Ekumenik

ekumenik7Vid tiden för Jesu Kristi Kyrkas grundare Joseph Smiths uppväxt i staten New York på 1820-talet präglades samhället av stora religiösa motsättningar. Den andra stora väckelserörelsen svepte över USA och i synnerhet de olika frikyrkorna vässade sina argument för att just deras samfund var det mest korrekta. http://en.wikipedia.org/wiki/Great_Awakening

Det var under denna religiöst tumultartade tid som Joseph Smith beslöt sig för att fråga Gud själv om vilken kyrkan han skulle ansluta sig till efter att ha blivit inspirerad av Jakobs brev 1:5 ” Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den.”

Svaret han säger sig ha fått av Gud har retat många företrädare för andra kyrkor:

”I was answered that I must join none of them, for they were all wrong; and the Personage who addressed me said that all their creeds were an abomination in his sight; that those professors were all corrupt; that: ”they draw near to me with their lips, but their hearts are far from me, they teach for doctrines the commandments of men, having a form of godliness, but they deny the power thereof.”

He again forbade me to join with any of them; and many other things did he say unto me, which I cannot write at this time. When I came to myself again, I found myself lying on my back, looking up into heaven. When the light had departed, I had no strength; but soon recovering in some degree, I went home.” http://lds.org/library/display/0,4945,104-1-3-4,00.html

Ibland kan företrädare för andra kyrkor försvara sitt aggressiva beteende gentemot Jesu Kristi Kyrka genom att hänvisa till Joseph Smiths första syn där Gud ska ha uttryckt sitt totala avståndstagande mot de redan existerande kyrkorna med motiveringen att de inte bara hade helt fel, utan också att deras trosbekännelse var en styggelse, förkunnarna var korrupta, att människorna var falska och att det som lärdes ut var människobud, med sken av gudsfruktan, men i avsaknad av kraft.

Kanske att man i skenet av denna uppenbarelse skulle kunna tro att Jesu Kristi Kyrka helt tog avstånd från andra kyrkor och ansåg sig bättre än dessa.

Joseph Smith svarade själv på denna fråga när han skulle besvara frågan på vad som skiljde hans kyrka från andra kyrkor: ”In reality and essence we do not differ so far in our religious views, but that we could all drink into one principle of love. One of the grand fundamental principles of ”Mormonism” is to receive truth, let it come from whence it may. . . . Christians should cease wrangling and contending with each other, and cultivate the principles of union and friendship in their midst; and they will do it before the millennium can be ushered in and Christ takes possession of His kingdom.”

History of the Church (Salt Lake City: Church of Jesus Christ of Latter-day Saints, 1932-1951), 5:499

Svaret var alltså att de teologiska skillnaderna inte var större än att man kunde vara delaktig i en gemensam princip om kärlek. En av ”mormonismens” stora principer var just att kunna ta emot sanning, varhelst den kom ifrån. Joseph Smith ansåg att kristna skulle skulle upphöra att bekämpa varandra och istället verka för vänskap och enhet inför Kristi återkomst.

Även andra ledare för kyrkan har under årens lopp gjort liknande uttalanden. Kyrkans tredje president John Taylor som verkade som president för kyrkan 1880-87 betonade de bitar av sanning som finns överallt: ”I was going to say I am not a Universalist, but I am, and I am also a Presbyterian, and a Roman Catholic, and a Methodist, in short, I believe in every true principle that is imbibed by any person or sect, and reject the false. If there is any truth in heaven, earth, or hell, I want to embrace it, I care not what shape it comes in to me, who brings it, or who believes in it, whether it is popular or unpopular.” Journal of Discourses 1:155

Brigham Roberts ( 1857-1933) var en känd teolog inom Jesu Kristi Kyrka. Han ansåg att Jesu Kristi Kyrka visserligen hade upprättats av Gud som ett hjälpmedel för att förkunna sanningen, men att sanning inte bara var begränsad till denna institution: ”While the Church of Jesus Christ of Latter-day Saints is established for the instruction of men; and is one of God’s instrumentalities for making known the truth yet he is not limited to that institution . . . [T]here is but one man at a time who is entitled to receive revelations for the government and guidance of the Church—and this in order to prevent confusion and conflict—still it is nowhere held that this man is the only instrumentality through which God may communicate his mind and will to the world. It is merely a law operative within the Church itself and does not at all concern the world outside the Church organization.”

Defense of the Faith and the Saints (Salt Lake City: Deseret News, 1907), 1:512-14

En av kyrkans ledare, Orson F. Whitney ( 1855-1931) betonade att Gud inte bara använde medlemmar i Jesu Kristi Kyrka för att genomföra sitt verk på jorden: ”[God] is using not only his covenant people, but other peoples as well, to consummate a work, stupendous, magnificent, and altogether too arduous for this little handful of Saints to accomplish by and of themselves.” Conference Report, April 1921, 32-33

Ett av de senaste uttalandena i vår tid rörande Jesu Kristi Kyrkans relation till andra trosåskådningar gavs i Första presidentsskapets uttalande om Guds kärlek för hela mänskligheten. Spencer W Kimball, Marion G Romney och N. Eldon Tanner: ”The great religious leaders of the world such as Mohammed, Confucius, and the Reformers, as well as philosophers including Socrates, Plato, and others, received a portion of God’s light. Moral truths were given to them by God to enlighten whole nations and to bring a higher level of understanding to individuals. . . . God has given and will give to all peoples sufficient knowledge to help them on their way to eternal salvation, either in this life or in the life to come.” Ensign, January 1988, 48

