Kategoriarkiv: Psykologi

Varför har vi inte inhemsk adoption?

adoption

I Sverige rör sig debatten inom HBTQ-rörelsen om rätten till  att få använda värd/surrugat-mammor. Personligen är jag emot detta, inte av religiösa skäl, utan helt enkelt för att det finns pengar att tjäna och människor att utnyttja. För mig framstår värd/surrugat-mammor som jämställt med att skänka bort organ för att ha råd med sin överlevnad. För om vi skippar personer som Anna Wahlgren som verkade tycka att det var en liten sak att föda barn, så återstår resten av oss kvinnor som insett att det tar väldigt mycket kraft och energi att vänta och föda barn. Kroppen slits och är inte till för att användas som någon slags barntillverkningsfabrik. När jag pratade med en lesbisk arbetskompis om värd/surrugat-mammar så möttes jag av samstämmig reaktion. Hon tyckte också att det handlade om utnyttjande.

På TV4 politikerblogg saxade jag följande:

Värd/surrogatmoderskap (Jag vill inte använda ordet surrogat för det är nedsättande)
Det är i princip omöjligt för homosexuella par att adoptera. Det finns inga barn att tillgå.(Källa: http://politikerbloggen.tv4.se/2011/06/23/hbtq-personers-rattigheter-en-bit-kvar-att-ga/ )

När jag läser detta så blir jag så förvånad. Vadå det finns inga barn att tillgå? Det hade det absolut funnits om det hade funnits en valfrihet för svenska kvinnor. För en tid sedan så kom jag över ett inlägg på ett föräldraforum. Det var skrivet av en kvinna som hade brutit upp med sin sambo. Hon hade redan två barn från ett tidigare förhållande och ville inte behålla barnet som hon nu väntade. Hennes kommentar var att hon önskade att hon kunde adoptera bort sitt barn, för det kändes fel att döda barnet.

Det förvånar mig att inte fler röster höjs i Sverige om rätt att adoptera bort och att adoptera inhemska barn. Var finns valfriheten? Eller anses kvinnor som inte vill utföra en abort när de inte känner att de vill eller kan behålla sitt ofödda barn, som ”hjärntvättade”, ”förtryckta” osv osv.

Personligen förstår jag mycket väl de kvinnor som inte vill genomgå en abort. Jag har själv stått inför samma val, gått med på abort, men sedan lyckligtvis ångrat mig. I mitt fall propsade min läkare på abort eftersom mitt barn hade en missbildning. Ibland känner jag fortfarande ångest inför att jag kanske skulle ha genomfört en abort.

Tänk då tanken så här istället. Jag vill inte ha mitt barn, men unnar någon annan barnet istället. Det är lite som att jag har skrivit på att om någon av mina barn dör så får deras organ användas för att rädda livet på något annat barn. Vad är värdefullare än att ge livet till någon annan?

Men kanske du säger. tänk att bära och föda ett barn och sedan lämna bort det. Ja, men för det första är det faktiskt ett val och för det andra så kan jag inte för mitt liv komma på vad det skulle vara för skillnad känslomässigt och fysiskt att vänta och föda ett surrugatbarn som sedan lämnades bort. Ja, för inte är det så att man ”känner” att detta är mitt ägg som jag bär på istället för något inplanterat ägg.

Så jag kan inte se inhemsk adoption som något annat än ett vinna-vinna projekt.

Det finns massor av barnlösa par, både inom HBTQ och bland heterosexuella som inte kan få barn. Fler barnlösa förutspås det att bli också eftersom klamydia ökar bland befolkningen och obehandlad klamydia kan leda till sterilitet.

Kostnaden för en konventionell adoption kan ligga på upp till 190 000 för ett enda barn. Frågan om adoption blir således en klassfråga. Det kan man inte komma ifrån. Dessutom är väntetiden lång för den som inte väljer att ta ett barn med funktionsnedsättning. Det kan då ta runt 5 år och då vill många par dessutom ha två barn. I slutändan blir detta svårt, både av ekonomiska skäl och beroende på att man inte får vara över en viss ålder för att få rätt att adoptera.

