Kategoriarkiv: Högtider och evenemang

Swedish Heritage Society of Utah

Nu är det dags igen att fira Lucia 2011 bland svenskar och svenskvänner i Utah. De gör det den 10 decmber, dvs lite i förväg pga vad jag gissar är praktiska skäl, då den 10:e är på en lördag.

IKEA slutar upp med den vanliga svenska maten som vi känner till och ska istället sälja sitt eget märke.

Så just nu så letas det bl.a. julmust för fullt i Salt Lake City bland alla svenskar och svenskvänner. För vad vore en jul utan julmust? Coca-Cola eller Pepsi-Cola duger inte… sorry, bara julmust duger.

Swedish Heritage Society of Utah är ett bra ställe för hemkommande amerikanska missionärer att träffas och att hålla det svenska språket levande.

”The Swedish store is taking pre-orders for julmust, limpa bread, and lussekattor. Please e-mail Vivianne at swedishheritage2@aol.com with your order. It will be reserved for you at the event on December 10 at Olympus Jr. High School.
Plan on shopping at the store for those special Swedish foods that make Christmas complete! And enjoy the Lucia program at 6:00 that evening!”

https://www.facebook.com/#!/groups/49729338472/

http://www.swedishheritagesociety.com/

Att inte dela varandras tro

Ja så närmar sig julen igen. Klapparna är inköpta, chockladkalendrarna likaså samt ett par paket polkagriskäppar att hänga i granen. Återstår gran, chokladgodis till granen, något att fylla julsockorna med, godis till godiskalendern i tyg, julmat. Lyckligtvis gillar min dotter Paula att
juldekorera så det delegerar jag till henne.

Mitt i alla förberedelser så ringer min systerson. Vi börjar tala om julen och han är inte alls glad. Min systerson är nämligen gift med ett Jehovas Vittne. Det innebär att jul och födelsedagar inte alls firas i deras hem. Vi börjar prata om hur han ska förhålla sig och jag påminner min systerson om att hans tro och värderingar också måste få utrymme i deras äktenskap. Min systerson känner sig skyldig över att överge sin fru över julen, men jag påminner honom om att för henne så är julen som vilken vardag som helst. Naturligtvis kan han komma över till mig tillsammans med sina barn och fira en riktig jul. Min systerson suckar och säger att hemma så är inte ens Kalle Anka ok, men han har i varje fall satt upp julgardiner på jobbet.

Naturligtvis tycker jag synd om främst barnen som inte får växa upp med det svenska julfirandet med morgonens julstrumpa,god mat, Kalle, godis, julgran, julmusik och bara känna glädjen över att det är jul. Jag vet ju hur mycket mina barn älskar julen. Min förhoppning är att min systerson inte låter sig påverkas så mycket av sin fru, utan kommer att fira jul med den övriga familjen som faktiskt firar alla högtider.

Så här kan det vara om man inte delar varandras tro. Ibland kan den ena partens tro eller brist på tro dominera hela familjen och ibland kan man komma fram till en rimlig kompromiss. Jag har stött på liknande problematik hos medlemmar i min kyrka där inte båda parterna i förhållandet är medlemmar i kyrkan.

En kvinna i min församling, vi kan kalla henne för Maria, var ensamstående med två små barn när hon träffade sin man. Naturligtvis hoppades hon på att han skulle bli medlem i kyrkan och i början såg det faktiskt lovande ut. Johan, som vi kallar honom för, slutade röka och följde med sin fästmö till kyrkan. Så gifte de sig till slut och Johan slutade med en gång att gå i kyrkan. Tyvärr är det inte första gången som jag har sett detta hända. Maria var jättebesviken, men bet ihop accepterade att hon fick gilla läget.

Ibland dök faktiskt Johan upp i kyrkan, men han såg alltid så kritiskt och avvaktande ut. Jag beundrar Maria, som hela tiden höll sig aktiv i kyrkan. Det är annars vanligt att blandäktenskap brukar leda till inaktivitet. För hur lätt är det varje söndag gå till kyrkan när ens partner vill göra något helt annat under helgen? Det enda kritiska som jag hörde Johan säga om kyrkan var att han tyckte det var fel att Maria som ensamstående skulle betala tionde till kyrkan. ”Hon kunde ju aldrig åka på semester”.

