Kategoriarkiv: Media

”Sofi fångades av en sekt”

SEKTstartKOMBO-241

Just när jag började tänka att Media i Sverige kanske hade börjat bli mindre inskränkt och mer internationell  i sitt tänk så händer det plötsligt att en artikel dyker upp i Aftonbladet som är rena återgången till medeltiden.

I en artikel i Aftonbladet med rubriken ”Sofi fångades av en sekt” (2015-03-06) beskrivs hur förtvivlade föräldrarna är som förlorat sin dotter till mormonsekten. Ytterligare en intervju med en avhoppad mormon finns med. Till skillnad från berättelsen om ”Sofi” så är denna kvinnas namn inte fingrerat.

Berättelsen om ”Sofi” är en berättelse som ett flertal medlemmar känner till. Det finns nämligen inte så många medlemmar i Sverige att man inte vet vem det skrivs om, speciellt inte i detta fall. På Mormonlady skrev vi om ”Sofi” för ett par år sedan. Historien är tragisk. Det handlar egentligen inte om en flicka som väljer att bli mormon. Det handlar om föräldrar som inte kan acceptera sin dotters livsval. Själv känner jag igen mig allt för väl. Mina föräldrar förbjöd mig att ha med kyrkan att göra när de förstod mitt intresse för den. Jag tvingades att välja mellan kyrkan och mina föräldrar. Jag sattes i skräck av dem som skulle representera min trygghet och tillit. Hur svårt ska det vara för föräldrar att acceptera sina barns val och hur svårt ska det vara för Aftonbladet att inte vara så svartvita – allt för att skapa sensation? Det tråkiga för Aftonbladet är att det finns massor med människor i detta land som faktiskt känner mormoner och som vet att det de skriver inte stämmer. ”Sofi” skrev själv ett blogginlägg här på Mormonlady för ett par år sedan där hon gav sin version av vad som verkligen hade hänt. För att undvika ytterligare konflikter med sina föräldrar som ombads vi dock att ta bort blogginlägget.

Det är förvånande att Aftonbladet fortfarande kan befinna sig i en sån här ankdamm och inte inse att de har gjort bort sig. Andra svenska dagstidningar skriver idag respektfullt om vår tro. Läser man en populär tidning som Huffington Post så finner man många artiklar om ”mormoner”. En del är väl inte så smickrande, men många är riktigt positiva. De ger mao en nyanserad bild av vår kyrka och vår tro. Hur kan Aftonbladet vara så medeltida? Det är en gåta faktiskt.

Kyrkans informationstjänst kände till att denna artikel var på gång och kommer att bemöta kritiken. Mormonlady har varit in kontakt med FINYAR som forskar om nya religioner och nyreligiositet. De är förvånade över Aftonbladets agerande, men säger att Aftonbladet är svåra att kommunicera med. Aftonbladet hade inte kontaktad dem som artikeln handlade om. Mormonlady var den som fick berätta för ”Sofis” man om att de stod om dem i Aftonbladet. Frågan är vilken sorts journalistik det representerar; att inte låta samtliga parter komma till tals och inte ens informera att man tänker skriva om dem?

På ett par svenska facebookgrupper för medlemmar i kyrkan som jag är med i så diskuteras Aftonbladets artikel. Hur reagerar då medlemmar i kyrkan på artikeln? Ja, en del tar upp det faktum att endast 16% av Sveriges befolkning har förtroende för Aftonbladet enligt en färsk undersökning. Andra känner en trygghet över att människor över lag och t ex arbetsgivare tycker att det är ok att de är ”mormoner”. Några blir upprörda och anser att Aftonbladet representerar en inskränkt socialistisk syn. Vi kan alla tycka olika. För min del ger den närmast ett posttraumatiskt stressyndrom. Jag har själv gått igenom liknande som Sofi har tvingats gå igenom. Men trots att det är våra föräldrar som plågar oss så frågar ingen om våra känslor och hur vi har blivit bemötta.

Min äldsta dotter är inte längre aktiv i kyrkan. Visst hoppas jag på att hon någon gång kommer tillbaka till kyrkan för det är en sådan enorm glädje och tröst att ha Jesus Kristus i sitt liv. Men vad hon än väljer för liv så respekterar jag att det är hennes liv. Hon har sin fria vilja och rätten att välja sitt eget liv. Som medlemmar i kyrkan så måste vi respektera att våra barn väljer sina egna liv och sin egen livsåskådning. För mig är det också självklart att alla föräldrar, oavsett trosinriktning,  respekterar sina barns val.