Av ren nyfikenhet så gluttade jag in en adoptionshemsida i Utah. Där stod kostnaderna för adoption angivna. De hade noga skrivit att det blir kostnader för att man behöver bo större osv, dvs kostnader som hade existerat om man hade haft möjlighet att själv sätta barn till världen. Men själva adoptionskostnaden landade på 20 dollar!  Plötsligt blir inte frågan om adoption något som bara rika har möjlighet till. Med inhemska adoptioner kan alla få möjlighet till lyckan att få ta hand om ett eller flera barn.

Costs to Foster and Adopt

 Generally the cost to adopt through the foster care system is nominal compared to other adoption avenues.

Up front, there are fees for background checks associated with being licensed (generally less than $20).  There may also be costs associated with bringing a residence into compliance with state regulations.  These vary widely.  Finally, there are legal fees associated with the adoption proceedings.  The State reimburses up to $2,000 of these costs – which generally covers costs to families.http://adoptuskids.org/for-families/state-adoption-and-foster-care-information/utah#foster

Jag känner till att ett parti faktiskt driver frågan om rätten till inhemsk adoption. Det är Kristdemokraterna. Kanske det finns vissa människor som inte vill ta i tång i något som Kristdemokraterna föreslår, men faktum är det finns kvinnor som helst hade velat adoptera bort och det finns barnlösa par som vill adoptera – oavsett vad någon av dem har för politisk färg. Varför inte låta frågan bli regnbågsfärgad och låta alla partier bli delaktiga?

Quiz – vilken sorts mormon är du

MollyLadies

Det var länge sen som jag tyckte det var kul med quiz. Som tonåring så tyckte jag att det var kul med ”vilken sorts person är du”, ”vem skulle du passa ihop med”. Nåväl, det roliga med detta quiz är att det visar på bredden av medlemmar i kyrkan. Det finns sk. Molly Mormons/Peter priesthood dvs man tror på allt, ifrågasätter inget och är hur helylle som helst. Sen finns det kulturella mormoner som inget tror, men är med av sociala skäl. Däremellan finns allt från evolutionister till bokstavstroende, de som är mer judiska/gammaltestamentliga i sin tro till de som ligger på gränsen till evangelikala osv osv.

Tvivlarna får vi inte heller glömma, de som ifrågasätter allt, men ändå väljer att inte lämna kyrkan… inte än ivarjefall.

Själv fick jag ett konstigt resultat på quizen, men som försvar så kan nämnas att man måste hela tiden välja något alternativ, även om man inte känner för nåt.

http://www.playbuzz.com/jodirw10/what-kind-of-mormon-are-you

Yes, you are that awesome. As a natural born warrior, you are ready to fearlessly fight the armies of darkness. You love the fantastical stories of supernatural strength and priesthood powers such as calling down fire from heaven and walking on water. You love quests and will often view your church calling as a divine mission. You like to be challenged. Your weakness comes from dealing with the mundane. If your calling, job or progression toward heaven isn’t exciting enough, you often retreat to video gaming or other fantasy worlds where you can act out your epic and heroic role. Remember that your time will come to stand heroically in the battle against Satan and you will need to do all the small mundane stuff to be ready for when the time comes. You out of all people have a challenge with scripture study. You will find things in the scriptures that will give you inside warrior information about your upcoming mission. Continue to work out, stay in shape, learn to sword fight, take a self defense class and prepare yourself as both a physical and spiritual Warrior of God.

Assisterat självmord sparar pengar – den cyniska sanningen om aktiv dödshjälp

Att leva till 100 % , av Jim Loehr och Tony Schwarz,sidan 133.
Att leva till 100 % , av Jim Loehr och Tony Schwarz,sidan 133.

Hoppet är det sista som överger en” är ett ordspråk som jag känner är en av de viktigaste ordspråk som finns. Om DU förlorar hoppet, ja då är du själv din största motståndare och din förlust kan lika gärna vara en självupfyllande profetia.

Vi lever i en värld där inte bara hoppet förlöjligas, utan pengar ses som viktigare än individen. Min egen smärtsamma erfarenhet av detta är när jag väntade ett barn med en missbildning. Jag uppmanades till abort, men valde utifrån vad jag kände var rätt, att behålla mitt barn. Idag, drygt 14 år senare så ser jag fortlöpande det lyckliga resultatet av detta val. Tyvärr har jag också erfarenhet av att få hjälpa andra kvinnor som också väntat barn med omfalocele, att stödja dem i deras beslut att inte göra abort. De har då både läkare och ibland anhöriga som trycker på för att de ska avsluta sin graviditet.

