Kategoriarkiv: Högtider och evenemang

Nyårsbal 2015

Nyårsbal 2015

Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och Göteborgs stav inbjuder dess medlemmar med vänner till nyårsbal, tillsammans med ungdomarna på Bolliaden.
Inträde: 100 kr; Familjepris: 250 kr (kontantbetalning)
Lättare tilltugg serveras.

Värd: Louis Herrey

den 31 december
kl. 20:00 – 01:00
den 31 december kl. 20:00 till den 1 januari 2015 kl. 01:00
Aranäsgymnasiet Kungsbacka

Gymnasiegatan 44, 43442 Kungsbacka, Sweden

https://www.facebook.com/events/622166634560338/

Allt som påverkar mig handlar inte om mig

candles-487698_1280

Har ni någonsin träffat en människa som tar allting personligt? Vad andra människor gör och säger tar de som uttryck för hur den människan känner inför dem. Och självklart är det mesta negativt.

Det är knepigt att relatera till en sådan människa. Man måste tänka både ett och två varv innan man säger eller gör något, och det kan bli fel i alla fall. Då måste man ta sig tid att förklara och försäkra att man inte menade något illa, och att uttrycka sina positiva känslor inför personen.

De flesta tänker nog ”men jag är inte sådan, tack och lov”. Eller?

När vi råkar ut för negativa saker, som till exempel sjukdom, arbetslöshet eller ett brott, frågar vi ibland ”varför gör Herren så här mot mig?” Vi utgår från att Han måste ha gjort det MOT OSS av någon (orättvis) anledning. Eller så frågar vi ”vad har jag gjort för fel?” och utgår från att det negativa som drabbat oss måste vara ett straff från en hård och arg Gud.

Jag tror att vi i den förjordiska tillvaron var fullt medvetna om att vi i dödligheten skulle utsättas för saker som varken var vårt eget fel eller Herrens handling. Sjukdom, olyckor, naturkatastrofer och annat är helt enkelt ett resultat av den dödliga värld vi lever i. Men nu när glömskans slöja har gömt våra minnen av den förjordiska tillvaron har vi också glömt jordelivets villkor.

Jag förundras alltid över människor som tappar tron på Gud när en anhörig dör. De har haft sin tro kvar medan andras anhöriga dog, men när deras egen nära och kära dör kan det inte finnas någon Gud, för ”då skulle Han ha hört mina böner. Jag bad ju så intensivt!”

Andra människor som förlorat sina anhöriga bad säkert också intensivt. Men nu handlar det inte om hur intensivt de anhöriga ber, eller om hur mycket de och den som dör har gjort rätt eller fel. Sjukdom är en del av att leva i dödligheten. Ibland kan vi bota, andra gånger upptäcks sjukdomen för sent, eller också finns ingen bot.

Det som spelar roll är hur vi hanterar det negativa. Vi är här för att utvecklas, och vad vi utvecklas till beror på våra val. Vi kan låta det negativa göra oss bittra, eller så kan vi se till det positiva. Eftersom det vi fokuserar på växer, väljer vi om det negativa ska utgöra en större eller en mindre del av livet och av våra personligheter.

Nu när det är som mörkast är ljus extra värdefullt, och det mest värdefulla ljuset är kärlekens ljus som brinner i våra hjärtan och återspeglar det Gudomliga kärleksljuset.


Gästkrönikör: Miriam

 

24/7 Music Stream – Julmusik 11-25 december – Mormon Tabernacle Choir

1450877

För alla som gillar julmusik.. Nu kommer Mormon Tabernacle Choir att strömma fritt 24 timmar per dygn 11-25 december från alla sina populära, berömda och prisvinnande inspelningar.

President Ronald Regan myntade begreppet att Tabernakelkören var Amerikas kör 1981, och kören är utan tvekan Amerikas mest berömda och populäraste kör, helt utan konkurrens.

http://www.deseretnews.com/article/865617128/Mormon-Tabernacle-Choir-to-stream-Christmas-music-Dec-11-25.html

http://www.mormontabernaclechoir.org/listen-to-music?lang=eng

Sjuttio ord för ensamhet

Lonely Girl

I Sverige så är det väldigt många människor som känner sig ensamma och utanför. Jag ser människor vandra genom livet alldeles ensamma, och jag funderar på varför de inte försöker att skaffa sig några vänner. Men det är inte alltid så lätt att få vänner i Sverige, för väldigt många skaffar sig dem redan i barn- och ungdomsåren i skolan.

Fast i Sverige så flyttar vi på oss en hel del pga att vi får ett jobb på en ny ort. Då står vi där alldeles ensamma och utan det där trygga sociala nätverket som vi alla behöver. För nätverket som vi tidigare byggt upp hjälper inte så mycket då vi behöver vänner på det ställe som vi lever och bor.

