Kategoriarkiv: Mormoner är kristna

”Sofi fångades av en sekt”

SEKTstartKOMBO-241

Just när jag började tänka att Media i Sverige kanske hade börjat bli mindre inskränkt och mer internationell  i sitt tänk så händer det plötsligt att en artikel dyker upp i Aftonbladet som är rena återgången till medeltiden.

I en artikel i Aftonbladet med rubriken ”Sofi fångades av en sekt” (2015-03-06) beskrivs hur förtvivlade föräldrarna är som förlorat sin dotter till mormonsekten. Ytterligare en intervju med en avhoppad mormon finns med. Till skillnad från berättelsen om ”Sofi” så är denna kvinnas namn inte fingrerat.

Berättelsen om ”Sofi” är en berättelse som ett flertal medlemmar känner till. Det finns nämligen inte så många medlemmar i Sverige att man inte vet vem det skrivs om, speciellt inte i detta fall. På Mormonlady skrev vi om ”Sofi” för ett par år sedan. Historien är tragisk. Det handlar egentligen inte om en flicka som väljer att bli mormon. Det handlar om föräldrar som inte kan acceptera sin dotters livsval. Själv känner jag igen mig allt för väl. Mina föräldrar förbjöd mig att ha med kyrkan att göra när de förstod mitt intresse för den. Jag tvingades att välja mellan kyrkan och mina föräldrar. Jag sattes i skräck av dem som skulle representera min trygghet och tillit. Hur svårt ska det vara för föräldrar att acceptera sina barns val och hur svårt ska det vara för Aftonbladet att inte vara så svartvita – allt för att skapa sensation? Det tråkiga för Aftonbladet är att det finns massor med människor i detta land som faktiskt känner mormoner och som vet att det de skriver inte stämmer. ”Sofi” skrev själv ett blogginlägg här på Mormonlady för ett par år sedan där hon gav sin version av vad som verkligen hade hänt. För att undvika ytterligare konflikter med sina föräldrar som ombads vi dock att ta bort blogginlägget.

Det är förvånande att Aftonbladet fortfarande kan befinna sig i en sån här ankdamm och inte inse att de har gjort bort sig. Andra svenska dagstidningar skriver idag respektfullt om vår tro. Läser man en populär tidning som Huffington Post så finner man många artiklar om ”mormoner”. En del är väl inte så smickrande, men många är riktigt positiva. De ger mao en nyanserad bild av vår kyrka och vår tro. Hur kan Aftonbladet vara så medeltida? Det är en gåta faktiskt.

Kyrkans informationstjänst kände till att denna artikel var på gång och kommer att bemöta kritiken. Mormonlady har varit in kontakt med FINYAR som forskar om nya religioner och nyreligiositet. De är förvånade över Aftonbladets agerande, men säger att Aftonbladet är svåra att kommunicera med. Aftonbladet hade inte kontaktad dem som artikeln handlade om. Mormonlady var den som fick berätta för ”Sofis” man om att de stod om dem i Aftonbladet. Frågan är vilken sorts journalistik det representerar; att inte låta samtliga parter komma till tals och inte ens informera att man tänker skriva om dem?

På ett par svenska facebookgrupper för medlemmar i kyrkan som jag är med i så diskuteras Aftonbladets artikel. Hur reagerar då medlemmar i kyrkan på artikeln? Ja, en del tar upp det faktum att endast 16% av Sveriges befolkning har förtroende för Aftonbladet enligt en färsk undersökning. Andra känner en trygghet över att människor över lag och t ex arbetsgivare tycker att det är ok att de är ”mormoner”. Några blir upprörda och anser att Aftonbladet representerar en inskränkt socialistisk syn. Vi kan alla tycka olika. För min del ger den närmast ett posttraumatiskt stressyndrom. Jag har själv gått igenom liknande som Sofi har tvingats gå igenom. Men trots att det är våra föräldrar som plågar oss så frågar ingen om våra känslor och hur vi har blivit bemötta.