Vill du läsa artikeln i sin helhet så finns den här: http://web.comhem.se/dannereuter/aftonbladet_sondag_1mar_s32-38.pdf

 

 

Något stort kan hända

Jon Henrik och övriga artister, lycka till ikväll!
Jon Henrik och övriga artister, lycka till ikväll!

Krönika i Östersunds-Posten, 21 feb 2015

http://www.op.se/noje/musik/louis-herrey-nagot-stort-kan-handa

En lördagskväll för exakt trettioen år sedan börjar publiken strömma in i Lisebergshallen i Göteborg. Samtidigt gör sig alla artister redo. Alla utom jag och Richard. Vi står fortfarande fast i den långa kassakön på Domus, Avenyn.

Tjugo minuter tidigare hade den impulsiva men ljusa insikten slagit oss: tänk om vi vinner hela kalaset! Hur gör vi då? SVT har säkert förberett Champange till vinnarna, men… vi är ju nykterister.

Med varsin Pommac flaska i handen börjar vi röra oss framåt. ”Förlåt… kan vi få tränga oss före?”

Förundrade blickar möter oss.

”Det är nämligen så att vi ska sjunga om en liten stund”, förklarar Richard.

”Ja… på Melodifestivalen!” lägger jag till och harklar mig ursäktande.

Snacka om stress. Men så hade hela veckan varit. Det började med de ursprungliga scenkläderna. De kändes helt fel. Alldeles för mycket glitter och prål. Kunde vi inte bara köra med något enklare, stilrenare? Vita byxor och pastellfärgade skjortor kanske? Men skorna då? Vi skulle kunna ta några Peter Pan boots och spreja dem med guldfärg. Men blir det verkligen snyggt? Nja… de får duga i alla fall. Och förresten, det blir nog inte så många i publiken som kommer uppmärksamma skorna ändå.

Koreografin var vi dessutom tvungna att förenkla. Det gick knappt att sjunga till det där aerobicspasset. Vi tar bort de flesta snurrarna. Vi hoppar mindre. Och allt flaxande med armarna skär vi ner till ett minimum. Dock borde vi nog behålla den lilla armsnurren i början av refrängen. Vem vet, kanske någon tycker den ser snygg ut?

Vi återkommer till Liseberghallen med andan i halsen och Pommac flaskorna i handen. Det tar bara ett ögonblick att byta om. Sedan står vi redo bakom ridån. Redo att erövra världen. Och när  vi dansar in på scenen i takt till det gungande introt och Per börjar sjunga ”Blixtar och dunder…”, då vet jag: nu kommer det hända något stort.

Idag är jag fyrtioåtta år. Mycket underbart har hänt under åren, men jag minns ändå med tydlighet den omvälvande glädjen att som sjuttonåring få sjunga en av schlagervärldens allra bästa melodier – en sång som jag redan då visste skulle överleva oss alla. Visst finns det viktigare saker i livet än Melodifestivalen, men jag skulle ljuga om jag inte erkände mig ödmjuk och tacksam för tillfället som gavs mig och mina bröder.

Därför gläds jag med andra som också får denna möjlighet. I kväll, till exempel, kommer det att stå flera debutanter på Östersunds Arena scen, däribland traktens egen Jon Henrik Fjällgren. Jag hoppas han visar – som jag och bröderna försökte göra – hängivenhet och kärlek till sin melodi. Känner jag honom rätt så gör han det. Och vem vet, då kan det hända något stort.

Fotnot:

Enligt min åttaåriga dotter finns det ytterligare ett recept på framgång i Mello. Man måste se trevlig och söt ut i tv, ”som du var när du sjöng Diggiloo Diggiley, pappa.”

”Vadå?” protesterar jag.” Är jag inte fortfarande söt?”

”Jodå!” svarar hon och pausar. ”Det tycker nog mamma i alla fall!”


