Kategoriarkiv: Nåden

Tro är inte gratis.

vår

För en tid sen kontaktade en facebookvän mig. Hen hade varit medlem i några månader, kanske upp till ett helt år och var vid tiden för dopet mycket entusiastiskt över att ta steget över och äntligen bli döpt.

Det här meddelandet på facebook var emellertid allt annat än entusiastiskt. Hen berättade för mig att hen inte längre trodde på kyrkan. Det fanns så mycket information på internet som pekade på att kyrkan inte var sann. Hen kände sig också obekväm som medlem då hen under hela sitt medlemskap både brutit mot kyskhetslagen och visdomsordet. När vi blir medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga så avlägger vi samtidigt löftet att inte ha utomäktenskaplig sex eller använda oss av alkohol och tobak, kaffe eller svart/grönt te.

Visst var det trist att hen inte längre hade någon tro och hade beslutat sig för att lämna kyrkan. Samtidigt  så kände jag att hen aldrig gett tron någon egentlig chans. Att låta döpa sig in i kyrkan är att ta ett steg, precis som det är ett steg att ingå äktenskap. Vem som helst av oss vet ju att det inte per automatik innebär att ett äktenskap blir lyckligt bara för att man är gift, man måste jobba på sitt förhållande också.

Samma sak är det med att bli medlem i kyrkan. Vi kan inte inbilla oss att det räcker med att bli medlem i kyrkan och så flyter allt på liksom. Nej, så är det inte. Ett äktenskap är en relation som man måste bygga på. Samma sak är det med den relation som vi ingår med Jesus Kristus och Vår Himmelske Fader då vi går ner i dopets bad. Vi måste arbeta på vår relation. Tro är inte gratis. Vi får inte förväxla begreppet tro med begreppet nåd. Nåden kommer från Gud och är gratis. Om vi tar emot Jesus Kristus som vår personlige frälsare i vårt liv så har vi försonats med Gud då Kristus tar på sig alla våra synder. I dopet så tvättas vi rena och kan vända blad. Vi börjar ett helt nytt liv.

I det här nya livet så innebär vår omvändelse också att vi håller blicken riktad mot Kristus och följer honom.  I Johannes 14: 23 står det:

 Jesus svarade: ”Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord. Och min Far ska älska honom, och vi ska komma till honom och ta vår boning hos honom. 

 Så att  välja att tro på Jesus Kristus innebär också att vi följer hans bud. Då kan vi också få Den Helige Andens bekräftelse i våra liv. Tro är ingenting beständigt. Det är en handling och ett förhållningssätt. Vi kan närmast jämföra tron med en planta som behöver näring för att överleva. Tron behöver skriftstudier och bön. Tron behöver att vi följer buden. Tron behöver ett bejakande av att lyssna till den stilla rösten i vårt inre. Tron behöver ett hjärta som är villigt till att omvända sig, ödmjuka sig, ha en positiv inställning och ha en önskan att tjäna. Vi måste öppna våra hjärtan och aktivt leva ut vår tro. 

Naturligtvis blev jag ledsen över det meddelande som jag fick på facebook, men samtidigt blev jag inte förvånad. Jag har själv varit likadan; trott att tron varit gratis och levt högt på den förälskelses rus som jag befann mig i som helt ny medlem. Men till sist kom jag ner på jorden. Förälskelsen var över och det var då till slut som jag insåg att jag var tvungen att börja jobba på den relation som jag ingått med Jesus Kristus och Vår Himmelske Fader. Då, när jag lever rätt och följer de bud som jag vet att jag måste följa så kommer tron som en bekräftelse. Jag möts av underverket att känna Den Helige Andes närvaro i mitt liv som bekräftar för mig att den väg jag valde när jag valde att följa Jesus Kristus är den rätta vägen som leder till ljus, glädje, frid och en känsla av meningsfullhet.  

SeminarieTV 12: Läran & förbunden 60-64

miss

Ber om ursäkt för att jag har missat att lägga ut Seminarietv 12. Lite berodde misstaget på att Louis verkar ha en freudiansk skräck för siffran 13 🙂 och hade benämnt två stycken seminarieTV för nr 12.

