Kategoriarkiv: Uppmuntran och tröst

När Herren stänger en dörr så öppnar han ett fönster

För några år sedan läste jag Maria von Trapps självbiografi. Många känner nog till filmen Sound of music som hade boken som förlaga. Marias biografi andas tillförsikt och tro. Det var i hennes biografi som jag stötte på Marias motto: ”When the Lord closes a door, somewhere He opens a window.”

Livet är inte alltid lätt och vi möts under livets gång av motgångar. Ibland kan vi undra om Herren har glömt bort oss. Vi har svårt att se helheten och förstå att prövningar och motgångar och ibland svår smärta är delar av det vi kallar livet. Jordelivet är vare sig himmelriket eller helvete,utan en skola och en förberedelse för evigheten, men för vissa människor är prövningarna tunga.

Livet måste gå vidare. Trots smärta måste vi gå vidare och det är då en stor tröst att tänka att trots allt vi kanske har mist så finns där en framtid. En bekant till mig miste sin man i cancer. Hon stod ensam med fyra barn och var naturligtvis förtvivlad. Trots all smärta bloggade hon om hur sista tiden hade varit med hennes man. När han dog kände hon bottenlös förtvivlan. Hon visste inte om han längre ”fanns” och hon kände skräck över att behöva leva helt ensam när barnen så småningom hade vuxit upp. Jag minns att jag tröstade henne med att jag var övertygad om att hon åter igen skulle finna en man att älska och känna lycka med. Ett år efter dödsfallet fann kvinnan en man i sin bekantskapskrets. Hon är lycklig igen och älskar sin nye fästman. Samtidigt vill hon betona att sorgen efter hennes förre man alltid finns där.

Jag är så tacksam och glad för denna kvinnas skull att livet fick gå vidare och även om hon får leva med saknaden och sorgen efter sin förre man så går ändå livet vidare och hon har ett rikt och lyckligt liv med sin nye man. För så är det många gånger i livet. Vi får genomgå lidanden och prövningar, men livet stannar ändå inte upp. När Herren stänger en dörr så öppnar han ett fönster. För mig har det varit en stor tröst i stunder och tider av sorg. Det kommer att bli bättre, även i detta liv.

Och han skall torka alla tårar från deras ögon

Om en vecka kommer min lilla dotter Paula hem från sin språkresa. Då har hon varit borta från oss i sex veckor. Så länge har vi aldrig varit ifrån varandra. Även om vi pratar med varandra i telefonen så är längtan stark. Paulas älsklingskatt Ramses går ibland in i Paulas rum och jamar hjärtskärande.

Paulas småsyskon har gjort små presenter som ligger och väntar i Paulas rum. På lillebrors Loves present står det ”jag har saknat dig”. Själv har jag köpt DVD-filmer, en chokladask med chokladbitar formade som hjärtan, en liten lapp där en dejt utlovas med restaurangbesök och bio m.m. Vi längtar alla efter Paula, men vi vet ju att vi snart ska se varandra igen.

Samtidigt har många föräldrar skickat sina barn på läger i vårt grannland. Föräldrar som också har längtat efter sina barn, men som aldrig får se dem i livet igen. Som förälder är det ofattbart att förstå den smärta som dessa föräldrar och övriga anhöriga går igenom.

Som kristna vet vi dock att vi ska få träffa våra nära och kära igen.
”Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon.” (Upp 7:17)
”Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta.” (Upp 21:4)

Vilken glädje det kommer att bli den dagen vi får träffa våra älskade igen! Men glöm inte att varje gång vi lämnar våra nära och kära kan det vara sista gången vi träffas i detta liv. Låt oss aldrig skiljas åt i vredesmod.