Gästkrönikör: Luois Herrey

https://herrey.wordpress.com/2015/02/21/nagot-stort-kan-handa/

Nej, jag är inte Charlie

törnekrona

Yttrandefrihet är något dyrbart som vi måste värna om i vårt samhälle. Vi måste ha rätten att uttala våra åsikter. Det är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle. Men yttrandefrihet är någonting som också kan missbrukas. En av de saker som Jesus Kristus gick igenom, som var en del av hans lidande innan han gick en plågsam död till mötes var att han blev hånad. Hånet var både verbalt och fysiskt. Jesus blev hånad för att han erkänt att han var judarnas konung och fick en törnekrona nertryckt på sitt huvud och en mantel lagd på sina axlar. Hur ska vi som kristna bete oss mot våra medmänniskor? Ja, inte som Jesus belackare gjorde i varje fall.
Ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn. (1 Kor 13:3)

Att uttala sin åsikt är yttrandefrihet, men att håna, dvs formen, är inte yttrandefrihet. Vi ska visa respekt för våra medmänniskor, vilket inte innebär att vi nödvändigtvis håller med dem i deras åsikter eller livsåskådning. Som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga vet vi att vi ska leva på ett sådant sätt att vi har den Helige Andes närvaro. Paulus uttrycker i kärlekens lov att det inte spelar någon roll vad vi gör, om vi inte gör det i kärlek.

Ibland så bråkar mina två pojkar med varandra. En av dem kan gråtande springa till mig och beklaga sig över hur han har blivit sparkad och slagen av sin bror. Sådan terrorism är inte accepterad i vår familj, men samtidigt så frågar jag naturligtvis om varför den förre brodern slagit den andre. Svaret är många gånger att slagen och sparkarna kommit som en reaktion på en verbal provokation. Provokation ger inte rätt till vedergällning, men provokation i sig är inte heller rätt. Som mamma tillrättavisar jag båda mina pojkar. Båda har handlat fel. Så naturligtvis finns ingen ursäkt för terrorism, men att det sker ger ingen rätt att legitimera hån.

I Sverige har du rätt att tycka och säga nästan vad du vill. Du har rätt att uttrycka dig i radio, i tv och på webben. I yttrandefrihetsgrundlagen står det om dessa rättigheter. Där står också vad du inte får göra, till exempel förtala eller kränka en annan person. (Källa: riksdagen.se )

Ja, vad säger man om ovanstående citat? Jo, de som förespråkar rätten att kränka anser att de kränker Muhammed – som är död. Men om Muhammed är död, hur kan han då bli kränkt? Naturligtvis riktar sig inte hånet mot en död person som inte kan bli kränkt, utan hånet riktar sig till den målgrupp som känner sig kränkt; de som anser att Muhammed var en Guds sanna profet.Frågor som dessa är inte enkla och jag märker i olika diskussionsforum att åsikterna om åsiktsfriheten skiljer sig åt mellan medlemmar i kyrkan. Alla ser inte på saken som jag gör. Vi som är medlemmar i kyrkan och går i templet ingår dock förbund som bl a innebär att VI inte får håna andra människor.Även jag kan i viss mån känna mig splittrad vad gäller t ex satirteckningar. Min morbror ägde under flera år Göteborgs Handels och Sjöfartstidning. Tidningen var känd bl a för sina satirteckningar över nazismen på 1930-talet. Att med olika medel bekämpa främlingsfientlighet och rasism känns inte främmande för mig, men att håna människors religion är enbart förkastligt. Den som är fri från synd får kasta första stenen.https://www.lds.org/new-era/1974/08/a-serious-look-at-humor?lang=eng

Celebrocracy – Världen styrs i mångt och mycket genom värderingar

rat_pack_narrowweb__300x232,0Läser en intressant biografi om rockbandet U2 skriven av John Jobling. Sångaren i bandet Bono har varit starkt engagerad i politiskt humanitärt arbete.

Boken tar upp ett fenomen som kallas Celebrocracy. Världen styrs i mångt och mycket genom värderingar.

Vi i kyrkan vill gärna påverka genom individuella exempel.

I den Celebrocracy som Jobling talar om sker påverkan istället genom en kändisbesatt media. Ett fåtal kändisars uttalanden får ett kopiöst genomslag. Celebrocracy är en maktinstitution.

Ett talande exempel som nämns i boken är från Live 8 år 2005. Bob Geldof framträder med en företrädare för en organisation som arbetar med humanitärt arbete 24/7. Företrädarens sakliga utläggning om de komplexa problemen förbigås i stort med tystnad. När hans granne på podiet Bob gör några enkla slagkraftiga ”one liners” tas de okritiskt in i nyhetssändningar och tidningar och får ett enormt genomslag.

Makten hos Celebocracy syns bl.a. i den ändrade attityden till definitionen av äktenskapsbegreppet och rätten för samkönade par att adoptera. Kändisars uttalanden har ändrat värderingar hos miljoner på kort tid.