Värdet av ett liv är inte stort i världens ögon, och det har också medfört att en stat som Oregon har insett den ekonomiska vinsten av att erbjuda assisterat självmord för de patienter som anses obotligt sjuka. LDS- magazine låter en onkolog berätta för oss om de tragiska beslut som som många sjuka anser att de måste ta – och om vilka välsignelser det kan ge att aldrig överge sitt hopp.

Naturligtvis är detta ett oerhört viktigt ämne. Tänk om vårt Svenska land plötsligt skulle låta sig inspireras av stater som Oregon eller Holland. Hur viktigt är det då inte med samvetsfrihet? I Sverige får man inte verka som barnmorska om man inte går med på att assistera vid abort. När måste läkare tvingas till assisterat självmord för att behålla rätten att verka som läkare??

 

”Dr Kenneth Stevens, Dy. är professor Emeritus och fd.  professor vid Radiologisk onkologi,Oregon Health & Science University, Portland, Oregon och President, Physicians för Compassionate Care Education Foundation, www.pccef.org 

Hill_LaurenBilden i artikeln föreställer Lauren Hill, som har diagnosticerats med en hjärntumör som inte går att operera och som givits endast ett fåtal månader kvar att leva. Hon har precis spelat en inledande baskettboll turnering vid  Mt. St. Joseph University.

 Läkarassisterat självmord har nyligen florerat i media med anledning av att  Brittany Maynard, som diagnosticerats med en hjärntumör tidigare detta år, kom till Oregon och dog genom självmord med hjälp av en överdos av  barbiturat den 1 november 2014.  Den assisterande självmordsförespråkarorganisationen,   Compassion & Choices (fd. Hemlock Society), har arrangerat och gestaltat en skicklig mediakampanj om hennes story för att stödja en vidare legalisering av läkarassisterat självmord.

Hon var attraktiv, ung, nygift och diagnosticerad med en elakartad hjärntumör. Fastän hon var mycket välfungerande och hade möjlighet att resa till Grand Canyon några veckor tidigare, så kände hon sig utom allt hopp. Hon avslutade sitt liv i förtid för några dagar sedan genom en överdos av droger.

Min 47-åriga erfarenhet av att ta hand om cancerpatienter i Oregon har varit rikt av erfarenheter av olika patienter. Alltsedan Oregons assisterande självmordslag röstades igenom 1994, så har jag studerat lagen, dess effekter och försökt bekämpa den.

Brittany Maynard’s historia är just nu i media, men det finns andra historier om assisterat självmord i Oregon.

Första gången som jag blev involverad i assisterat självmord var 1982, kort innan min 39-åriga fru dog av hjärntumör. Vi hade precis avslutat vad som skulle bli hennes sista besök hos hennes läkare. När vi lämnade kliniken, så sa han att han att han kunde ge henne en extra stor dos av smärtlindrande medicin. Hon sa att hon inte behövde det eftersom hon kunde hålla sin smärta under kontroll. När jag hjälpte henne in i bilen så sa hon till mig. ”Ken, han vill att jag ska döda mig själv.” Hon hade lidit mycket de senaste 18 månaderna, men hennes läkares uttalande orsakade det största lidandet för henne. Det kändes förödande för henne, att hennes läkare, hennes betrodda läkare, skulle föreslå att hon skulle döda sig själv. Två veckor senare så dog hon fridfullt, utan smärta och med värdighet. Vi uppskattade all vår tid tillsammans, ända från till det naturliga slutet på hennes liv på jorden.

År 2000 så hänvisades den 55-åriga Jeanette Hall till mig av sin kirurg med en diagnos på lägre rektal anal cancer som inte var möjlig att operera. När jag först mötte Ms Hall så gav jag henne beskedet att hon hade en tumör som, även om den inte gick att operera, skulle kunna behandlas med strålning och kemoterapi vilket gav en stor chans för bot. När hon kom till mig med sin  diagnos om att det inte gick att operera, så kände hon sig utan hopp och var förtvivlad. När hon fått sin cancerdiagnos och lämnade sjukhuset så tillfrågades hon av sjukhuspersonalen ”har du ordnat upp dina affärer, har de gjort upp hur du ska göra med begravningen? De hade inte mycket hopp för hennes framtid.