Louis Herrey sammanfattar och undervisar från veckans läsning: L&F 60-64.
Ämnen som tas upp är bl a missionärsarbete, handlingsfrihet och förlåtelse.
Västra Frölundas seminarieklass är med och diskuterar ämnet förlåtelse.

http://vimeo.com/112022164

Läran och Förbunden

[vimeo 112022164 w=500 h=281]

Det bejakande tvivlet och det farliga tvivlet

 

P1000484

Det är poppis att tvivla i kyrkan. Om man inte tvivlar så är man förmodligen inte tillräckligt påläst eller har en barnatro (läs:naiv). För mig är tvivel inte så konstigt. Vi har alla våra upp- och neråtvågor i livet. Men frågan är om tvivel i sig är något uppbyggligt? Säg att du har en motorcykel på gården. Du tänker ta en tur, men undrar om cykeln är i körbart skick. Du börjar tvivla på att du kan ta den där åtråvärda motorcykelturen. Vad gör du? Sätter dig ner och börjar filosofera över vad som kan vara fel med motorcykeln? Kanske startar upp en sluten facebookgrupp och drar till dig ett antal syskontvivlare för att bekräfta ditt tvivlarbehov? Nää, formodligen inte. Du går fram till motorcykeln och försöker starta den. Får kanske igång motorcykeln och provåker den. Kanske kollar du oljan, eller något tekniskt. Eller?

Så här är det med tro också.

Vi kan intellektualisera, vi kan grubbla, vi kan diskutera med lika intelligenta insiktsfulla medmänniskor som också tvivlar för att bekräfta vårt ego, förlåt,  för att bekräfta att vi är en del av en större gemenskap menar jag…
Men tro är faktiskt en handling. Tron är som din motorcykel. Du måste testa och se om den funkar.

För en tid sedan så blev jag inbjuden till en sån där sluten facebookgrupp för tvivlare. Jag tror att den som bjöd min mig ansåg att jag kanske var intellektuell nog för att passa in. Ja, för naturligtvis måste man ju ha ett kritiskt tänkande, eller hur?  Av ren nyfikenhet och för att få eventuella uppslag att krydda denna blogg med så gick jag med. För att göra en lång historia kort så blev jag till slut utesluten ur gruppen. Problemet? Jag tvivlade inte tillräckligt mycket. Om man bortser från allt allmänt gnäll över föräldrar, släktingar, församlingsmedlemmar, ledare i kyrkan osv så stod kritik över kyrkans polygami högt på listan. Helt aningslöst la jag in en kommentar över att jag personligen inte upplevde något problem med polygami. Helt ärligt. Tänk att vara TVÅ  kvinnor som säger åt karlsloken att ta hand om disken. Nej, riktigt så vanvördigt uttryckte jag mig inte på deras blogg, men jag ville ändå påpeka att problemet var av tidstypisk och lokal art. I Afrika har kyrkan problem med att medlemmar i kyrkan vill påbjuda polygami igen.

Det jag hann lära mig från denna grupp var dels att helt irrelevanta saker togs upp som egentligen inte har med evangeliets sanning att göra t ex personliga konflikter och att gruppen inte var en neutral tvivlargrupp. Är en grupp neutral ska alla röster kunna höras, men detta var inte fallet i denna grupp. En broder i min församling som är professor (tror jag) lärde mig begreppet ”bubblefiering”. Man lever i sin egen lilla föreställningsvärld i t ex en facebookgrupp och kan inte ta in andra synvinklar. Något som jag till slut inte tvivlade på vad gäller denna facebookgrupp var att det egentligen handlade om en exitgrupp. Att tvivla är något vi ska bejaka och inte förtränga, man så finns det farliga tvivlet. Det finns inom t ex olika grupper där målet inte är att du ska ha möjlighet att komma till tro igen, utan att du ska lämna tron helt. Det var ingen tvivlargrupp som jag blev utslängd från, det var en ren exitgrupp. Att kända namn i gruppen som Hans Mattsson och John Dehlin fanns med i gruppen gjorde inte att jag tvivlade mindre på den saken.

När jag var i templet senast så hade jag förmånen att få samtala med en av tempeltjänarna där.  Hon  berättade att hon i sin ungdom hade gått på mission till Utah. Där träffade hon på många kvinnor från polygama samfund. Vid ett tillfälle så hittade hon skrifter på kyrkans universitet där någon ledare på tidigt 1800-tal uttryckt att det var bra för män att ta sig unga, attraktiva kvinnor. Den här informationen fick henne att riktigt börja tvivla och hon tänkte för sig själv ”vad gör jag här?” Hon var på mission och trodde inte längre. Men, så berättade den här tempeltjänaren att hon insåg att det bara fanns en källa hon kunde vända sig till för att få vetskap. Hon gick i bön till Gud och frågade honom. Det är ändå så att det är bara Gud som vet svaret.