I sociala medier syns i allt högre kändisars (artister, skådespelare, bloggare, författare) korta starkt förenklade ”one liners”. De har även tror jag en stor påverkan på medlemmar i kyrkan.

Vi ska ju begrunda och därefter fråga Gud samt studera de bästa av böcker. En tålmodigt ansträngande väg mot välgrundade värderingar. Det är tror jag värt att notera skillnaderna.

Celebrocracy kan också slå negativt. Avi Steinberg tar i sin nya bok om lds upp ett exempel på detta.

”To be a fan of The Book of Mormon is to walk a lonesome road. You have almost no one to talk to. None of your friends have read the book. None have had it assigned in school… It isn’t merely socially acceptable to mock and dismiss it, it’s a prerequisite for being taken seriously.”

Avi är icke-troende, men djupt fascinerad av lds. Jag tror han rätt beskriver något som alltmer kommer att bli allmängiltigt tack vare makten hos Celebrocracy. När djup begrundan ersätts med slagkraftiga förenklingar kommer medlemmar i en ännu högre utsträckning av icke-troende att målas ut som svaga, naiva och oförståndiga.

Hoppas jag har fel för det är en skrämmande väg.

http://www.bokus.com/bok/9780385535694/the-lost-book-of-mormon-a-journey-through-the-mythic-lands-of-nephi-zarahemla-and-kansas-city-missouri/


Gästkrönikör: Observatören

 

Är du medlem i Mormonkyrkan? Då är det dags att skaffa dig ett LDS Account snarast möjligt

Church-Email-Campaign-Starts-580x299-1333448
As part of an effort to find more effective ways to communicate with a growing global membership, the Church is contacting millions of its members via email to share important announcements.

Om du är medlem och inte har ett LDS Account redan så är det dags att skaffa ett snarast möjligt. För nu ska kyrkan börja att skicka email till alla medlemmar som har ett sådant konto.

Den 3 och 4 december ska de sända ut ett email från Första Presidentskapet till alla som har ett LDS Account på LDS.org, och det första email är en del av ”Nyheter & Inspiration” som man kan prenumerera på, och det kommer även så småningom att utökas till till några olika val som medlemmarna kan prenumerera på via email. Medlemmarna kan naturligtvis alltid stoppa prenumerationen när de helst vill genom att gå in i sitt LDS Account och ändra inställningarna.

Visst vore det trevligt att få ett sådant email. Detta första email kommer att vara översatt på 10 olika språk, så jag vet inte om det blir på svenska, men annars så får vi hoppas på att det kommer på engelska till oss andra. Man kan ställa in ett förvalt språk på LDS Account.

Church to Send Email Newsletters to Members Worldwide

For the first time, the Church is contacting millions of its members via email to share important announcements. On December 3 and 4 batches of emails will be sent to members who have provided an email address through their LDS Account. The content is a message from the First Presidency and two messages concerning the holiday season.

In the email, the First Presidency writes, “We are pleased to announce this new Church email newsletter that we will regularly publish and share with members throughout the world. This newsletter is part of our effort to find more effective ways to communicate with our growing global membership in order to share timely and valuable messages that can strengthen our love for Jesus Christ, for our families, and for those around us.”

To be respectful of members’ needs and choices, it will be possible to unsubscribe from the emails. To make sure that members receive the emails, they will need to register with an LDS Account online and include an email contact address. If members have already registered, they will need to make sure their account is updated with a current email address. Church newsletters will be translated into 10 languages.

“In a world where communication channels are so numerous and fragmented, delivering a message that does not become distorted along the way is increasingly difficult,” said Elder Anthony D. Perkins of the Seventy. “The Church has a unique advantage in that millions of faithful members have entrusted their email address to us. We feel the time has come to utilize these personal email addresses to improve the effectiveness of our communications to Church members.”

The first email is part of the “News and Inspiration” email subscription. The specific content for the email is a welcome and introduction by the First Presidency addressing the purpose of the email and giving a personal greeting. The email also contains information about the Church’s Christmas message, “He Is the Gift.” The third and final part of the email contains details about the First Presidency’s Christmas devotional.

“One purpose of email newsletters is to assist members in becoming aware of Church resources that will strengthen their faith in Christ, bless their families, and help them serve in the community,” said Elder Perkins. “We plan that over time members will have a few more specific choices in newsletters they would like to receive. But this email channel could also be used to notify members during emergency situations or for matters of urgent importance to the First Presidency or the Twelve.”

https://www.lds.org/church/news/church-to-send-email-newsletters-to-members-worldwide?lang=eng