Hon gav mig beskedet att hon inte ville ha cancerbehandling, hon ville ha assisterat självmord. ”Jag röstade för lagen, och det är så här jag vill ha det. Jag vill inte gå igenom alla problem som behandling medför”, så hon. Hon var väldigt säker i sitt beslut att dö genom assisterat självmord. Hon gick med på att återkomma och besöka mig efter en vecka. Under denna vecka så träffade hon kirurgen igen, och han informerade henne om att hon utan behandling skulle dö inom 6-12 månader. I Oregon, så kan människor välja assisterat självmord om de har 6 månader eller kortare förväntad livstid kvar, så hon var kvalificerad för lagen.

När jag såg henne följande vecka så sa hon: ”Dr Stevens, Jag har kommit hit för piller, varför ger du mig inte piller? Åter igen så uppmuntrade jag henne att ta emot cancerbehandling, men hon fortsatte att ha en känsla av hopplöshet om sin diagnos. Hon vägrade cancerbehandling, och var väldigt beslutsam i att dö genom assisterat självmord. Hon gick med på att träffa mig en gång i veckan. Efter tredje eller fjärde besöket så började jag fråga mer om hennes familj. Hon hade en son som läste till polis i Oregon. Jag sa, ”Ms Hall, skulle du inte vilja se honom ta sin examen, skule du inte vilja vara med när han gifte sig?” Hon började då förstå att hon faktiskt hade något att leva för, hennes känsla av hopplöshet och förtvivlan ersattes av hopp. Hon gick med på och tog  emot strålbehandling och kemoterapi, vilket var väldigt framgångsrikt och cancern smälte bort. Fem år senare så såg jag henne i en restaurang där hon var tillsammans med en vän, och hon kom över till mig och sa, ”Dr. Stevens, du räddade mitt liv. Om jag hade gått till en läkare som trodde på assisterat självmord, och hade gått med på mitt beslut att ha assisterat självmord istället för behandling, så skulle jag inte vara här. Jag hade varit död. ” Detta skedde för 14 år sedan, hon är fortfarande väldigt funktionell och lycklig i sitt liv, och  säger hela tiden ”det är underbart att leva!” Hon har blivit intervjuad av media många gånger. Som en följd av Brittany Maynard berättelse, så har hon och jag varit intervjuade i hennes bostad av TV-team från  Nippon TV och Fuji TV i Japan. Det var to m en korrespondent från Al Jazeera English video som intervjuade mig i veckan.

Det kan finnas finansiella motiv för assisterat självmord. I Oregon, så har kombinationen av legala assisterade självmord och prioriterad medicinsk vård baserad på prognos skapat en fara för patienter inom Oregon Health Plan (Medicaid). För det första så finns det ett finansiellt incitament för patienter att begå självmord: planen täcker kostnader för assisterat självmord. För det andra så kommer inte planen nödvändigtvis att täcka behandlingskostnader. Som ett exempel, cancerpatienter vägras livsförlängande behandling, om de anses ha ”mindre än 24 månader i snitt för överlevnad genom behandling” och uppfyller andra kriterier. Några av dessa patienter, skulle med behandling, få leva i många år; så mycket som fem, tio eller tjugo år beroende på typen av cancer. Detta beror på att det alltid finns vissa människor som går emot oddsen. Ändå så täcker planen bara kostnaderna för deras självmord.

Barbara Wagners historia publicerades i Oregon 2008. Hon har gett mig beskedet att Oregons hälso plan försäkring inte kommer att godkänna och betala för hennes lungcancer medicin, men de kan betala för tröstande vård (comfort care), vilket inkluderar assisterat självmord. Hon har berättat för TV reportrar ”De betalar för att jag ska dö, men vill inte betala för att jag ska leva”. Se historien på  http://www.katu.com/home/video/26119539.html.

Dr. Ezekiel Emanuel, medicin etiker, har föreslagit att otillräckliga medicinska resurser ska ges till dem mellan 15 och 55 år; och han ser ingen anledning för att han själv ska leva i mer än 75 år. Att legalisera assisterat självmord för med sig ekonomiska konsekvenser.