Tvivel har funnits i alla tider. Lärjungarna tvivlade på Jesus Kristus, trots alla mirakel de bevittnade.  Jesus Kristus själv kanske i ett svagt ögonblick betvivlade sin egen mission när han utropade ”Min Gud, min Gud. Varför har du övergivit mig?” Så jag är den siste att betvivla tvivlet, men jag uppmanar alla att pröva Gud. Kan du testa din motorcykel, jag då kan du gå ner på knä och fråga Gud. Min personliga erfarenhet är också att jag bygger upp min tro genom att leva rätt. Följer jag alla buden? Läser jag skrifterna och begrundar dem? Ber jag regelbundet? Kan jag visa tacksamhet? Kan jag inse att jag aldrig kan förstå allt eftersom jag är en ofullkomlig människa?

”Vad gör vi med vår motorcykel?” Ja, för att den inte ska paja så antar jag att man måste underhålla den på något sätt. Underhåller vi vår tro eller underhåller vi bara vårt tvivel?  Ibland måste vi också helt enkelt ta ställning och arbeta utifrån det ställningstagandet. Innan jag blev medlem i kyrkan så tvivlade jag mycket. Jag var varken varm eller kall och ville inte ta ställning. Det var en speciell händelse som gjorde att jag plötsligt fick insikten i att jag var tvungen att bestämma mig. När jag väl bestämde mig så lät jag döpa mig. Men det räcker inte med det. Jag måste också följa Kristus och hans bud. Ibland riktigt känner jag hur jag har prövat tron. När jag skilde mig och stod ensam med fyra barn så var tiondet en stor utmaning. Jag minns hur deprimerad jag kände mig när jag i samband med min skilsmässa läste en tidningsartikel om hur fattigt ekonomiskt ensamtående mammor hade det. När jag läste detta så sjönk mitt mod och jag tänkte på att de flesta ensamstående mammor kanske hade två barn, inte fyra barn och de betalade inte tionde. Men jag beslöt mig för att pröva Herren. Jag fortsatte att varje månad betala mitt tionde på min bruttolön. Naturligtvis har jag inte haft det fett, men jag har åtskilliga gånger fått bevittna hur min tro förstärkts av alla de välsignelser som jag har fått ta emot då jag har valt att följa min tro.

Vad säger bibeln om tvivel? Ja, det finns t om en hemsida som tar fram alla skriftställen där detta tas upp. Jag har valt några av dessa skriftställen för att visa vilken inställning vi ska ha och vilken väg vi kan gå.

Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. (Ord 3:5)

Om någon av er brister i vishet ska han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan att kritisera, och han ska få. 6 Men han ska be i tro, utan att tvivla. Den som tvivlar liknar havets våg som drivs och piskas av vinden. 7 En sådan människa ska inte tänka att hon kan ta emot något från Herren, 8 splittrad som hon är och ostadig på alla sina vägar.
  (Jak 1:5-8)

Men han sade till dem: ”Varför är ni så oroliga? Varför kommer det upp tvivel i era hjärtan? Luk 24:38

Jesus svarade dem: ”Jag säger er sanningen: Om ni har tro och inte tvivlar, så kan ni göra inte bara sådant som med fikonträdet. Ni ska till och med kunna säga till det här berget: Lyft dig och kasta dig i havet, och det ska ske. (Matt 21:21)

Mot dem som tvivlar ska ni vara barmhärtiga (Jud 1:22) 

Källa: 46 bible  verses about doubt.

His Grace – Unplanned Pregnancy, Adoption and The “Best Gift Ever”

His grace 2

The Mormon Channel released the second installment in its ”His Grace” video series Thursday.

The video, titled ”His Grace: Unplanned pregnancy, adoption and the ‘best gift ever,’ ” tells a story of a young woman identified only by the name Katie who became pregnant while she was single. Katie tells of the love she felt from her family and the decision she made to place her daughter for adoption.

Throughout the video, Katie explains how she has relied on the grace of Jesus Christ.

“Through (his grace) I have been able to forgive myself of my mistakes and be happy now and really have hope for my future and for the future of my little girl,” Katie said in the video. “You can either become bitter or you can become better through God.”