Nu har Johan och Maria varit gifta i ca 20 år och de är lyckliga tillsammans. De har fått två gemensamma barn och en av Marias fyra barn är fortfarande aktiv i kyrkan. Maria älskar verkligen sin man, men hon har varit ledsen för hans alkoholproblem. Maria har kämpat och kämpat och nu har jag fått veta att Johan har uttryckt att han är tacksam för kyrkan och känner att Marias kamp för att rädda Johan från hans alkoholism har räddat hans liv.

En parallell till denna berättelse är den om den kände filmskådespelaren Robert Redford. Han var under många år gift med en medlem i Jesu Kristi Kyrka, Lola Van Wagenen, och han har berätta att hans fru hjälpte honom bort från hans alkoholism.

”Luckily, one of Redford’s neighbors in his apartment  building in Los Angeles was Lola Van Wagenen, a Mormon from Utah. After she  helped him recover from his drinking problem and regain some focus in his life, he couple were married in 1958.”
Robert Redford. Authors and Artists for Young Adults. Vols. 7-26. Gale Research,
1992-99. Reproduced in Biography Resource Center. Farmington Hills,
Mich.: Gale, 2009
.

Att vara gift är inte lätt. Det kräver mycket ödmjukhet och kompromisser. Om man dessutom har olika tro som sätter sin prägel på hur man vill leva sitt liv är det desto viktigare att verkligen respektera varandras olikheter. Man kan se sitt liv tillsammans som en god kaka där man tar del av det positiva i varandras tro. Som att ta en kakbit ur en god kaka.

Midvinternattens köld är hård. Stjärnorna gnistra och glimma…

Varje julafton får vi tillfälle att i teve lyssna till Viktor Rydbergs dikt tomten.

http://www.youtube.com/watch?v=SvYKCGy216g
http://www.youtube.com/watch?v=qpvkLb1Wmlg

Att Viktor Rydberg är en av våra största kulturpersonligheter vet vi kanske, menhans religiösa grubblerier kanske det inte är lika många som känner till.

För ett antal år sedan hade jag tillfälle att korrespondera med en präst i Svenska Kyrkan, Torbjörn Axelsson, om min tro. Han ställde sig ganska positiv till vår tro på en förexistens och kunde berätta att Viktor Rydberg i likhet med Jesu Kristi Kyrka förespråkade tron på en förexistens.

Rydberg skrev inte bara romaner och dikter, utan gav också ut teologiska skrifter. Han åberopade en av kyrkofäderna, Origenes, som förespråkade läran om en förexistens. Precis som inom Jesu Kristi Kyrka trodde Viktor Rydberg inte heller på treenighetsläran, utan att Gud, Jesus och Den Helige Anden var tre separata personligheter.

I Viktor Rydbergs dikt Tomten kan jag faktiskt utläsa lite av dessa existensiella tankar:

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick — men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Personligen känner jag stor tacksamhet över att känna till svaret på gåtan. Genom mitt medlemskap i Jesu Kristi Kyrka så vet jag varifrån vi kommer och vart vi är på väg.

Viktor Rydberg skrev också Betlehems stjärna eller Gläns över sjö och strand, som Alice Tegnér tonsatte. Vilken underbar dikt- och musikskatt vi har i vårt land!

http://www.vr.se/huvudmeny/arkiv/2002/tvarsnittnr32002/rydbergsreligiosareaktioner.4.6703f9bd10e07db4ff1800061.html

Julen – att ge inte att få

Så här lagom inför jul så har jag plötsligt drabbats av beskedet att jag inte längre har något arbete. 40% arbetstid har jag från december, vilket med rätten till 75 dagar som deltidsarbetslös, innebär att jag förmodligen måste gå över till att bli heltidsarbetslös efter ett tag.

Eftersom jag är ensamstående fyrabarnsmamma som ännu inte lyckats skrapa ihop till vare sig årsförråd eller flera månadslöner på banken, enligt kyrkans råd, så gäller en rejäl svångremspolitik och nedskärningar i hushållskassan.