När en person uttrycker en önska om att ta sitt eget liv, så agerar samhället genom att skydda personen från att begå självmord. Men i fallet då assisterat självmord är legaliserat, då tillhandahåller samhället hjälp för att personen ska begå självmord. Detta gäller speciellt för dem som är svårt sjuka eller har en funktionsnedsättning – de har förlorat samhällets skydd emot självmord. Hur ironiskt är inte det?

En annan grupp som är emot läkar-assisterat självmord är de med funktionsnedsättning. När människor säger att det finns saker som är värre än döden, så verkar de ofta beskriva människor med funktionsnedsättning. Några av de som har funktionsnedsättning har skapat en grupp som kallas för Ännu inte död (Not Deas Yet) för att  hävda att de väljer att leva. Det finns också ett problem med människor som lider av depression att de inte får den psykiatriska utvärdering och behandling som de förtjänar, utan istället ges möjlighet till läkarassisterat självmord.

Oregon har en hög självmordsfrekvens (inte inkluderat assisterade självmord) som är 140% av USA:s nationella genomsnitt och det har inte minskat när legaliserandet av assisterat självmord genomförts.

Jag är orolig för att medias rapportering om Ms. Maynard kan resultera i ytterligare självmord. Det finns allvarliga problem med att självmord smittar då media genom att rapportera om självmord uppmuntrar till andra självmord. Det finns riktlinjer för media som inte har inte efterlevts när man har rapporterat om Ms. Maynard. Risken för en självmordsvåg är verklig och inkluderar barn. Se också:  http://www.margaretdore.org/2014/10/the-brittany-maynard-case-illustrates.html

Legalisering av assisterat självmord ger inte några nya rättigheter till patienter. Syftet är att  helt legalt skydda läkare som skriver ut recept för dödsbringande droger. Strategierna och metoderna för organisationer för pro- assisterat självmord är att kunna använda förskönande omskrivningar. In sin bok från 1993 ”Laglig Exit” (Lawful Exit”), har Derek Humphry, grundaren av Hemlock Society, ägnat ett kapitel kallat Dubbeltal (Doublespeak) om vikten av språk. Du kan kalla det ”medmänsklighet” eller ”omsorg”, men assisterat självmord är självmord.

Människor som får en dödlig diagnos är inte nödvändigtvis döende, det betyder inte att man nödvändigtvis kommer att dö. En vän till mig fick veta 2004 att han hade 13 tumörer i lever, över 70 tumörer i sina lungor, och hans läkare sa till honom att han skulle vara död inom en och en halv månad. Inom loppet av två veckor efter sin diagnos så sålde han och hans fru av sina saker i garageförsäljning och gav bort ungeför verktyg och tillhörigheter för $20,000 så att han fru inte skulle känna bördan av hans saker och hjälpa henne att förbereda sig för ett liv utan honom De sålde hans grejor för tio cent då de var värda en dollar och förberedde begravning i en annan delstat. De kontaktade t om en mäklare och sålde nästan huset.

Men så insåg han att trots alla dessa tumörer i levern och lungorna så mådde han inte dåligt, och han infrågasatte sin dödliga diagnos. Hans läkare tittade igen på hans medicinska status och såg att hans tumörer inte var maligna (dödliga). Han lever fortfarande tio år senare, utan att ha fått någon specifik cancerbehandling. Efter den ursprungliga diagnosen om dödlig tumör, har han och hans fru tagit mycket oövervägda beslut som finansiellt kostade dem mycket. Eftersom han lever i Oregon, så skulle han ha varit kvalificerad för assisterad dödshjälp. Hade han valt assisterat självmord innan han fick en korrekt diagnos, så kunde han ha avslutat sitt liv i förtid. Se  http://www.pccef.org/resources/documents/PRCUpdate_2011_4pg4-5.pdf

Det finns många raporterade fall där patienter har överlevt sina dödliga diagnoser som de fått av sina läkare. En legalisering av assisterat självmord sänker och förkortar livet på känsliga människor.

Det är sorgligt att Ms Maynard utvecklade en hjärntumör. Det är tragiskt att hon avslutade sitt liv i förtid och att hennes familj och vänner inte hade möjlighet att tillbringa mer minnesvärd tid med henne. Värderar vi inte tiden med dem vi älskar? Varför förkorta den tiden? Mediciner har värdet av att ta hand om patienters symtom och hjälpa dem pallitativt.