Chieko N. Okazaki (1926-2011) var den första icke-kaukasiska kvinnan som verkade i en av Jesu Kristi Kyrkas biorganisationer. Hon talade utifrån den erfarenhet hon hade med rötter i den buddistiska tron och betonade att vi trots olika religioner ändå kan be tillsammans och att Gud har talat till människor om viktiga gudomliga principer i olika kulturer: ”As you probably know, much of the practice of Buddhism takes place in the home with daily prayers and small offerings of food and flowers before a household shrine. . . . [C]an I pray with my mother at her household shrine when I visit her? Of course I can. My prayers are addressed to my Father in Heaven, not to Buddha, and I understand that the sealing ordinances of the temple link families together eternally, but it seems to me that both rituals turn the hearts of the children toward their parents in a beautiful way, and I believe that God has found a way to teach this principle in at least three different cultures: in the Old Testament culture of Malachi, the prophet who tells us about turning the hearts; in the culture of Buddhism; and in the modern Latter-day Saint culture.”
Disciples (Salt Lake City: Deseret Book, 1998), 147-48

Termen ekumenik omfattar i första hand kristna enhetssträvanden. Det kan också omfatta dialogen med andra religioner, främst judendom och islam.Ekumenik strävar efter en både trosmässig och ämbetsmässig försoning mellan de splittrade kristna kyrkorna.

Inom den kristna kyrkan talar man om två olika typer av splittring; schism och kätteri,villolära. http://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%A4tteri Den romersk-katolska kyrkan ser de ortodoxa kyrkorna som schismatiska då de ortodoxa kyrkorna inte erkänner påvens överhöghet (ämbetsmässig). De protestantiska kyrkorna betraktas däremot som kätterska. Under medeltiden gjordes ingen åtskillnad mellan schism och kätteri, utan företrädare för bägge inriktningarna utsattes för förföljelse; tortyr och dödsstraff.

Inte förrän på 1700-talets upplysning började de olika kyrkorna respektera varandras tro.

”Vad som skapade rum för och längtan efter dialog var missionsverksamheten. Det blev uppenbart för både protestanter och katoliker att det i högsta grad förhindrade spridningen av evangeliet i Afrika och i synnerhet Asien när två grupper som hatar varandra förkunnar att Gud är kärlek. Ekumeniken började alltså, låt vara på mycket blygsamt och pragmatiskt vis, utanför Europa. Bland annat gjorde man enkla överenskommelser: den och den stammen hör till protestanterna och den och den till katolikerna; eller: norr om floden verkar protestanterna, söder om floden katolikerna.” http://sv.wikipedia.org/wiki/Ekumenik

Det ekumeniska arbetet kan delas upp i tre perioder; 1890-1963, 1968 samt en pågående period. Arbetet utmärks av dialog mellan katoliker och protestanter, men också av dialog inom de katolska och protestantiska blocken. Den ekumeniska rörelsen nådde framgång vid ett protestaniskt möte i Edinburgh 1910. Vid detta möte upplevde deltagare Andens närvaro, och man lyckade lägga en gemensam trosgrund för de olika protestantiska samfunden.

”Det största enskilda hindret för enhet mellan kristna är frågan om auktoritet. Vem, vad eller vilka det är som har sista ordet i kyrkan leder därpå till frågan om vad kyrkan egentligen är. Denna fråga är nyckeln till ekumenikens framgång.”(Ibid)

Man kan i detta sammanhang förstå problematiken med de traditionella kristna kyrkornas relation till Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Dels betraktas Jesu Kristi Kyrka såsom en kättersk lära, dels uppstår problemet med auktoritetsfrågan då Jesu Kristi Kyrka hävdar att de har nycklarna, auktoriteten, från Gud.

De officiella, stora kristna samfunden anser att Jesu Kristi Kyrka står utanför de kristnas trosbekännelser, bla den Niceanska trosbekännelsen som definierar treeinigheten. Andra viktiga skillnader gäller kyrkans godkännande av ytterligare skrifter, lära och praxis utöver vad som finns i den katolska eller protestantiska versioner av Bibeln.

Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är inte medlem i Kyrkornas Världsråd. De flesta kristna kyrkor är medlemmar där, men inte den största kristna kyrkan, romersk-katolska kyrkan med 1,18 miljarder medlemmar. Kravet för medlemskap i Kyrkornas Världsråd är bl a att man erkänner övriga medlemskyrkors dop, vilket inte Jesu Kristi Kyrka gör.

Flera försök till dialog mellan Jesu Kristi Kyrka och andra kristna traditioner har gjorts, bl a mellan Jesu Kristi Kyrka och evangelikala kristna.

There have been independent activities among individuals from both traditions who attempt to discuss openly about issues of faith. In November 2004, Fuller Theological Seminary President Richard Mouw, and Ravi Zacharias, a well known Christian philosophical apologist, addressed a congregation of Mormons and Evangelicals gathered in the Salt Lake Tabernacle for an event sponsored by Standing Together Ministries that was well received despite the differences they acknowledged between Mormonism and the Christian Evangelical perspectives.
http://en.wikipedia.org/wiki/Mormonism_and_Christianity#Dialogue_with_other_Christian_denominations

 

Gunnel Troberg

Saved by grace – not by works