverige varje år till följd av sk. passiv rökning. Denne medlem har i varje fall drivit fråga om den fria viljan till sin spets.

Nedan ett par youtubeklipp där Mitt Romney först förespråkar rätten till fri abort för att sedan ändra sig i frågan. Förmodligen har han pendlat från doktrinen att människan har en fri vilja till den mer allmänna kristna synen att vi ska sprida nån slags etik i samhället. I hans uttalanden ekar också ett par  av de tretton  trosartiklarna i kyrkan

 

  • Vi gör anspråk på förmånen att tillbe Gud den Allsmäktige i enlighet med vårt eget samvetes maningar och erkänner alla människors rätt till samma förmån, att tillbe hur, var eller vad de vill.
  • Vi tror på att underordna oss kungar, presidenter, styresmän och överhetspersoner samt att lyda, ära och upprätthålla lagen. http://www.mormon.org/swe/trosartiklarna

 

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=lNDsyKnQIes&w=420&h=315]

 

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=Cr9DmX01tJk&w=560&h=315]

Mikaels dop

Mikaels dop
Mikaels dop den 3 Maj 2014 kl 13:00 i Täby Församling. På bilden ser man äldste Sahlin, äldste Johnson, Mikael och äldste Ogaard.

Jag har varit medlem i kyrkan sedan Maj 2014 och många har undrat hur jag har kommit i kontakt med kyrkan, vad mina föräldrar tycker om kyrkan och varför jag gick med. Det var lite mer än ett halvår sedan jag döptes, så jag tänkte fira det genom att skriva ett blogginlägg om varför just jag blev medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.

Det är ju så att jag har alltid haft ett intresse för religion sen jag var väldigt liten, jag har alltid trott på Gud eller i alla fall trott på en högre makt. När jag var yngre läste jag ibland berättelserna i Barnens bibel om Jesus, Jona och David och flera karaktärer och trodde på det som stod. Jag har varit medlem i Svenska kyrkan sedan jag var väldigt liten som de flesta svenskar har, och jag gick inte till kyrkan så mycket förrän hösten 2012 då jag blev mer seriös i min tro och jag läste alla evangelier i Nya Testamentet.

Jag var på ett slags alternativt konfirmationsläger som inte min hemförsamling hade utan det var lite mer som en språkresa. Jag var i England några veckor, väldigt trevliga människor och så, men jag kände väl att Svenska kyrkan inte var tillräckligt kristen utan anpassade sig för mycket till vad folk ville höra och inte vad dom borde höra. Jag gillar ändå Svenska kyrkan och många där är väldigt schyssta personer, men jag bestämde mig för att testa på en annan kyrka som var en frikyrka. Även fast jag gillade den mer, kände jag mig tillslut inte bekväm med allting som att ofrälsta kommer till helvetet.

Jag läste senare på om andra religioner och kyrkor, och hittade tillslut Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga eller Mormonkyrkan som den ofta kallas. Jag var ju lite bekant med den, visste att dom hade Mormons bok, att Mitt Romney som var presidentkandidat i valet 2012 i USA var Mormon, och jag hade även läst om kyrkan för något år sedan när det var mer aktuellt men tänkte inte så mycket mer på det.

Jag läste i alla fall om släktforskning, templet, Joseph Smith, kyrkans historia och lite i kyrkans skrifter på nätet, och efter det beställde jag hem Mormons Bok och två amerikanska missionärer kom och lämnade över boken. Jag bad med missionärerna och lyssnade till deras budskap. Dom kom flera gånger och jag gillade allt det dom berättade för mig. Jag besökte kapellet som ligger i en kommun nära där jag bor och tyckte att det var trevligt, sedan fortsatte dom att besöka mig och vi bestämde ett datum för dop, den 3 Maj 2014 kl. 13.00 i Täby Församling.

Dopet inleddes med en del tal och psalmer som: Jag är Guds lilla barn och Kom följen mig, och sedan döptes jag och blev nedsänkt i vattnet. Efter det fortsatte dopgudstjänsten med flera tal och psalmer och sen bjöds det på förfriskningar och jag fick som en gåva alla kyrkans skrifter (Mormons Bok, Läran och Förbunden, Den kostbara pärlan) som missionärerna hade skrivit en sida med ett budskap till mig.

Dopet var den bästa stunden i mitt liv då jag blev som född på nytt och alla mina synder blev förlåtna. Jag hade trott på Jesus innan men nu följde jag honom genom att gå med i hans kyrka. Jag visste och vet fortfarande att Joseph Smith är Guds profet som upprättade den sanna religion och att han blev speciellt utvald av Gud. Joseph är en av mina största hjältar då han offrade sitt liv för att vi som lever idag skulle få ta del av evangeliet som vi kan läsa om i Läran och Förbunden 135:7

”De var oskyldiga till varje brott, så som de tidigare ofta visat sig vara, och sattes i fängelse endast genom förrädares och ogudaktiga människors sammansvärjning. Och deras oskyldiga blod på Carthagefängelsets golv är ett stort sigill, satt på mormonismen, som ingen domstol på jorden kan förkasta, och deras oskyldiga blod på staten Illinois vapensköld, med statens brutna löfte, givet av guvernören, är ett vittne om att det eviga evangeliet är sant och som hela världen inte kan ifrågasätta, och deras oskyldiga blod på frihetens baner, och på Förenta staternas Magna Charta, är ett sändebud för Jesu Kristi religion som skall röra vid ärliga människors hjärtan i alla nationer, och deras oskyldiga blod skall tillsammans med alla de martyrers oskyldiga blod, vilka Johannes såg underaaltaret, ropa till Härskarornas Herre tills han hämnas detta blod på jorden. Amen.”

Kyrkan är sann, och trots att jag har hört en del kritik om kyrkan både från kritiker och folk som har lämnat kyrkan har det har inte påverkat mig då jag har kunnat få ett svar på kritiska frågor genom att läsa på kyrkans hemsidor där det finns väldigt bra information eller hemsidor eller bloggar som Mormonlady & Friends eller FAIR Mormon eller såklart även genom att be till Gud genom att fråga.

Nu har det gått 6 månader och över 7 dagar sedan jag döptes som medlem i kyrkan och det har jag aldrig ångrat, jag är fortfarande lika aktiv och trivs till och med ännu bättre än jag gjorde när jag blev medlem eftersom jag har fått fler vänner och vet ännu mer om kyrkan nu. Det har inte varit så jobbigt då dom i min släkt som vet att jag är medlem stödjer mig, och många av mina vänner tycker att det är coolt av mig att ta ett sådant beslut som att bli medlem i Mormonkyrkan.


Gästkrönikör: Mikael