Sätt Ms. Maynards berättelse som en kontrast till 19-åriga Luren Hill, en basketbollspelare på College som har en tumör som inte går att operera. Trots den diagnosen och bara med några månader kvar att leva så lever hon sitt liv fullt ut och ökar publikens medvetenhet om barncancer. Hon försöker inte förkorta sitt liv med assisterat självmord. Hon är en sann hjälte när hon spelar för sitt basketbolllag i Indiana nu den 2 november 2014.

Vi som samhälle borde fokusera på hopp och tro, och inte på att förlora hoppet och på misströstan. Läkarassisterat självmord är fel och farligt.

LDSmag.141104. LDS Oregon Oncologist Speaks of the Tragedy of Physician-Assisted Suicide

Det svåra beslutet

maynardI Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga ställer vi oss negativa till aktiv dödshjälp. Vi kan stänga av livsuppehållande hjälp, men får inte aktivt bidra till att en människa avslutar sitt liv med t ex tabletter eller spruta. Den 29-åriga Brittany Maynard diagnosticerades i början av detta år av en obotlig hjärntumörr. Hon var då helt nygift och såg ett lyckligt liv framför sig med man och barn. Nu har familjen flyttat till Oregon för att bo i en stat där det är tillåtet med aktiv dödshjälp. Brittany har blivit känd viralt för att hon bestämt sin dödsdag till den 1 november. Den 30 november så beslutade hon sig dock för att skjuta på dödsdatumet för att hon fortfarande känner sig såpass bra.

Mina tankar går till en medlem i kyrkan här i Sverige som jag träffade för fem år sedan. Han var då nyligen diagnosticerad med den allvarligaste graden av hjärntumör. Då var han dessutom nyskild. Vad han gjorde var att inte acceptera sin diagnos. Han går ständigt på kontroll, går med på de operationer som han föreslås och trots trötthet så jobbar han kvar på sitt jobb. För ett drygt år sedan så gifte han om sig och nu är han nybliven pappa till en liten tjej.  Naturligtvis kan man inte jämföra fall till fall, men kan ändå inte hoppet vara det sista som lämnar en? Det finns mirakler och ingen vet om det är just du som är föremålet för det miraklet. Jag är glad att Brittany har valt att vänta med sitt dödsdatum. Jag förstår att hon inte vill uppleva att hon förändras mentalt innan sin död och jag tycker inte frågan är okomplicerad. Samtidigt känner jag  mig personligen glad över att inte behöva ställas inför ett sånt här beslut. Vad som än händer i mitt liv så känner jag att det är Gud som gav mig livet och det är Gud som slutligen väljer när han ska ta mig hem.

http://www.mormonnewsroom.org/official-statement/euthanasia-and-prolonging-life

http://www.varldenidag.se/nyhet/2014/10/30/Brittany-Maynard-skjuter-fram-dodsdag/

http://www.deseretnews.com/article/865614296/Days-before-deadline-brain-cancer-victim-may-not-choose-to-die.html

https://www.youtube.com/watch?v=o7W5BwK0B_M

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=yPfe3rCcUeQ&w=560&h=315]

 

 

Hemmaföräldrars nätverk – kampen för rätten till frihet och barn

hemAtt ideologi är viktigare än barns behov, det kan vi lätt konstatera när våra surt inbetalade skattepengar inte får användas fritt av föräldrar till små barn, utan föräldrar tvingas lämna bort sina barn på förskola. Mina egna barn har gått på förskola, inte för att jag har velat egentligen, utan för att ekonomin inte tillät något alternativ. För mig är det självklart att människor ska ha välfrihet. Vad är väl viktigare än den familj man har? Skulle en ev. karriär uppväga hur viktigt det är att ett barn får kärlek av sina egna föräldrar? Skulle varenda kvinna ha en helt fantastisk yrkeskarriär om barn alltid sattes på förskola vid ett års ålder och föräldrarna delade på föräldraledigheten? Det tror jag inte ett dugg på. Dessutom är det upp till var och en hur man vill förverkliga sitt liv. Som politisk ateist känner jag en stark misstänksamhet för politisk ideologi som tar sig rent sekteriska proportioner. Om man ska jaga sekter så rekommenderar jag en rejäl granskning av de politiska partier som inte låter sina väljare själv känna efter vad som är rätt och som inte själva får välja sina liv.