Several commenters expressed personal connections to Katie and her experience.

”Katie, thank you so much for sharing this beautiful story,” Kevin Lundell wrote on YouTube. ”As an adoptive father, all birth mothers are sacred in our home.”

Another father, Craig Woller, wrote, ”As a father of three adopted children, I would like to thank you for your truly selfless gift. I have thought often of our birth mothers and have always felt deep gratitude for them. May God bless you!”

The first video in this series, titled ”His Grace: Drug addiction and the loss of a loved one,” was released last month.

http://www.deseretnews.com/article/865617110/Mormon-Channel-releases-video-on-unplanned-pregnancy-and-adoption.html

http://mormonchannel.org/video/his-grace When Katie became a single mother following an unplanned pregnancy, she couldn’t have imagined the impact her adoption story would have on her faith and others’. She allowed a family to adopt her infant daughter—a choice that was made with pure love in her heart. Her experience is a reminder that such love is available to everyone through the grace of Jesus Christ.

“Through [His grace] I have been able to forgive myself of my mistakes and be happy now and really have hope for my future and for the future of my little girl,” Katie says. “It’s incredible.” Katie signed away her parental rights on Christmas Eve morning. She was faced with the trial of a lifetime, but she found strength through prayer and faith.

“You can either become bitter or you can become better through God.”

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=iSvnjfrGgik?rel=0]

His Grace – Drug Addiction and The Loss of a Loved One

His grace 1

The Mormon Channel, the media channel of The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints, released the first video in a new series titled “His Grace” on Friday. The video features the Beard family and specifically Michael Beard, who battled a drug addiction before it eventually ended his life. His parents share the peace and comfort they have found since Michael’s death through the grace of Jesus Christ.

“We’re here in this life to overcome our challenges and become stronger,” Michael’s dad said in the video. “Through our faith in our Savior, Jesus Christ, and knowing the price that he’s paid for us and for everybody on this earth and Mikey. … That’s helped us kind of get through some of the tough times.”

In the video, the family explains their son’s battle to become free from the bands of addiction. They also address the tough decisions they had to make as parents in dealing with addiction’s effects on their family.

“It is important to know that if you have struggled with drug addiction, you are not alone,” the video’s YouTube description states. “And if you have lost a loved one to death by overdose, you are not alone.”

According to the Mormon Channel website, “The video series covers stories such as dealing with the loss of a loved one, battling addictions and overcoming emotional disorders, showing that Christ has the ability to heal and comfort us through anything.”

Videos in the “His Grace” series will be released monthly.

http://www.deseretnews.com/article/865615588/Mormon-Channel-launches-His-Grace-video-series.html?pg=all

By God’s grace we are able to overcome any challenge life brings. And with His Grace we are able to feel much-needed love and comfort amidst our trials. One common trial of many families is drug addiction, a problem that may unfortunately lead to the death of a loved one.

It is important to know that you are not alone if you have struggled with drug addiction or if you have lost a loved one to death by overdose.

The family in this video shares their experience with drug addiction and the loss of a loved one: “We’re here in this life to overcome our challenges and become stronger. … Through our faith in our Savior Jesus Christ and knowing the price that He has paid for us—and for everyone on this earth—that has helped us get through the tough times.”

The New Testament teaches us about Jesus’s grace in Romans 5:2: “By [Jesus Christ] we have access by faith into this grace wherein we stand, and rejoice in hope of the glory of God.” In the Book of Mormon, Moroni 10:32–33 says: “Yea, come unto Christ, and be perfected in him, and deny yourselves of all ungodliness; and if ye shall deny yourselves of all ungodliness, and love God with all your might, mind and strength, then is his grace sufficient for you, that by his grace ye may be perfect in Christ; and if by the grace of God ye are perfect in Christ, ye can in nowise deny the power of God. And again, if ye by the grace of God are perfect in Christ, and deny not his power, then are ye sanctified in Christ by the grace of God, through the shedding of the blood of Christ, which is in the covenant of the Father unto the remission of your sins, that ye become holy, without spot.”

Through God’s grace we can become perfected. Through His grace, we, like this family, can be given the strength to endure life’s most difficult struggles. http://www.mormonchannel.org/video/hi…

For addiction recovery resources, visit https://addictionrecovery.lds.org

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=u6LzQWsfnYo?rel=0]