Min äldsta dotter är inte längre aktiv i kyrkan. Visst hoppas jag på att hon någon gång kommer tillbaka till kyrkan för det är en sådan enorm glädje och tröst att ha Jesus Kristus i sitt liv. Men vad hon än väljer för liv så respekterar jag att det är hennes liv. Hon har sin fria vilja och rätten att välja sitt eget liv. Som medlemmar i kyrkan så måste vi respektera att våra barn väljer sina egna liv och sin egen livsåskådning. För mig är det också självklart att alla föräldrar, oavsett trosinriktning,  respekterar sina barns val.

Vill du läsa artikeln i sin helhet så finns den här: http://web.comhem.se/dannereuter/aftonbladet_sondag_1mar_s32-38.pdf

 

 

Building Bridges Between Spirit-Filled Christians and Latter-Day Saints (Mormons): A Translation Guide for Born Again Spirit-Filled Christians

988487

Hittade en väldigt bra bok som kan hjälpa i kommunikationen. Det är en bok som är skrivet av Rob och Kathy Datsko, numera medlemmar i Mormonkyrkan, men har typ samma erfarenhet som mig tidigare i livet. Det gör det lättare för katoliker, protestanter och evangelikaler att kommunicera med mormoner och vice versa.

Boken finns billigt som ebok, men man kan läsa mycket gratis direct på googledocs också om man vill kolla in den först. Finns även på Adlibris som bok.

Rob and Kathy Datsko are converts to the LDS Church. They provide a fantastic overview of relating the various aspects of Latter-day Saint gospel living and beliefs with that of ”Spirit-filled Christians.” In the authors’ description, that can include anyone from Catholics to Protestants and Evangelicals.

Datskos provide several great suggestions how Latter-day Saints can better communicate with this vast demographic. Spirit-filled Christians are referred throughout the book as ”SFC” in the same way that ”LDS” is used for Mormons:

http://www.deseretnews.com/article/865562757/LDS-converts-write-about-building-bridges-with-other-Christian-faiths.html?pg=all

https://books.google.se/books?id=3YGkVGoHCgkC&printsec=frontcover&dq=Rob+Datsko&hl=sv&sa=X&ei=ZVmMVMDHDeLCywO0-YDYCQ&ved=0CCEQ6AEwAA#v=onepage&q=Rob%20Datsko&f=false

https://www.adlibris.com/se/bok/building-bridges-between-spirit-filled-christians-and-latter-day-saints-mormons-a-translation-guide-for-born-again-spirit-filled-christians-charis-9781456613419

 http://www.ebookit.com/books/0000001428/Building-Bridges-Between-Spirit-filled-Christians-and-Latter-day-Saints-Mormons-A-Translation-Guide-for-Born-Again-Spirit-filled-Christians-Charismatics–Pentecostals–Renewalists-and-Third-Wavers-and-Latter-da

 

Ingen sann skotte

primates-05-nothing

Ingen sann skotte är ett felslut myntat av Antony Flew i boken Thinking About Thinking (1975) där följande konversation äger rum (här i en vanligt förekommande omskriven version om ett mindre kontroversiellt ämne):

”Ingen skotte har socker på gröten.”
”Men min vän Angus gillar socker på sin gröt.”
”Ah, jovisst, men ingen sann skotte har socker på gröten.”

Argumentet är ett felslut, eftersom egenskapen att ha socker på gröten inte ligger i logisk motsättning till den vedertagna definitionen av en skotte. Felslutet gäller också då man anpassar argumentet ad hoc för att invändningen ska fungera.

Det är inte alltid som en invändning av typen ”han är ingen x eftersom han gör a” är ett felslut. Det är till exempel inte fel att säga att en vegetarian inte äter kött, eftersom det ingår i definitionen av vegetarian att inte äta kött. Det föreligger alltså en logisk motsättning mellan egenskapen att äta kött samt att vara vegetarian.