För barnen har jag meddelat att det inte blir så många julklappar i år. Vi måste helt enkelt vara rädda om de pengar vi har. Det verkar inte som om barnen har tagit illa upp, men kanske att minstingen på sex år inte har förstått riktigt. Jag har i varje fall köpt ett par tre presenter till varje barn. Min äldste son som är nästan elva år har ryckt på axlarna och sagt att ”vi har ändå så mycket grejer”.

Men är inte detta ändå en chans att återerövra vad julen ändå handlar om? Istället för köphysteri så kan vi som familj koncentrera oss på att bara vara tillsammans och tänka på att ge istället. För ge, det kan faktiskt de flesta av oss.

I Hjälpföreningen, kyrkans kvinnoförening, har initiativ redan tagits för julens tjänandeprojekt. Kontakt har tagits med den kristna hjälporganisationen Hoppets stjärna, och vi har fått information om vad vi ska skänka för något nu i jul. Vi ska packa in det vi skänker i bananlådor och ta med till vårt kapell. Min yngsta dotter och jag har vandrat iväg till ett par matbutiker och tiggt bananlådor. Nu står sex bananlådor i källarförrådet fyllda med barnkläder och leksaker som ska göra livet lite lättare för någon familj utanför vårt rika land.

Vad är julen för dig? Är det köphysteri, ”årets julklapp”, vinterresa till något varmare land eller är det främst gemenskap och givande? Jag tror vi alla får tänka till lite vad julen representerar. Vi firar att vår frälsare en gång föddes i fattiga omständigheter i ett stall. Han som är vår Gud kom ner till oss i all enkelhet. Det Kristus vill förmedla till oss är kärlek och gemenskap,
viljan att ge och finnas till för varandra och uppskatta och känna tacksamhet
för det vi faktiskt har. För mig representeras dessa tankar så fint i Topelius
dikt som tonsatts av Sibelius. En julsång som minner mig om min barndom där
julen präglades av mitt finlandssvenska arv.

Giv mig ej glans, ej guld ej prakt i signad
juletid.

Giv mig Guds ära
änglavakt och över jorden frid.

Giv mig en fest som gläder mest, den konung jag har
bett till gäst!

Giv mig ej glans,
ej guld, ej prakt, giv mig en änglavakt!

Giv mig ett hem på fosterjord,

en gran med barn i ring,

en kväll i ljus med Herrens ord

och mörker där omkring!

Giv mig ett bo

med samvetsro,

med glad förtröstan, hopp och tro!

Giv mig ett hem på fosterjord

och ljus av Herrens ord!

Zacharias Topelius

 

Att fira jul och andra högtider i kyrkan

Luciafirade i Västra Fröluda kapell vid julfesten 2010.

Hur firar man jul och andra högtider i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga?
Fråga kommer ibland upp och jag tror att det delvis kan bero på att vår kyrka förväxlas med Jehovas vittnen som inte firar vare sig jul eller andra kristna högtider.

Kyrkans medlemmar firar jul och påsk eftersom dessa högtider firar det som de ur en andlig ståndpunkt anser är de viktigaste händelserna i världshistorien: Jesu Kristi födelse, död, lidande och uppståndelse. De firar också lokala och nationella högtider i sitt hemland, liksom födelsedagar, årsdagar och andra betydelsefulla familjehögtider.
ur Ett liv som medlem från Jesu Kristi Kyrkas officiella hemsida. http://www.jesukristikyrka.se/om-kyrkan/ett-liv-i-tro/ett-liv-som-medlem.html

Svaret är att det inte finns någon egentlig skillnad mellan julfirande och andra högtider hos medlemmar i Jesu Kristi Kyrka och medlemmar i andra kristna kyrkor. I Kyrkan anordnas julfest och julkonsert varje år, ivarjefall i vår församling i Västra Fröluda som är en riktigt stor församling. Vi har inga speciella extra möten vid högtider, vilket betyder att vi inte har möten på t ex långfredagen eller juldagen. Våra möten är alltid på söndagar och den söndag som ligger närmast julafton brukar vara ett förkortat möte och alltid ha julen som tema. Vid påsk hålls alltid tal om Jesu död och uppståndelse på söndagen.