Nu i juletiden så tänker jag alldeles speciellt på alla dessa ensamma människor som finns i Sverige. Ska de behöva övervintra ensamma i sin lägenhet eller hus? Ska de gå i ide? Vem ska värma deras hjärtan och göra dem glada nu? I december så umgås man alldeles speciellt mycket med de närmaste vännerna och med familjen, och det är då som de ensamma känner sig ännu mera ensamma.

Hillevi Wahl, kolumnist på tidningen Metro skriver:

Den sociala ensamheten är någonting annat. Den som min mamma led av, efter många års missbruk. Och som jag också kände en sådan skam och sorg över i min ungdom. Jag saknade familj, vänner och sociala kontakter. När jag hade min trettioårsfest bjöd jag runt sextio personer – och ingen kom. Så här i efterhand kan jag förstå varför, jag var dålig på att få människor att känna sig speciella. Och i mig själv fanns sedan tidigt en känsla av att om jag försvann från jordens yta så skulle ingen sakna mig. Kanske hade jag behövt någon som visade mig en väg ut ur ensamheten. Professor John Cacioppo har lanserat metod som heter EASE – ease your way to social connection. E står för Extend yourself. Han menar att om vi vill bryta isoleringen måste vi sträcka ut en hand, börja småprata med den som vi vill lära känna. A står för Action Plan – vi måste söka oss till sammanhang där kontakt uppstår, en förening, en kör, en församling. S står för Selection – välj hellre några få djupa kontakter framför många ytliga. Och kanske det viktigaste och svåraste av allt: E – Expect the best. Vi måste våga tro på att andra vill oss väl.

http://www.metro.se/kolumner/ensamhet-ar-var-tids-folksjukdom/EVHnlb!mInvPrezmNc/

Det kan vara svårt att sträcka ut en hand då man känner sig ensam, men det är just då som det behövs extra mycket. Det räcker inte med det sällskap som tvn ger. Vi behöver leta upp en förening, en kör eller en församling snarast möjligt. Och jag vet att i Mormonkyrkan så finns det många som gärna sträcker ut en hand och söker nya vänner. Varför inte våga söka upp kyrkan och gå på julfesten eller ett möte på söndag? Det är som man säger: ”Friskt vågat, hälften vunnet.”

Vi tänder ett ljus i advent

candles-488575_1280

Så är det redan första advent! Vi tar fram adventsljusstakarna, julpyntar, bakar saffransbröd och börjar sjunga julsånger. För de flesta av oss är julen höjden av mysighet, om man kan uttrycka sig så. Men för en del är julen en påminnelse om hur ensamma de är, hur lite de har, och hur osäker deras framtid ser ut.

En fin nyare adventssång heter ”Vi tänder ett ljus i advent”. Jag citerar ur texten:

”Vi tänder ett ljus i advent,
Det värmer den som frusen är.
Vi tänder ett ljus i advent,
Det sprider ljus i vårt mörker här.
Och alla som är rädda och fryser på vår jord
De borde få sitta vid vårt bord när
Vi tänder ett ljus i advent,
När vi tänder ett ljus i advent.”

(Text och musik av Stewe Gårdare)

När jag går till jobbet passerar jag 7-8 tiggare på vägen dit, och lika många på vägen hem. Det är ofattbart hur många människor som inte alls har det vi vanliga svenskar tar för givet – en riktig bostad, ordentligt med mat, familjen omkring sig, sjukvård, vatten och avlopp, elektricitet. De bor i övergivna, utkylda husvagnar och lagar mat över öppen eld, sitter hela dagen ute oavsett väder och väntar på att någon ska förbarma sig och ge dem lite pengar, utan något annat att göra än att sitta och stirra framför sig.

För mig är det ofattbart att någon kan få för sig att dessa människor egentligen har pengar och bara gör sig till. Hur länge skulle någon av oss stå ut med att sitta där?

Men sen har vi också de som är känslomässigt fattiga. De kanske har jobb, bostad, arbetskamrater, sjukvård och allt annat som vi ser som välfärd, men saknar självkänsla, glädje och hopp. Vi tror att allt är som det ska tills de en dag inte kommer till jobbet eller skolan, för de orkade inte leva längre.

Under en period i mitt liv var jag lätt deprimerad. En kvinna i min omgivning sa alltid vänliga och upplyftande saker till mig, och det gjorde en fantastisk skillnad för mig! När jag mådde bättre och tackade henne för hennes värme började hon gråta. Hon hade inte haft en aning om att jag mådde dåligt, sa hon – hon hade bara för vana att uttala varje vänlig tanke!

Vi kanske inte ser att någon mår dåligt, men vi kan lysa upp när vi ser människor, visa vänlighet, och påtala det positiva vi ser hos dem. Då kanske vi tänder ett ljus i advent i en medmänniskas mörker, ett ljus som reflekterar den kärlek vår Himmelske Fader och Jesus Kristus har för dem.


Gästkrönikör: Miriam