Antony Flew var på den tiden ateistisk filosof (deist mot slutet av sitt liv[1]) och menade att kristna gör denna typ av ad hoc-felslut när man avfärdar illgärningar som utförts i kristendomens namn med att de som utförde dem inte var äkta pånyttfödda kristna utan enbart kristna till namnet. Vissa menar att samma felslut görs inom politiken när man skyller ideologiers misslyckanden på att ledare inte varit ”sanna” kommunister, liberaler, etc.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Ingen_sann_skotte

David Archuleta sjunger till den nya Meet The Mormons- filmen

david-archuleta-glorious790 Inför den nya filmen Meet The Mormons, som kyrkan släpper nu i oktober, så bidrar David Archuleta med att sjunga sången Glorious, som är skriven av Stephanie Mabey, och ursprungligen släpptes på hennes album   Waking Up Dreaming.

http://www.mormontabernaclechoir.org/articles/watch-glorious-by-david-archuleta-from-meet-the-mormons?cid=social_20141001_32692746&lang=eng

 

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=GytW_rgr0RM&w=560&h=315]

Är frälsning garanterad i detta liv?

knack

När jag var 16 år så blev jag frälst i pingstkyrkan. Kan ju låta lite speciellt nu när jag är medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga sedan snart 24 år.

Det trevliga med frälsning inom pingstkyrkan är att om man är frälst, så är man frälst. Därför spelar det ingen roll att jag sedan blev mormon – för jag är ju redan frälst.

Det har hänt att jag har fört denna diskussion med frikyrkliga och de håller med mig. Är man frälst så är man. Därför rekommenderar jag att först bli frälst i pingstkyrkan och sedan i vår kyrka för då är man verkligen garanterad frälsning. Man är så att säga dubbelt försäkrad. Mormonlady är också frälst inom frikyrkan. Det blev hon för många, många år sedan, innan hon kom i kontakt med Jesu Kristi Kyrka. Så även hon är dubbelt försäkrad.

Som ni kanske förstår så tror inte vi inom Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga att det fungerar riktigt. I alla tider har människan ingått förbund med Gud. Bryter man det förbundet, ja då har man stängt dörren till Gud och Jesus Kristus. Jesus knackar på din dörr, men DU måste vara villig att öppna dörren.

Tyvärr blev jag nyligen påmind om att det finns frikyrkliga grupper som åter igen börjar skriva om att mormoner inte är frälsta, inte är kristna och inte tror på nåden. Jag har skrivit om detta tidigare, men kanske krävs det en repetition.

Som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga så anser vi oss vara kristna. Vi tror på Kristus som den enda vägen till frälsning. Vi tror att han tog på sig våra synder och lät sig dödad för att han älskar var och en av oss. Om vi tar emot Jesus Kristus som vår personlige frälsare som kommer vi att bli frälsta.

Oj, där var något annorlunda, eller hur? Vi ÄR inte frälsta, vi kommer att bli frälsta. Frälst betyder räddad. Inom frikyrkovärlden är det en garanti som du får redan i detta liv, inom Jesu Kristi Kyrka tror vi att det är en garanti om du håller ut intill änden. OM jag tar emot Kristus, men sedan förnekar Kristus och t ex blir ateist så har jag stängt dörren till Kristus. Läs detta skrifställe och begrunda det:

”Ty de som en gång tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande och smakat det goda Gudsordet och den kommande världens kraft men sedan avfallit, dem är det omöjligt att föra till ny omvändelse, eftersom de själva på nytt korsfäster Guds Son och öppet hånar honom.”(Heb. 6:4-6)

 Så om vi tar emot Jesus Kristus som vår personlige frälsare, men sedan lämnar honom så är det som om vi korsfäste Jesus två gånger. Jag ryser vid tanken när jag läser detta skriftställe. Det är skriftställen som denna som gör att jag i mitt hjärta har beslutat mig för att hålla ut intill änden. För jag är inte längre frälst om jag lämnar Kristus. Det är som att hamna i havet, få en livboj kastad till sig. Jag blir räddad! Men om jag plötsligt kastar bort livbojen – ja då drunknar jag i vågorna. Jesus Kristus är vår räddare, vår frälsare, men vi kan inte räddas utan honom.
 