Naturligtvis finns det firanden i kristna kyrkor som vi inte har i vår kyrka t ex julotta och midnattsmässa, men det står varje medlem fritt att även delta i dessa traditioner. Det finns många medlemmar som gillar allt ifrån gospelkonserter i frikyrkan till midnattsmässa i Katolska kyrkan och gärna bevistar dessa evenemang.

I hemmet firar medlemmar jul precis som alla andra. Här i Sverige med besök hos släktingar, Kalle Anka och julklappar. Julevangeliet läses upp och i många hem, däribland mitt, finns en julkrubba uppställd som en motvikt till alla tomtar som dekorerar hemmet.

En medlem i Sverige skriver följande om kyrkans och sin familjs jultraditioner:

”Vi brukar ha en speciell söndag i varje församling, i anslutning till julafton, som ersätter den ”vanliga” gudstjänsten med en som går i Julens tema. Då brukar vi ha ett Julprogram där medlemmarna (både de vuxna och barnen) framför Julevangeliet varvat med julsånger som beskriver det man precis läst om. Dessutom brukar Staven (sammanslutning av ett antal församlingar i ett geografiskt område, ungefär som ett Stift) ha en Julkonsert någon gång i december. Fast det varierar lite från år till år beroende på vem som fått i uppdrag att planera den.

När det gäller medlemmarnas egna traditioner finns det nog hur mycket som helst. Det finns ingen uttalad ”Mormon-tradition” som jag känner till, förutom att vi uppmanas att minnas och ha Jesus Kristus i Centrum. Fast det är ju inte enbart specifikt för Julen. Det skall man ju alltid göra.Om jag utgår från mig själv var min familj lite vagabonder. Vi tenderade att resa runt bland släkten hela tiden och delta i deras traditioner och hade således inte så mycket egna. Då fick vi prova på både det ena och det andra.

I min frus bardomshem läste man alltid julevangeliet tillsammans, sedan tittade man på Kalle Anka och efter det fick någon klä ut sig till jultomte och dela ut julklapparna. I början var det alltid min frus pappa som skulle gå ett ärende, men allt efterssom ville barnen också låtsas vara jultomte. Svärfar brukar ha som mål att bjuda hem någon på julafton, som han inte känner och som han tycker verkar ensam. Vanligtvis någon han träffat på bussen eller på stan någon vecka före jul. Det är alltid spännande att se vem han har bjudit när vi firar jul hos dom. Det tycker jag är en fin tradition, men vi har inte riktigt vågat haka på den.

Numera tycker barnen om att klä julgranen, slå in julklappar och ställa ut julpynt. Jag själv är inte så förtjust i bakning, men barnen och mamma tycker om att baka pepparkakor och lussebuller. Förra året började vi med en tradition vi plockat upp att tillsammans (jag också…) bygga ett pepparkashus som vi skulle äta upp på nyårsafton, men det överlevde inte så länge… Storebror och lillasyster brukar ta hand om tomtens jobb på julafton.”

I kyrkan har vi heller inget emot mer profana traditioner och firar gärna dessa i kyrkan. Ungdomarna i kyrkan har Alla hjärtans dag fester och för barnen har vi t ex halloweenfest. Nu på måndag kväll ska jag och mina barn fira halloween i kyrkan under temat ”trunk or treat”. I vanliga fall kallas det för ”trick or treat”, men eftersom man inte vill att barnen ringer på och tigger godis hos främmande så ställer man upp bilar på kapellets parkering där det ligger godis i bakluckan (=trunk) på bilen. Mina barn tycker det här är jättekul!

Vestibulen i Västra Frölunda kapell vid julfesten 2010.

Tabernakelkören håller varje jul en julkonsert som är ett fantastiskt evenemang. Denna jul har jag kontaktat Tabernakelkören och marknadsfört vår svenska julsångskatt. Till min glädje fick jag svar att mina musikförslag skulle presenteras för den repertoaransvarige för kören! Vem vet vad som dyker upp i framtida konserter hos tabernakelkören.