Därför blir jag glad över att få vara med i hemmaföräldrars närverk och få ta del av deras berättelser, frågor och värdegrund. Det här är människor som kan tänka själva, som förstår vad som är viktigt i livet och som inte låter sig förledas av sekteriska politiska ideologier där vi fråntas rätten att själva bestämma våra liv.

I jönköpings kommun riskerar små barn att få resa långa sträckor då vårdnadsbidraget dras in och det inte finns tillräckligt med förskoleplatser.

Regeringen tänker avskaffa vårdnadsbidraget. När det görs kan kommunen tvingas vaska fram minst 160 förskoleplatser med kort varsel. Det är 13 småbarnsavdelningar som i dag inte finns.
– Det finns risk att barngrupperna blir större och att föräldrar tvingas åka längre sträckor för att lämna och hämta sina barn, säger Peter Lindström, chef för förskolorna i kommunen. (Källa: Jönköpingsposten 141027. Krisläge i förskolan när vårdnadsbidrag slopas)

Vad hade det varit för fel med att låta föräldrar själva få ta del av den peng som förskoleverksamheten kostar samhället och själva få välja omsorg för sina barn. Det kan vara föräldrar som tar hand om sina barn, släktingar, dagmammor. Oavsett så är det självklart att vi alla ska få välja själva och inte bara lydigt betala in våra skattepengar.

Låt oss vara rädda om vår frihet och värna om den. Det är inte politiska partier och samhället som ska styra vårt liv och våra barns liv. Ansvaret ligger hos familjen. Madeleine Lidman, Hemmaföräldrars nätverk, skriver idag ett debattinlägg om vikten av att respektera människors rätt till valfrihet.

”Med en iskall tydlighet visar Carina Ohlsson på hur de rödgröna utan minsta bekymmer anser sig ha rätt att ända ner på detaljnivå gå in och bestämma hur människor ska leva sina liv”, skriver Madeleine Lidman.

Carina Ohlsson, ordförande för S-kvinnorna visar i sitt svar, angående problemen med mer tvångskvotering av föräldraförsäkringen, tydligt på vilken ideologisk skillnad det är mellan Alliansen och de rödgröna. Med en iskall tydlighet visar hon på hur de rödgröna utan minsta bekymmer anser sig ha rätt att ända ner på detaljnivå gå in och bestämma hur människor ska leva sina liv.

Sverige har en mycket bra föräldraförsäkring som är uppskattad av föräldrar och en majoritet vill också behålla den som den är utformad i dag.

Att sedan ta ett stickspår som Carina Ohlsson och börja prata om hur det i andra länder, är inte relevant. Ta exemplet med USA. Det går inte att jämföra Sverige med USA, eftersom de har en helt annan välfärdsmodell.

Vi i Sverige har valt en annan modell för välfärd som också en majoritet ställer sig bakom, över alla blockgränser. Men när vi lämnar ifrån oss skatt till det välfärdssystemet innebär det naturligtvis också att vi gräsrötter ska ha inflytande över hur pengarna sedan används.

När det gäller föräldraförsäkringen har 80 procent sagt nej till mer tvångskvotering av dagarna.

Då bör politikerna lyssna och inte köra över människor som en ångvält i ideologins namn. Det är en grundläggande regel i en demokrati.

Alliansen gick till val på att inte tvångskvotera fler av föräldradagarna och de fick 141 mandat. S och MP gick till val på att tvångskvotera fler av dagarna, och de fick 138 mandat.

Tittar man även på var övriga partier i riksdagen står i frågan så finns det inte stöd för att minska föräldrars rätt att skriva över dagar på varandra. Men det hindrar inte de rödgröna från att ändå försöka.

Det är bra att politiker tar ansvar för hur våra skattepengar används och där finns det mängder med områden se över.

Det är dock inte liktydigt med att man har rätt att gå in och detaljstyra i människors ytterst privata val kring hur de planerar småbarnsåren – för att hitta den bästa lösningen för sig och sin familj.

Alla familjer är olika – alla barn är olika – DET ska man ha respekt för och ta hänsyn till som politiker. (Källa: Svt 141028. Ha respekt för att familjer är olika.”)

Hemmaföräldrars blogg