Då hoppas jag att vi har avhandlat kapitlet om att mormoner inte ser sig som att de ÄR frälsta, utan att de BLIR frälsta. För det är faktiskt inte så att aktiva medlemmar i vår kyrka tror att de inte blir frälsta, utan det är bara så att vi uttrycker att vi kommer att bli frälsta. Ungefär som en som kommer att genomföra ett maratonlopp. Hen kommer att krönas med medalj när väl mållinjen är nådd. Det är bara det att vi fortfarande befinner oss i loppet.
 
Ja och så hade vi det där med nåden och gärningar. Då påstås det att vi som mormoner inte tror på frälsning via nåd. Naturligtvis tror vi att vi är frälsta genom nåd. Vi kan inte på något sätt arbeta oss till frälsning. Gud och Jesus Kristus är inte intresserade av andliga karriärister som ska visa genom sina gärningar att de är kvalificerade för frälsning. Nej, nej. Så är det inte. Du kan dö för en annan människa, men har du inte kärlek så spelar det ingen roll för din del.
 

Av hans fullhet har vi alla fått , nåd och åter nåd. (John 1:16)

 

 Ja, vi tror att vi är frälsta genom nåden. Men vad är det som utmärker frälsning? Jämför med smutsig tvätt. Om jag fyller maskinen med smutstvätt och sen inte sätter på tvättmaskinen så märker jag det när jag börjar plocka med tvätten igen. Tvätten luktar inte gott och har kanske smutsfläckar. Jag blir tvungen att lägga tillbaka tvätten i maskinen, fylla på med tvättmedel och sätta på maskinen.
 
Samma sak är det med frälsning. Vi blir inte frälsta av gärningar. Paulus var mycket noga med detta när han skrev, vad vi kallar för kärlekens lov.
 
”Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek, vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal. Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting. Och om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas, men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna.” (1 Kor 13:1-3)
 
 Ja, det är det här som är den springande punkten – kärlek. Jesus Kristus gav oss den största kärleksgåva man kan ge. Det var inte för att han gav sitt liv på korset, nej – det var för att han gav sitt liv på korset för att han älskar var och en av oss.
 
Om vi är frälsta, om vi har tagit emot Jesus Kristus i våra liv så ska det märkas en skillnad. Det är som tvätten i tvättmaskinen. Tvätten ska inte längre vara smutsig och illaluktande. Den ska lukta gott och vara ren. Så är det också med oss som tagit emot Jesus Kristus i våra liv. Det ska märkas att vi har blivit frälsta genom nåden. I Nya Testamentet talas det om trons frukter:
 

”Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen.” (Matt 3:8)

 

 ”Men det som såddes i god jord är den som hör ordet och förstår, och som bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt.” (Matt 13:23)
 
”men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter allt annat kommer in och kväver ordet, så att det blir utan frukt”. (Mark 4:19)
 
”Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och tänk inte: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar.” (Luk 3:8)
 

”Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra.” (Joh 15:5)

 

 ”Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv.” (Rom 6:22)
 
Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. (Gal 5:22-24)
 

Mitt mål som en lärjunge till Jesus Kristus är att tacka honom för den nåd han har givit mig att jag kan bli frälst, att jag helgas och till slut får evigt liv. Jag vill leva i Kristi kärlek och arbetar för att komma närmare Kristus så att jag kan ta del av hans kärlek och godhet fullt ut. Jag vill alltid ha Den Helige Andes närvaro hos mig och jag vill att det ska märkas att jag är tvättad ren i Jesu Kristi blod. Jag vill tillhöra Kristus och bära Andens frukter. Jag vet också att utan kärlek i mitt liv är allt jag gör meningslöst, eftersom det är vårt inre som Gud och Jesus Kristus ser till. Har jag verkligen öppnat dörren och tagit emot Kristus i mitt liv? För mig är det något som jag måste arbeta för varje dag. Men det betyder inte att jag inte tror på att jag är frälst av nåd, det betyder att jag måste hålla dörren öppen för Kristus och hans kärlek.